Det finns många mediciner mot alger
ALGER I HBL har debatterats om spridning av gips och kalk är effektiva åtgärder mot eutrofiering. Bra att frågan diskuteras men det finns även många andra metoder att få bukt med alger och Östersjöns eutrofiering. Alla de bästa och kostnadseffektivaste metoderna måste användas samtidigt för att nå bästa resultat. Vi är redan i den situationen att fosforn inte binds och sedimenteras på havsbottnen på grund av syrebrist, detta leder till att samma fosfor cirkulerar årligen i ekosystemet utöver det som vi släpper ut i havet. Den inre belastningen är redan så stor att ifall alla utsläpp skulle stoppas helt kunde det ändå ta tiotals år för Östersjön att återhämta sig.
Alla metoder har sina begränsningar och den andra viktiga komponenten, kväve, talas det i allmänheten relativt litet om. För ett antal år sedan upptäckte geologiska institutionen vid Åbo universitet att ett visst mineral har en exceptionell förmåga att binda kväve, och ny forskning tyder på att den även fäller ut fosfor. Åbo Akademi har fortsatt forskningen och nu utvecklas mineralen för att användas till olika tilllämpningar. Vid användning i utedass tar den dessutom effektivt bort lukten.
Förutom gips- och kalkbehandling är större skyddszoner mellan odlingsmarker och vattendrag exempel på relativt lätta åtgärder. Genom att också bygga filtreringsdammar eller enkla filtreringsslussar i diken och utfall samt bygga till exempel sedimentations- och denitrifikationsbassänger, kunde stora
mängder fosfor och kväve hindras från att nå större vattendrag och även tas till vara. En så kallad cirkulär ekonomi är något vi i framtiden måste gå in för. Fosfor är en begränsad naturtillgång.
Problemet är hur alla dessa metoder skall finansieras. Jordbrukarna är hårt pressade redan nu. Är vi beredda att betala mera för vår inhemska mat eller att en större andel skattepengar styrs åt att få jordbrukets utsläpp minimerat? Staten kunde finansiera större och fler pilotprojekt. Skulle det visa sig att resultaten håller vad forskningen lovar kunde nästa steg vara EU-projekt. Det är ju inte bara Finlands jordbruksproblem utan också bland annat Sveriges, Danmarks och i stor grad Polens.