Krig i det kungliga äktenskapet
■ The White Princess (Starz 2017) är fortsättningen på BBC-serien The White Queen som visades i Yle 2014. Båda serierna bygger på romaner från 2009 respektive 2013 av Philippa Gregory, som öser sitt historiska material ur det brittiska kungahuset. Närmare bestämt handlar det om Rosornas krig, de krig som utkämpades om engelska tronen mellan ätterna Lancaster och York på 1400-talet. Därav även färgen vitt i titeln – prinsessan är nämligen Elizabeth av York, en släkt vars symbol var en vit ros. Hon är för övrigt även känd för att ha varit förebilden för drottningen i kortlekarna.
Serien kastar oss från start in i inbördeskrigets oroligheter. ”Lizzies” älskade Rikard III har stupat i slaget vid Bosworth och de rödas Henrik VII blir kung. För att få slut på konflikten gifter sig den röde kungen med den vita prinsessan, ett äktenskap där ingendera parten hyser några varma känslor för den andra. Men det blir slutet på Rosornas krig och början på Tudortiden. Kriget fortsätter däremot inom äktenskapet mellan en kung och en drottning som hatar varandra. Men äktenskapet måste fullbordas, och dess främsta syfte är, som alla kungliga äktenskaps genom tiderna, att alstra avkommor.
I slutet av avsnitten påpekas att serien tagit sig dramatiska friheter, och hög dramatisk temperatur är det också från start. Konflikten är uppskruvad till max och det är väldigt komplicerat och kinkigt när det kungliga protokollet ska uppfyllas. Det är människor som på grund av sin roll och sin ställning har begränsat med handlingsutrymme.
– Jag är kung, och inte ens jag får välja vem jag gifter mig med! fräser Henrik VII till sin blivande hustru före bröllopet.
Därtill dukas det upp till fajt även mellan kunga- och drottningmodern som hatar varan- dra. Över huvud taget är det här en serie där släkten inte är att lita på – Lizzies egen syster lägger an på hennes make.
Någon The Crown är det förstås inte – den serien utspelar ju sig också i modern tid. Men för att vara ett historiskt kostymdrama om brittiska kungahuset är det ändå ovanligt svängigt. Att perspektivet är kvinnlig gör det fräschare och intressantare än den vanliga manliga maktkampen. Något som däremot förbryllar och närmast känns som ett stilbrott är de övernaturligheter som dyker upp. Det är lite svårt att få ihop det med den historiska genren ifall man inte tror på trollkonster. Yle TV1 21.30