Oljeångest

KLIMAT Det låter inte vettigt att flyga till en födelsedagsfest för finländare i Kroatien så jag förstår Rafael Donners skuldkänslor (HBL 21.8).

Men jag lider inte av klimatångest, utan av gammaldags ångest över att oljan kommer att ta slut.

På 1980-talet deltog jag i utredningar om världens energi- och råvarureserver och resultaten var entydiga: olja, naturgas och högvärdigt uran är ytterst begränsade resurser medan stenkol finns för hundratals år framöver. Trots att vi då underskattade möjligheten att utvinna fossil energi från oljeskiffer är dessa slutsatser fortfarande i stort korrekta.

Samtidigt kunde vi enkelt räkna ut att de begränsade olje- och naturgasreserverna inte kan producera så mycket koldioxidutsläpp att de (teoretiskt) skulle kunna öka växthuseffekten nämnvärt. Den största källan till koldioxidutsläpp nu och i framtiden är nämligen stenkol vars användning i världen ökar snabbt. En annan stor koldioxidkälla är cementtillverkning. Att flyga i dag förvärrar knappast växthuseffekten, och i morgon är oljan och flygandet slut eller åtminstone fruktansvärt dyrt.

De begränsade uranreserverna gör att konventionell kärnkraft på sikt inte heller kan rädda oss från eventuell klimatförändring. Men energi direkt från solen finns hur mycket som helst bara man skulle lära sig att lagra elektricitet! Och man kan inte blåögt stänga alla kolkraftverk utan att ha fullgod pålitlig ersättning för dem, detta leder till farlig effektbrist i kallt klimat.

Vad beträffar global uppvärmning påpekar brittiska Lancet att det dör tjugo gånger mera människor av köld än av hetta i världen. Huvudorsaken till översvämningar och extrem torka är inte global uppvärmning, utan skogsskövling, utdikning, asfaltering och ökad bosättning på farliga områden.

Att slå på klimatalarmet för att högtrycket denna sommar varit stationärt är nog överdrivet. Sådant har nämligen hänt många gånger tidigare, bland annat på 1930-talet i USA och på 1920och 1960-talen i Ryssland och Kina. Inte heller finner FN:s klimatpanel några bevis på att extrema väderhändelser skulle ha ökat i antal och intensitet.

Men Rafael Donner, undertecknad och miljön mår nog bättre av en cykeltur till någon mysig finsk festpaviljong än en flygresa till ett vindränkt födelsedagskalas vid Medelhavet.