Tidigare festspelschef: ”Synd att reformen drivs av byråkrater”
– Det knasiga är att man utgår från stadens byråkrati och inte från festivalfältets dynamik, säger tidigare verksamhetsledaren Erik Söderblom om reformen av festspelen.
Omstöpningen av Helsingfors festspel som HBL rapporterade om i går är utan vidare en möjlighet, menar Erik Söderblom som var verksamhetsledare 2009–2015.
– Det är bra att den här omställningen görs. Efter att ha pågått med samma koncept i tjugo år är festivalen ganska innystad i olika slag av överenskommelser och samarbetsnätverk, som har gjort det svårt för festivalen att förändras inifrån utan involvering av andra institutioner. Att systemet nu öppnas upp kan leda till att man på riktigt kan uppdatera festspelens struktur, så att man inte bara häller nytt innehåll i samma skål, utan också uppdaterar själva skålen.
Söderblom påminner om att festspelen egentligen består av en räcka festivaler, där programmet på konstens natt, i festivaltältet och det klassiska utbudet kan uppfattas som festivaler i sig själva. Dessutom har man genom åren haft ett otal samarbetsfestivaler som Viapori Jazz, Flow och Stage.
– Det jag skulle ha gjort är att omstrukturera själva festspelen, så att den skulle ha blivit en festivalernas festival för att omfatta alla de tjugo, trettio eller fyrtio festivaler som pågår i Helsingforstrakten i augusti– september. Man kan inte ens med god vilja påstå att Helsingfors skulle vara världens intressantaste stad året om, men man kan hävda att Helsingfors under den här perioden är en av Europas livskraftigaste städer. Och i stället för att rekrytera en konstnärlig ledare som skulle veta vad som pågår ens inom den egna festivalen, borde man utveckla ett team av konstnärliga ansvarstagare. Det vore också allra effektivast ur marknadsföringssynvinkel, att satsa stort på att föra fram Helsingfors i augusti-september som Europas intressantaste stad.
Enligt Söderblom är det bra att de många små bakgrundsorganisationerna sammanförs till en stor som bättre kan underhandla om sponsorer och göra sin röst hörd. Men hans idé skiljer sig från det aktuella förslaget genom att han i första hand hade utgått från festivalfältet.
– Det knasiga är att man nu utgår från stadens byråkratiska ändamål och inte från festivalfältets dynamik. Man skapar ett förvaltningsorgan i stället för en konstnärlig kickstart. Det är där som förändringen sker i omvänd ordning.
Du målar en hotbild, som är spekulativ.
Topi Lehtipuu Helsingfors festspels avgående verksamhetsledare
Applåder
Festspelens nuvarande verksamhetsledare Topi Lehtipuu, som varit med i styrgruppen som tagit fram förslaget, hör till dem som applåderar förändringen.
– Det är verkligt bra att staden tänker strategiskt på en tillräckligt hög nivå. Reformen är därför sammantaget oerhört bra ur stadens perspektiv. Det är också en eloge till festspelen och det kunnande som organisationen besitter att vi blir en central aktör i den nya organisationen. Sen är det svårt att säga om festspelen kommer att vinna eller förlora på ekvationen. Evenemangen som helhet kommer att vinna i längden. Vi har också mycket att lära oss av varandra. Hur sitter strömmingsmarknaden i den här helheten? – Visst har vi också flinat åt det ett par gånger, men när man zoomar ut och ser på saken ur ett strategiskt perspektiv är det lätt att se att evenemanget tjänar en viss tradition. Det skall inte jämföras med konstutövning. Det handlar om stadens image i förhållande till olika grupper. Det är en rikedom i det här fallet.
Hur den nya organisationen kommer att fungera handlar enligt Lehtipuu mycket om hur den resurseras och vilka personer som rekryteras. Lehtipuu ser inte några problem i att man nu går från en modell med en kombinerad konstnärlig och verksamhetsledare till en modell där den konstnärliga ledaren engageras för tidsbundna kontrakt medan vd:n sitter på obestämd tid.
– Det är en naturlig följd av utvecklingen. Leder det i förlängningen också till att vd:n får sista ordet? – Du målar en hotbild som är spekulativ. Jag ser inte saken på det sättet. Liksom på vilken annan arbetsplats som helst handlar det om personkemi. I festivalorganisationens struktur är makten färdigt decentraliserad, vilket gör att funktionaliteten inte enbart hänger på förhållandet mellan konstnärliga ledaren och vd:n. Själv ser jag flera möjligheter än hot här. Idéerna avgör, liksom mandatet, uppgiften och samarbetsförmågan. Jag ser det här som ett positivt löfte och en möjlighet att igen lyfta festspelen till en ny nivå.