Naturen inspirerar Johanna Lumme
En trädstam som vilar över en sten, eller en ljusstrimma som tränger genom lövverket. Naturens skönhet är en ständig inspirationskälla för konstnären Johanna Lumme. På den finska naturens dag undrar hon om inte människan kunde ge naturen lite mer utrymme.
Det var under barndomsåren som Johanna Lummes naturintresse vaknade. Föräldrarna tog henne med på utfärder både kring hemmet i de franska Alperna och vid stugan i Norra Karelen. Efterhand blev intresset en livsstil och en del av hennes identitet.
– Jag skulle inte klara mig utan naturen. Oberoende av väder finns det dagar då jag känner att jag bara måste komma ut. I naturen kan jag koppla av och tänka, säger hon.
Som barn gillade Johanna Lumme också att rita och måla. Tack vare en inspirerande lärare på bildkonstklubben i Versonnex nära den schweiziska gränsen växte också det intresset. Under gymnasietiden i finsk-franska skolan i Munkshöjden insåg hon att hon kanske kun- de bli bildkonstnär, men tvekade. Efter två års geografistudier slog hon om och började plugga grafisk design. Men hon vågade inte genast slå ihop sina två passioner till ett yrke.
– Jag var rädd, dels för att man inte nödvändigtvis kan försörja sig på konst, dels för risken att misslyckas. Jag var rädd för vad som skulle hända med mina passioner om mina konstverk inte skulle duga. Men jag kunde inte låta bli att ta chansen, säger Lumme som också gillar att illustrera böcker.
I dag, på den finska naturens dag, har vi facit på hand. Johanna Lumme är prisbelönt konstnär och illustratör, hennes verk med den finska naturen som motiv är så efterfrågade att hon kan försörja sig på dem.
– Framtiden kan jag inte sia om. Det kommer säkert vågdalar som jag måste spara pengar för. Det är tur att vi har ett bra system för konstnärsstipendier i Finland, säger hon.
Positiv naturskyddare
Ingen som rör sig i naturen kan undgå att märka hur mycket människan påverkat den, men Johanna Lumme ser också hur naturen tar tillbaka vad den berövats.
– En trasig brunn, en spång som börjat växa igen eller en vildvuxen åker visar på möten mellan människan och naturen, hur vi gjort ingrepp, och hur vackert det blir när naturen kommer igen. Jag undrar om vi inte kunde ge naturen lite mer utrymme. Vi har tagit så mycket, säger Lumme.
Lumme läser ofta om hur människans dominans på jorden går ut över naturens mångfald, och hur klimatförändringen förändrar den dramatiskt. Genom konsten, men också i en barnbok som hon skriver och illustrerar, försöker hon dela med sig av det hon vet om natur- och miljöskydd och det hon upplever i naturen.
– Jag tänker att var och en kan delta och göra en skillnad, till exempel genom konsumtionsval. Om det är många som hänger på sker en förändring, men jag hoppas att folk vill göra det och inte känner det som ett tvång för jordens skull. Människan är också en del av naturen, säger hon.
Lumme försöker genom sin konst berätta om det fina i naturen på ett glatt och positivt sätt.
– Jag vill påminna om naturens värde och vad den gett oss.
Till de senaste helheterna har hon hämtat inspiration i Noux nationalpark, under olika årstider. Färgerna betyder mycket för henne. Bland bildkonstens världsnamn är Claude Monet en förebild, och åtminstone en lekman hittar enkelt fler likheter än skillnader mellan hans Bro över näckrosdamm (1899) och hennes Nouxmotiv.
– Jag tänker att naturen är den största av alla konstnärer, en mästare på stilleben. Jag vill inte bara måla horisontlandskap. Jag söker en viss stämning för att betona det naturliga, men också människans samlevnad och möten med naturen, säger hon.
Minneskortet fullt
När Johanna Lumme har bestämt sig för ett tema, som till exempel höst i Noux, åker hon ut och vandrar runt. Hon fotograferar naturmotiv för att fånga stämningar för att senare återge dem pensel och färg. Hon upplever att hon har utvecklats under sin snart tioåriga konstnärsbana.
– Tidigare kunde jag fylla ett helt minneskort med tusen bilder då jag inte visste vilka som skulle ge mig bäst inspiration. Nu vet jag redan när jag ser en plats om den kommer att inspirera mig senare eller om jag lika gott kan promenera vidare. Det blir färre fotografier på så vis.
Ute i naturen gör Lumme också anteckningar för att minnas sinnesstämningarna senare. För höstserien i Noux valde hon en mulen
dag med grå himmel för bästa kontrast mot lövens färgprakt.
– Solljus skulle ha skurit sönder kontrasterna, men det gällde ändå att slå till innan lövbranden försvann.
Efter fotosessionen jobbar hon i ett halvår på 10–20 konstverk, men hon målar ändå inte direkt av fotografierna.
– Jag låter mig inspireras av dem och jag använder dem och texterna för att minnas färger och stämningar. Men när jag väl börjat på ett arbete tittar jag inte mer på fotot. Min konst är inte heller fotorealistisk även om den kan se så ut på avstånd. På närhåll ser man att det bara är färgklickar som skapar helheten och känslan.
Lumme målar i flera skikt på duk, det första i akryl, resten i olja. På de mindre tavlorna gör hon sex eller sju skikt med oljefärger, de stora kan ha upp till tio. Det gör ytan skrovlig och tredimensionell, vilket ökar djupkänslan.
– Det är så jag försöker förmedla att skogen lever.
Den här tekniken lärde sig Johanna Lumme för drygt tre år sedan. Det var en insikt som växte fram då hon tillbringade en vinter på konstcentret Salmela i Mäntyharju. Numera jobbar hon i Tölö och Berghäll, tillsammans med andra unga konstnärer.
– Det är lättare så än att jobba ensam hela tiden.
Bodde i Paris som barn
Som barn bodde Lumme i Frankrike i sju år, på grund av moderns jobb,
Jag skulle inte klara mig utan naturen. Oberoende av väder finns det dagar då jag känner att jag bara måste komma ut. I naturen kan jag koppla av och tänka, säger hon. Johanna Lumme Konstnär
och fortfarande åker hon ibland till konstmuseerna i Paris för att hämta inspiration och fördjupa sig i Monets färgsättning.
– Som barn talade jag bättre franska än finska. Men varje gång vi kom till stugan i Lieksa, också när jag kände mig mer fransk än finsk, upplevde jag alltid starkt att det är här jag hör hemma.
– Det är i den finska naturen jag har vandrat och fiskat, det är den jag har utforskat.