Hopp för anständigheten

I en värld där flyttrörelserna bara kommer att öka, inte minst på grund av klimatförändringen, kan man inte isolera sig som om resten av världen inte existerade.

DE SENASTE åREN har samhället utvecklats i en kall riktning, men det finns ljusglimtar som den makalösa prideparaden i Helsingfors, tillfällen då röster höjs för acceptans, gemenskap och hänsyn människor emellan. I München gick folket ut på gatorna i sommar för att demonstrera för en anständigare ton i politiken.

I Tyskland och Bayern liksom världen över finns politiker som talar i en alltmer rå och avhumaniserande ton om en grupp medmänniskor (i det här fallet flyktingar) och målar upp dem som en fara för sitt folk. Det för tankarna till 1930-talet.

Det går inte att göra jämförelser med förintelsen, men utvecklingen som gjorde den möjlig kan man jämföra med dagens samhällsutveckling, för det finns paralleller. Det är viktigt att dra sådana paralleller om mänskligheten ska kunna lära sig av sina misstag.

Ord är visserligen bara ord, men ord påverkar attityder och förskjuter gränserna för vad som anses acceptabelt och till och med normalt. Ord kan förr eller senare bana väg för handlingar.

NåGRA BAYERSKA EXEMPEL på anmärkningar som hade väckt ett ramaskri för bara några år sedan, när Tyskland ännu var det enda europeiska landet utan populistiska partier, är ministerpresidenten Markus Söder (CSU) som talat om ”asylturister” och partichefen Horst Seehofer som skämtat om att 69 personer råkade bli utvisade på hans 69:e födelsedag.

Det kristsociala folkpartiet CSU har också gått till symboltunga handlingar.

Samma Seehofer orsakade en regeringskris på förbundsnivå med sina krav på utvisningscentrum direkt vid gränsen, samma Söder bestämde att alla delstatliga ämbetsverk ska hänga upp ett kors på väggen.

Partiet har helt tydligt lagt in en högre växel inför delstatsvalet i oktober. Frågan är om de har läst väljarna rätt. Tiotusentals demonstranter från hela Bayern tyckte åtminstone att partiet hade gått för långt och gick ut på Münchens gator i slutet av juli för att kräva mer anständighet av CSU.

I demonstrationståget vajade också Bayerns blåvita fanor, läderbyxor och dirndlklänningar på demonstranter som kände att partiet kapat deras hembygdsidentitet och missbrukat den. ”Mia san ned nur mia” (Vi är inte bara vi) stod på ett av plakaten.

CSU:s strategi för att tackla konkurrensen från höger avskräcker till och med trogna konservativa väljare. Kanske vänder vinden också i valresultatet.

DET HANDLAR INTE bara om humanitet utan också om bondförnuft och realism.

I en värld där flyttrörelserna bara kommer att öka, inte minst på grund av klimatförändringen, kan man inte isolera sig som om resten av världen inte existerade.