Flera av mina vänner från olika frivilligorganisationer har nyligen blivit rekryterade till Facebook. De tar emot anställningarna för att de anser att FB jobbar för ett viktigt mål. Det är som att öppna tidningen och läsa att Björn Wahlroos uppmanar alla aktieägare att rösta på ett vänsterparti. För att progressiv beskattning är svaret.
Själv har jag ett ambivalent förhållande till Facebook. Det är guld värt att kunna använda sociala medier för att hålla kontakten med gamla vänner. Jag läser om andra barns framgångar och tröttnar aldrig på bilderna av solnedgången över Barösund. Jag delar och läser artiklar om saker som intresserar mig. Jag inser att algoritmerna begränsar informationen eftersom den censurerar det jag inte anses vara intresserad av. Men jag har tillgång till andra medier och andra människor som påminner mig om inte alla delar min världsbild.
Facebook är en ekokammare, men inte värre än de flesta kräftskivor. Och jag gillar att umgås.
Ambivalensen då? Jag är fortfarande förbannad på att jag en söndagsmorgon fick förklara ordet ”våldtäkt” för den dottern som klickat på den klassiska bilden av Snövit som sov i en glasmonter. Med ett klick på en barnbok hade hon förflyttats från sagornas värld till en scen där Snövit blev våldtagen av sju dvärgar. Jag förstår journalister som stänger av FB och Twitter efter upprepade hot om sexuellt våld och ond bråd död. Men helt köper jag inte motiveringen att om alla anständiga människor tar sig ur de sociala medierna blir bara patrasket kvar.
Blir ett medium – blir medierna – onda av att innehållet är det?
Förra veckan publicerades en forskningsrapport där forskare under två års tid undersökt 3 335 attacker mot flyktingar och immigranter i Tyskland. Forskarna på University of Warwick analyserade befolkningen där attackerna ägt rum med hjälp av olika variabler som rikedom, demografi, högerextremistisk aktivitet och användandet av Facebook. För varje ort där användningen av Facebook per person steg med en standardavvikelse över det nationella medeltalet ökade de fysiska attackerna med ungefär 50 procent.
Oberoende om vi personligen stänger av så ökar våldet med ökad användning.
Forskarna är på det klara med att de flesta av inläggen inte är olagliga och förespråkar ordets frihet framför censur. Men om forskningen visar på att det finns ett klart och entydigt samband mellan hatet i de sociala medierna och ett ökat våld på gatorna, hur kommer man åt det?
Under årets första tre månader plockade Facebook bort 865,8 miljoner inlägg och stängde ner 583 miljoner falska användarkonton. Men det räcker inte. Algoritmer har svårt att identifiera inlägg som manar till våld. Bland annat kan maskiner inte tolka den historiska kontexten eller kulturskillnader. Till det behövs människor. Frågan är om det räcker.
Inläggen i ekokammare där ens egna åsikter ständigt legitimeras och förstärks påverkar inte bara individen, men en hel befolkningsgrupps uppfattning om vad som är normalt, om vad som är rätt och vad som är fel.
Så omformas problemet – våld – till lösningen. Och då räcker det inte med att stänga av eländet eller plocka bort inläggen. Då måste vi hitta en väg tillbaka till ett ställe där vi pratar med varandra. I synnerhet med dem som har en annan åsikt.