Blodiga minnen kan inte raderas
När en anhörig eller vän dör av våld är det en enorm chock som påverkar många omkring. Men alla hemska tidningsrubriker till trots sker det allt färre brott mot liv i Finland.
En jämnårig studiekompis ringde och ville varsko mig och tidningen om en nekrolog som sorgligt nog skulle handla om en barndomsvän – en vän som hade ryckts från sina närmaste totalt oväntat, och på ett brutalt sätt.
”Jag kommer ihåg att du var med om nåt liknande under studietiden”, sa studiekompisen.
Minnesfragment började simma upp till ytan efter samtalet. Minnen som helst skulle få raderas från hjärnans hårddisk: svallvågorna efter det ofattbara beskedet, våldet som plötsligt smetades ut över näthinnan, trygghetsbubblan som sprack av insikten om att vem som helst kan råka ut för vilka hemskheter som helst.
Jag minns min pappa när han kom hem, askgrå i ansiktet, efter att ha identifierat kroppen och efter att ha tvingats titta på bilder från brottsplatsen. Hur han mekaniskt räknade upp de tillhyggen som använts, och hur jag önskade att jag inte hört det samtalet mellan honom och mamma. ”Det var blod överallt.”
Inte ens trettio år av tid har kunnat sudda ut de orden ur mitt minne.
Varje år dör ungefär 100 personer i Finland till följd av brott mot liv. 2016 dödades 63 personer i Finland.
Största delen av alla mord, dråp och dråp under förmildrande omständigheter sker i privata lokaler, i vanliga bostäder. Många dör där de borde vara som tryggast, i sitt eget hem.
Min släkting öppnade dörren för en drogpåverkad främling och fick betala med sitt liv. I fjol somras mördades en 20-årig kvinna i sitt hem i Ekenäs av sin före detta pojkvän. Och nyligen sköts en finansdirektör till döds hemma i Sibbo. Den misstänkte gärningsmannen, som sedan tog sitt eget liv, var en före detta arbetskollega.
De flesta fall av dråp till följd av våld sker ändå mellan socialt utslagna medelålders män. Fylleslag som urartar är den största huvudtypen av våld som skördar liv i vårt land. Oftast sker det genom en kökskniv, under ett veckoslut.
Våld inom familjen och i parrelationer är den andra stora huvudtypen och ungdomsvåld den tredje typen.
Rubrikerna i medier – ibland braskande, ibland oansenligare – ger kanske sken av att vi lever i synnerligen våldsam tid.
Men antalet brott mot liv har minskat i vårt land sedan den senare hälften av 1990-talet, och statistiken säger att dagens finländare löper mindre risk att bli utsatta för dråp än någonsin under vår självständighet.
En orsak kan vara att befolkningen blir äldre, en annan att färre barn dödas. Brotten mot liv där offret är ett barn under ett år har nämligen minskat avsevärt sedan den andra hälften av 1900-talet.
En allmänt strängare syn på våld mot kvinnor och på fysiskt våld överlag har också varit bidragande orsaker. Ytterligare en intressant faktor som antas ha spelat en avgörande roll i de sjunkande brottssiffrorna är faktiskt mobilen. Efter att mobiltelefonerna blivit vardag och folk snabbt kommer åt att ringa på hjälp har fler liv kunnat räddas.
Internationellt sett sker det ändå relativt många brott mot liv i Finland jämfört med de övriga nordiska länderna och de flesta andra europeiska länderna, enligt Institutet för kriminologi och rättspolitik. Förklaringen till skillnaderna stavas alkoholrelaterat våld.
Men i motsats till vad man kanske kunde tro har våra största städer en relativt låg frekvens av brott mot liv, medan det i östra och norra Finland sker fler dråp och mord.
Tittar man på hela världen så dör närmare en halv miljon människor varje år till följd av dödligt våld, enligt The Homicide Monitor https://homicide.igarape.org.br som utvecklats av en expertgrupp i Brasilien vid Instituto Igarapé och som samlar in data över mordstatistik. De farligaste länderna i fjol var El Salvador, Jamaika och Venezuela.
Som kollektiv har vi finländare alltså mindre orsak till rädsla nu än säg strax efter förbudstiden. Men när statistiken slår en rakt i ansiktet, när en vän eller släkting mördas, då tröstar inga kollektiva siffror eller sjunkande trender.
Då gör också vi tidningsmakare klokt i att komma ihåg att varje rubrik handlar om ett släckt liv som berör många omkring; vänner och anhöriga som nu får vara beredda på att vissa minnen aldrig kommer att raderas.
”Många dör där de borde vara som tryggast, i sitt eget hem.”
SUSANNA ILMONI
Chefredaktör