Finland borde tävla om medaljer
När Finland går till val i vår borde även vi ta en noggrann titt på det danska undret.
Under en lång rad av år hann vi vänja oss vid att Finland hör till den absoluta eliten i internationella jämförelser, framför allt när det handlade om teknologi, utbildning och välfärd. Efter att finanskrisen för tio år sedan vände överskott till underskott har vår placering gradvis sjunkit i flera kategorier.
Utförsbacken fortsatte i många år i takt med nedskärningar inom bland annat forskning och utbildning. Många av åtgärderna var nödvändiga för att få bukt med statsbudgetar som var dimensionerade utifrån en Nokiadriven högkonjunktur.
I år når Finlands bruttonationalprodukt äntligen samma nivå som 2008. Att det handlar om ett förlorat årtionde håller på många vis streck. Medan Finland har fortsatt att ta lån för att få budgeten att gå ihop har de övriga nordiska länderna haft råd att investera i till exempel infrastruktur.
För Finlands del vände vinden för cirka tre år sedan och för tillfället hör Finland till en av de snabbast växande ekonomierna i EU. En högkonjunktur är alltid ett övergående fenomen och därför är det nu vi borde göra de satsningar och reformer som på sikt skapar de intäkter som behövs för att hålla välfärdssamhället flytande.
Det är framför allt en placering som vi borde göra vårt yttersta för att förbättra, nämligen sysselsättningen. Finland ligger rejält efter övriga Norden både när det gäller arbetslöshet och sysselsättningsgrad.
Arbetslösheten i Finland är över 7 procent trots att vi befinner oss på toppen av en högkonjunktur. Risken är stor att arbetslösheten börjar växa när konjunkturen vänder och företagen får svårare att sälja sina varor och tjänster.
Sverige är oftast det land vi tittar på här i Finland när vi funderar på hur och om vi borde göra reformer. Trots att den egna ekonomin ligger i topp bland EU länderna har man i Sverige riktat blickarna mot Danmark. Det som framför allt intresserar är arbetslösheten som i Danmark under de senaste fem åren har sjunkit från cirka 6 till under 4 procent.
När Finland går till val i vår borde även vi ta en noggrann titt på det danska undret. Kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter och en flexibel arbetsmarknad är viktiga ingredienser. Rätt tillämpat har reformerna en stor genomslagskraft i ett kunskapssamhälle. Med samma sysselsättningssiffror som i Danmark och Sverige skulle våra offentliga finanser vara i balans och vi skulle ha råd att öka investeringarna med cirka 2,5 miljarder euro.
Logiken med de sänkta avgifterna är att ett lägre pris leder till en högre efterfrågan på arbetskraft. Den ökade flexibiliteten gör det enklare att säga upp, men även att anställa och byta jobb. För Danmarks del är resultatet en i praktiken full sysselsättning och en lönenivå som är högre än i till exempel Sverige.
Lyckas vår nästa regering genomföra motsvarande reformer som danskarna har gjort kan vi räkna med att Finland sakta, men säkert igen börjar klättra tillbaka mot toppen i jämförelserna.
Texten har översatts till svenska av Centralhandelskammarens kommunikationsdirektör Patrik Lindfors.