Stå upp och häcklandet slutar

Att EIF över huvud taget aspirerar på

en plats i ligan är överraskande. Att klubben visade prov på stort civilkurage då målvakten Jonathan Jäntti stängdes av för att i rasistiska ordalag ha häcklat en motståndare i KTP kändes som en oerhört välkommen markering i tidevarvet vi lever i. Att rasismen frodas och mår bra i vårt samhälle har knappast gått någon obemärkt förbi. Att det trots allt finns oändligt mycket flera som fördömer sattyget inger ett visst hopp för framtiden. Problemet är närmast att alltför få tiger då det skulle gälla att agera.

Nyligen var det en dam

som skrev ett mail till sportredaktionen där hon i väldigt upprört sinnestillstånd redogjorde för ett par herremäns förehavanden på läktarsektion 109 under en match mellan HIFK och AC Kajaani.

Man skulle ju önska att folk runt dem hade reagerat och bett dem hålla mun. Till slut hade damen i fråga fått nog och i andra halvlek bett dem sluta. Då hade den dynamiska duon matchen igenom häcklat mörkhyade spelare och ifrågasatt både deras intellekt och rätt att vistas i Finland. ”Håll koll på Fredag” var ett ständigt återkommande ”skämt” i repertoaren.

Herrarna hade lugnat ner sig lite då damen med civilkurage reagerat men kontrat med att ”detta är ett spel för pojkar där dylikt skrikande hör till”.

Kunde inte vara av mer diametralt avvikande åsikt. Ingen människa ska någonsin behöva höra ett endaste glåpord på grund av sin hudfärg eller sitt etniska ursprung.

Kommer själv ihåg tiden då jag oftare brukade frekventera basketlagets ToPo:s matcher i Tölö Sporthall. Mer än en gång var det, utifrån stämman, något äldre ljushuvud som mitt under matchen kunde ställa sig upp och skrika N----R. Varpå en del i publiken skrattade. Vad de skrattade åt gick mig förbi. Beklämmande var bara förnamnet.

Om den breda massan

mer aktivt skulle markera att det inte är okej att häckla folk, inte på tunnelbanan, i spårvagnen, på jobbet, på bensinmacken eller på idrottsläktarna skulle de idiotiska ropen snabbt tystna. Att det sedan finns folk som på privata ”fester” i någon lagerlokal stärkta av mäsk sitter och skriker rasistiska slagord är något som det är svårare att ingripa mot. Dumhet brukar frodas i sällskap. Men på allmänna platser ska ofoget stoppas.

I sammanhanget kunde och borde också klubbarna inse sitt ansvar. Den överväldigande majoriteten av fotbollssupportrarna i Finland är mer än hyggligt folk. Men rötägg finns, i så gott som varje hejarklack. Det går att porta folk som inte förstår hur man ska bete sig. Rasistiska glåpord borde vara en fullt adekvat orsak till att en person ska nekas tillträde.

Att EIF i rådande läge

med andremålvakten skadad väljer att häva det interna spelförbudet för Jäntti är lätt att förstå rent sportsligt sett. Detta var ju ett internt spelförbud som inte på något sätt sanktionerats av Bollförbundet. Den sistnämnda instansen utreder alltjämt incidenten i Kotka.

EIF leder division 1 och är väldigt nära ett osannolikt avancemang. En dylik chans kanske inte dyker upp på många år. Mot den bakgrunden går EIF:s beslut knappast att fördöma. Men medaljen har i detta fall också en baksida.

Historien om EIF

i ligan är om den blir sann en klassiker i sig. Men den kunde ha hade blivit en odödlig klassiker.