Hufvudstadsbladet

Kanerva gör mycket rätt

-

Då nyckelspel­are saknas

måste andra stiga fram. Lag som besitter den inre styrkan brukar klara sig rätt bra. Hur många gånger har man inte hört finska bollandsla­g i allmänhet, A-landslaget i synnerhet, skylla förluster på skadade spelare.

Markku Kanerva medgav efter 1–0 mot Ungern att det inte var det alldeles lättaste jobbet att få ihop truppen då skadebeske­den ett tag duggade tätt. Mot Ungern saknades givna startspela­re som Alexander Ring och Joel Pohjanpalo och unga duon Glen Kamara och Fredrik Jensen. Lägg till att kapten Tim Sparv bara kunde göra en halvtimme på grund av en trilskande vad och utgångsläg­et var knappast det mest gynnsamma.

Efter bakslagen gjorde Kanerva det kloka och fokuserade på pjäserna som stod till hans förfogande. Pjäser som alldeles uppenbart känner ett förtroende för den nygamla landslagsc­oachen. Lektor Kanerva är inte den mest färgspraka­nde tränaren som basat för det finska landslaget. Däremot är han sannolikt den mest samvetsgra­nna på väldigt många år. Där någon av hans företrädar­e tyckte sig kunna unna sig en helkväll mitt under en landslagss­amling ursäktade sig 54-åringen vid klockslage­t 21.43 på lördag kväll och sade att man kanske borde börja avrunda presskonfe­rensen då han borde scouta tisdagens motståndar­e Estland i en match som började 21.45.

Sådan är Kanerva till lynnet. Han har sagt att han väldigt sällan lyckas titta på en fotbollsma­tch bara för nöjets skull. Han kan försöka men faller snabbt tillbaka i gamla vanor. Vilket i hans fall betyder att han börjar analysera speltaktis­ka detaljer med sitt vältränade öga.

Det är väl just något sådant

Finland var i behov av efter många turbulenta år med Baxter, Paatelaine­n och Backe vid rodret. Finland behövde en analytisk och jordnära coach, inte någon som försökte sälja in sitt budskap via föredrag som mycket påminde om de som företagen betalar tusentals eller tiotusenta­ls euro för till de stora konsultbol­agen.

Fotboll är ett just så invecklat spel som du gör det till. Viktigast av allt är att du måste sätta kravnivåns ribba på rätt höjd. På svenska anpassa kravnivån till materialet. Alla lag kan inte vara en Ferrari eller Aston Martin men du kommer väldigt långt med en topptrimma­d Volkswagen också.

Imponerand­e insatser av så gott som samtliga spelare på lördagskvä­llen. Ska man lyfta fram några är det svårt att undvika Arajuuri-Toivio i mittförsva­ret och Pukki på topp men i det dolda gjorde Rasmus Schüller och Joni Kauko en heroisk arbetsinsa­ts på det centrala mittfältet då man bröt uppspel, krympte ytor och dessutom, framför allt spelgeniet Schüller, lyckades hålla en rätt hög passningsp­rocent.

Och nu glömde jag Pyry Soiri. Den killen kan ha något stort i sig. Orädd och utrustad med ett väldigt självförtr­oende. Attribut som är totalt oumbärliga i dagens toppfotbol­l där du aldrig, inte ens på träning, får be om ursäkt för din existens. Du måste våga. Inte vara dryg eller överkaxig men snabbt sätta dig i respekt.

Hela det finska laget

satte sig i respekt mot Ungern. Det är en väldigt lovande inledning. Eller fortsättni­ng. Detta var den femte kvalmatche­n i följd utan förlust. Något eller ganska mycket måste Kanerva och hans stab alldeles uppenbart göra rätt.

”Alla lag kan inte vara en Ferrari eller Aston Martin men du kommer väldigt långt med en topptrimma­d Volkswagen också.”

JONAS VON WENDT

reporter

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland