Centerprofil beskyller rödgröna för intolerans
Centerveteranen, riksdagsledamoten SirkkaLiisa Anttila tycker att samtalsklimatet i dagens Finland präglas av intolerans mot avvikande åsikter. Anttila pekar ut De gröna, Vänsterförbundet, medierna och universitetsvärlden som syndabockar.
Regeringspartiet Centerns riksdagsledamot Sirkka-Liisa Anttila anser att identitetspolitik, det vill säga politik som bygger på identitetsmarkörer eller på tillhörighet av en viss social grupp, skadar diskussionsklimatet i Finland. Enligt Anttila präglas debatten i dagens Finland av att det finns ”rätt” och ”fel” åsikter och att de senare inte kan uttalas i offentligheten utan att man blir stämplad.
Anttila anser att det inte går att diskutera någonting alls utan att någon blir förolämpad och att samhällets krav på politisk korrekthet gått till överdrifter. Till och med konsten stöter allt oftare på dylika krav, anser Anttila.
Hopp om diskussion
Enligt Anttila bottnar det attitydklimat hon beskriver i att människor gaddar ihop sig med likasinnade och har allt svårare för att förhålla sig analytiskt till olika ämnen.
– Nu måste vi börja diskutera det här och skapa ett tolerantare samtalsklimat i Finland. Vi måste ut ur våra bubblor och fokusera på sakargument, säger Anttila som varit riksdagsledamot i 33 år.
Kan du ge exempel på ämnen som inte går att diskutera utan att bli stämplad? – I det här skedet låter jag bli att nämna några exempel eftersom diskussionen då kan glida över till att fokusera på dem. Jag hoppas att vi till en början kan diskutera dagens samtalsklimat och senare kanske lyfta fram konkreta exempel, säger Anttila men nämner ändå debatten kring Finlands migrationspolitik.
– Att dela in människor enligt hudfärg är rasism, men det måste vara möjligt att diskutera migrationspolitik utan att bli stämplad som rasist. Vi måste tillsammans göra upp en riktlinje om vad som är rasism och vad som inte är det.
Efterlyser diskussion
Anttilas anklagande finger pekar framför allt på ”den rödgröna vänstern”, närmare bestämt oppositionspartierna De gröna och Vänsterförbundet.
– De har varit initiativtagare till detta intoleranta samtalsklimat som vi nu har, säger Anttila.
På frågan om hon tycker det är konstruktivt att peka ut två oppositionspartier svarar Anttila att det är nödvändigt för att problemet ska kunna diskuteras.
Också medierna och universiteten både i Finland och i övriga Europa får sig en känga av Anttila. Enligt henne frodas den identitetspolitik hon beskriver i medie- och universitetsvärlden, men hon vill inte ge konkreta exempel.
– Det syns om man läser nyheter och sådant. Jag vill inte kommentera det mer än så, nu vill jag låta diskussionen komma i gång först, säger Anttila.
”Abstrakt kritik”
Vänsterförbundets ordförande Li Andersson håller inte alls med Anttila och påpekar att det är svårt att svara på påståendena om Anttila har immigrationspolitiken som enda exempel.
– Jag tycker det är en abstrakt kritik som är omöjlig att kommentera om hon inte kommer med konkreta argument. Att lyfta upp immigrationspolitiken i det här sammanhanget är i mitt tycke ett intressant val i och med att den diskuterats betydligt mer än många andra ämnen. Jag tycker verkligen inte att rasiststämpeln hänger för löst, i Finland har man tvärtom varit väldigt försiktiga med att stämpla någon som rasist, säger Andersson.
Enligt Andersson har regeringens politik visserligen väckt frän debatt men hon ser inga allvarliga problem med det samtalsklimatet.
– Det är ofta regeringspartier som lyfter fram sådana här argument när det i själva verket handlar om att de inte håller med kritiken som de utsätts för, säger hon.