Logistikern sköter ruljansen i Bangladesh
– Det behövs verkligen hjälp. Det säger biståndsarbetaren Karl-Kristian Stuns om situationen nära gränsen till Myanmar. En del av pengarna från Hungerdagsinsamlingen kommer i år att gå till ett finskt fältsjukhus i Bangladesh.
Det går inte att helt förbereda sig på det som möter en i Kutupalong, säger Karl-Kristian Stuns. Han har jobbat med logistik inära världens största flyktingläger i Bangladesh.
Världens största flyktingläger finns i Kutupalong utanför staden Cox’s Bazar i Bangladesh. Där har biståndsarbetaren Karl-Kristian Stuns jobbat i två rundor i år. I bagaget har han en färsk examen från Hanken där han läst logistik och samhällsansvar.
– Jag hade läst om situationen innan jag åkte dit, säger Stuns.
Men det går inte att helt förbereda sig på det som möter dig i Kutupalong, menar han. Sedan ett år har Finlands Röda Kors (FRK) ett fältsjukhus med 60 sängplatser strax intill flyktinglägret.
I augusti bodde det 619000 människor där, alltså nästan ett helt Helsingfors. Siffran är en uppskattning och kommer från FN-organet UNHCR. Det verkliga antalet nödställda som bor i lägret är svårt att uppskatta. En del talar om 800 000 och andra om en hel miljon människor.
Det var efter att den muslimska minoriteten rohingya började förföljas i grannlandet Myanmar (Burma) i fjol som lägrets invånarantal exploderade. De flesta talar om ett läger, men de facto har flera läger det senaste året vuxit sig samman till ett. Kutupalong är större än Dadaab i Kenya, som tidigare ansågs vara världens största läger för flyktingar.
– Det behövs verkligen hjälp i Kutupalong, jag har sett det.
Det kirurgiska fältsjukhuset, det enda i lägret som är öppet dygnet runt, tar emot hundra patienter om dagen. De flesta av dem är
svåra fall. En del kommer direkt till sjukhuset, andra kommer på remiss från mindre kliniker som verkar i Kutupalong.
– Klimatet och fuktigheten tär på utrustningen vi har. Det behövs konstant underhåll för att läkare, sjukskötare, barnmorskor, psykologer och annan personal ska kunna göra sitt jobb.
Karl-Kristian Stuns klickar fram bilder från det finska fältsjukhuset. För lite mer än en månad sedan, när han var i lägret, hade flera tältdukar börjat mögla. Under monsunperioden, som fortfarande pågår, är det mycket fuktigt och regnar så kraftigt att delar av infrastrukturen i flyktinglägret sköljs bort.
– De som bor i lägret har byggt bambubroar och använt sandsäckar som byggmaterial i trappor och vägar.
Många av de här har nu helt eller delvis förstörts av regnen. Ännu värre är att flyktingarnas bostäder, byggda av presenningar, sten, lera och kvistar, hotas av små jordskred och översvämningar. Dessutom utgör den våta perioden ett hot mot flyktingarnas hälsa: både sjukdomar och diarré kan spridas hastigt.
Hjälper dem i störst nöd
Finlands Röda Kors största hjälpoperation pågår i flyktingkrisens Bangladesh. Det betyder att en del av pengarna som samlas in under Hungerdagen, den 20–22 september, kommer att gå till fältsjukhuset.
Normalt brukar FRK hålla ett fältsjukhus i gång i drygt fyra månader. Men man anser att situationen i Bangladesh är så allvarlig att verksamheten fortsätter åtminstone fram till årsslutet.
Peter Maurer, president för Internationella Röda Korset kommenterade i somras situationen i flyktinglägret så här:
– De som tar skydd i lägren i Cox’s Bazar lever under chockerande omständigheter som kränker den mänskliga värdigheten.
Under Karl-Kristian Stuns två kommenderingar i lägret jobbade han med logistik. Det handlade om att förse olika enheter i anknytning till fältsjukhuset med förnödenheter och utrustning.
En av hans uppgifter blev att köpa nya pallar, stolar, luftkonditioneringsapparater och kontorsmaterial på plats. Andra delar av utrustningen, som tälten, beställde han från FRK:s logistikcentral i Finland. Utrustningen behövs för att fältsjukhu- set ska fungera och för att biståndsarbetarna ska kunna övernatta.
– Mindre saker köper vi lokalt. Det är ingen vits att transportera dem från andra sidan världen. Dessutom vill vi stödja den lokala marknaden.
Tillsammans med en tolk åkte han den 40 kilometer långa vägen in till staden Cox’s Bazar.
– Ganska ofta räckte det 1,5 timmar att ta sig dit. Vägen är smal och ibland helt och hållet stockad.
En annan sak som låg på Stuns ansvar var budget och bokföring för fältsjukhusets kök. Han var också kökschefens chef.
– Tillsammans med kökschefen såg vi till att hygienen fungerade. Till exempel får du inte gå in i köket utan att tvätta händerna.
Pesten spred sig
Även om Stuns jobb inte direkt hade med vård av sjuka att göra, fick han sig en god uppfattning om fältsjukhusets patienter. Många flyktingar har varit med om allvarliga trafikolyckor. Andra har blivit utsatta för våldtäkter. Flera lider av smittosamma sjukdomar som difteri och mässling. En del kommer in med öppna sår som inte vill läka och som blivit infekterade i fukten.
– Jag såg barn som hade allvarliga skador på huvudet. Speciellt ett fall stannade i mitt minne. Det var en jordbrukare som fått en typ av pest som inte är luftburen. Han hade gått i myllan med ett sår på foten. Pesten spred sig längs med hela foten och ledde till amputation. Senare fick jag höra att pesten spridit sig och att han hade avlidit.
När Karl-Kristian Stuns ordnade en ny printer till röntgenavdelningen fick han höra om vad flera av bilderna visar: ben i armarna som är brutna på flera ställen.
– Det är ett tecken på att man försökt skydda huvudet mot våld. Det var chockerande att höra om de här fallen.
En stor del av patienterna är födande kvinnor och undernärda barn.
Ingen leverans
När man vårdar patienter på en plats där det knappt finns någon basservice är det viktigt att stödfunktionerna kring sjukhuset inte fallerar.
Ett elavbrott mitt under en operation kan riskera en patients liv. Därför är reservgeneratorerna som går på diesel viktiga.
– Under en vecka regnade det så hårt att vägen till Cox’s Bazar låg under vatten och inga dieseltunnor kunde levereras.
Den här gången var det ingen fara å färde. Man hade bunkrat upp med tillräckligt mycket diesel innan.
– Ingen dag är sig lik. Det är intressant att lösa de olika problem som kan uppstå. Simpla grejer som du fixar på en timme här kan ta veckor där.
Stuns poängterar att biståndsarbetet har många ljusa stunder. Tillsammans med sin tolk jobbade han länge med att få en offert på en printer.
– Till slut hittade vi en printer till det bästa priset. Det var många utmaningar på grund av språk och kultur,
men när du var klar med uppgiften kändes det bra. Det är viktigt för mig att göra ett arbete som är meningsfullt. Det är motiverande fast det ofta är sorgligt och hemskt.
Biståndsarbetarna i lägret bor i tvåmanstält. En natt var Stuns med om en liten ovanligare upplevelse.
– Jag vaknade av att det satt en mus på min fot. Den hade bitit sig igenom tältet. Mössens tunnlar hade översvämmats av regnvattnet, och våra tält ligger på ytan. Jag kan säga att jag inte sov så mycket mer den natten.
Mössen i lägret kan i värsta fall bära på rabies. Det finns också problem med ormar.
– Fast omständigheterna är tuffa, det är fuktigt och arbetsdagarna är långa finns det en positiv anda. Det finns alltid någon som hjälper dig.
Efter att den här artikeln publicerats har Stuns blivit stationerad i Kuala Lumpur i Malaysia. I sex månader ska han praktisera för Internationella Rödakors- och Rödahalvmånefederationen (IFRC) och jobba med logistik, inköp och lagerfrågor. Hungerdagen ordnas 20–22.9. Då samlar Finlands Röda Kors in obundna medel till katastroffonden. Medlen binds inte på förhand till en särskild plats, utan kan användas snabbt där hjälpbehovet är som störst. Pengarna går även till att hjälpa personer som i Finland varit med om en brand.
❞ Ingen dag är sig lik. Det är intressant att lösa de olika problem som kan uppstå. Simpla grejer som du fixar på en timme här kan ta veckor där.
Karl-Kristian Stuns
biståndsarbetare