Med en riktigt grisig karonka löser du världsproblemen
Efter en avslutad tv-produktion i Sverige har jag kanske fått en blomsterkvast eller en flaska mousserande. Någon gång har vi medarbetare blivit bjudna på restaurang. Vi har tackat och bockat, och på svenskt manér sagt, det var så lite och tack för senast. Men i Finland finns det tydligen något som heter karonka.
– Det hörs ju på namnet vad det är, sade en god vän i Stockholmssvängen när jag försökte förklara konceptet.
Han riktigt smakade på ordet KARONKA och undrade om det blir Koskenkorva?
Nja, svarade jag. Det här är en finlandssvensk variant. Jag tippar på snapsvisor och långa självförhärligande tal från produktionsbolagsägarna.
Att fira en finlandssvensk karonka i Helsingfors liknar på många sätt utställningarna på nya Amos Rex – i bästa fall krälande laserödlor på väggarna, i värsta fall en svart vortex som slukar allt.
PETER AL FAKIR
Nu senast blev det inget av ovanstående. I stället utsattes vi för frågesport med temat James Bond-filmmusik. Efter tre timmar blött quizzande började jag känna mig som en laserödla i Amos Rex-källaren och krälade därifrån.
Jag minns en ”kickoff” med en annan svenskspråkig produktion. Vi skulle segla över Finska viken till Tallinn. Trots att det blåste styv kuling och att kapten dök upp lagom påstruken redan innan avfärd avskräckte det inte. Jag hängde över relingen grön i ansiktet hela resan och tog färjan tillbaka nästa dag trots protester.
Kollegorna seglade plikttroget på kryss hem i blåsten och regnet. Det tog sjutton timmar. Jag insåg att finländare nog ändå är av lite hårdare virke... (Eller så är de mer rädda för att göra bossen besviken?)
Så här efteråt har jag förstått att en karonka inte bara är en ursäkt att få dricka sig full utan också en form av gruppterapi. Under en lång och krävande filmproduktion uppstår alltid spänningar och slitningar i produktionsteamet som utan karonkan går oupplösta. Särskilt i så snäva kretsar som finlandssvenska medieproduktioner där alla känner alla. Nu får man en chans att tala ut eller i värsta fall gräla ut.
Kanske borde man använda karonka vid fler tillfällen och situationer i livet. Det är många som har ett oändligt behov av ”closure”, att kunna avsluta gammalt groll och gå vidare. En karonka skulle till exempel kunna göra susen vid de flesta separationer. I stället för att bära med sig äktenskapsirritationerna långt efter att man skiljt sig skulle man kunna lösa det under en kväll. Det är bara att bjuda in släkt och vänner, bjuda på mat och dryck och köra frågesport ända in i kaklet (helst inte James Bond). Nästa dag kan man dyka upp på barnens fotbollsträning med lite krabbis men utan hat.
PS: Jag vet inte om en karonka skulle kunna lösa de svenska regeringsförhandlingarna, men politikerna får hemskt gärna börja lämna skyttegravarna. Det har pratats om att Sverige ska ta efter Finland med politiskt samarbete över blockgränserna. Hur var det nu Kekkonen gjorde, tog med sig motståndarna in i bastun? Vore det något för Löfven och Kristersson?