Kreativ tristess bättre än multitasking
Allt fler av oss har svårt med koncentrationen, och det är ingen tillfällighet. Att begreppet multitaska tagits upp bland nyorden på 2010-talet är heller ingen slump. Också människors hjärnor påverkas av den digitala revolutionen, säger hjärnforskarna Mona Moisala och Minna Huotilainen.
Redan under 1990-talet introducerade den amerikanske läkaren Edward M. Hallowell en ny bokstavskombination: ADT för attention deficit trait. Det handlar om ett tillstånd där uppmärksamheten är splittrad och hjärnan i ständig larmberedskap till följd av att man länge splittrat sig på alltför många uppgifter. Multitaskat. Då kan det vara svårt eller omöjligt att varva ned eller koncentrera sig på en sak någon längre stund i taget.
Om personer med sådana här drag var ovanliga ännu på 1990-talet då Hallowell introducerade sin bokstavskombination verkar samhället nu vara fullt av dem – eller oss.
– En typisk känsla är att man hållit på hela dagen med en massa saker men då man kommer hem har man känslan av att man inte åstadkommit någonting. En annan sak är att kvällen kanske sedan inte räcker till för att varva ned och ta igen sig, säger psykologen och hjärnforskaren Mona Moisala, som skrivit sin doktorsavhandling om bland annat hur digitala aktiviteter påverkar ungas koncentrationsförmåga.
Tillsammans med hjärnforskaren Minna Huotilainen, professor i pedagogik och docent i kognitionsvetenskap, har hon skrivit boken Keskittymiskyvyn elvytysopas som kommer ut på onsdag och handlar om hur man kan förbättra sin koncentration och undvika sådant som belastar hjärnan på fel sätt.
Huotilainen har i sitt arbete märkt att det är många som klagar på symtom som tyder på ADT. Det är inte ovanligt att människor i medelåldern söker sig till minnes- och demenstest, fast de egentligen bara är överbelastade.
– Det kan vara väldigt skrämmande då man märker en förändring, att man inte längre minns eller vet sådant som man borde och inte lyckas koncentrera sig på att till exempel läsa en bok, säger Huotilainen.
– Ett vanligt drag hos en person som lider av ADT är också att hen avbryter sig själv: Också när man faktiskt har lugn och ro förmår man inte koncentrera sig, utan tankarna vandrar i väg på egen hand, säger Moisala.
Hela tiden i startgroparna
Handen upp den som känner igen sig: Gör du ofta flera saker på en gång? Check. Har du svårt att somna om kvällarna? Check. Kommer du ständigt att tänka på nya saker som du ännu inte gjort? Check. Och så vidare. Moisala och Huotilainen inleder handboken med några strategiska frågor, men kommer också med konstruktiva lösningar – hjärnan är nämligen plastisk och det går att lära sig nytt och programmera om.
Moisalas forskning visar bland annat att unga som ofta gör många saker på en gång – till exempel surfar på telefonen samtidigt som de gör annat – presterar lite sämre i uppgifter som kräver fokuserad koncentration. Mätningar visar att främre pannloberna hos de här personerna får jobba mer för att klara av uppgifterna, och detsamma gäller personer som lider av utmattning. De klarar uppgifterna ungefär lika bra som andra, men det kostar dem en större ansträngning.
Främre pannloberna är samma område i hjärnan som aktiveras vid olika störningar och tar ställning till dem.
– Hjärnan avgör hela tiden vad som är viktigast just nu och vad man behöver reagera på. Till exempel blinkande ljus och höga ljud är sådant vi reagerar på eftersom det kan signalera fara, säger Moisala.
Den som lider av ADT har svårt att gallra och reagerar kraftigare på alla störningar. Det är som att hela tiden vara i startgroparna.
– Här spelar den digitala tekniken nog en nyckelroll. Den är förstås bra och underlättar livet på många sätt, men innebär också en ständig flodvåg av retningar, avbrott och multitasking. Då aktiveras främre pannloberna kraftigare och hjärnan kan bli överbelastad, säger Moisala.
Uppdatera arbetslivet
Kombinerar man en luthersk arbetsmoral med alla de möjligheter till att ständigt vara nåbar och uppkopplad som den nya tekniken medger får man lätt en giftig cocktail.
– Kombinationen är en katastrof, anser Moisala.
Här skulle det gälla att ge akt på vad som på riktigt leder till goda resultat och välmående. I längden gör nämligen inte multitasking det, om man får tro hjärnforskarna. Hjärnan gillar att koncentrera sig, och då vi lyckas skapa ett bra flyt kommer vi på nya idéer, får saker gjorda och känner att vi åstadkommer något. Då vi är fokuserade och koncentrerade har vi tillgång till hela vår kognitiva kapacitet
– Det borde alltid finnas möjlighet att utveckla arbetet och komma på nya lösningar. Om man bara gör alla uppgifter så fort som möjligt kan människan lika gärna ersättas av en robot, men vill man ta tillvara människors kreativitet funkar det inte särskilt bra om man ständigt är i larmberedskap, säger Huotilainen.
Det goda är att det finns lösningar – nya handlingsmönster och nya aktiviteter skapar nya spår i hjärnan och man kan lära sig av med gamla. För att uppdatera arbetslivet föreslår Moisala och Huotilainen en ny ”arbetstidslag”. Enligt den delas dygnet upp i sex bitar om fyra timmar, och de olika bitarna fredas för sådant som koncentrerat arbete, splittrat arbete, social tid, lugn och ro och så vidare.
– Det är avsett lite som en provokation. Poängen är att vi tycker att man borde ifrågasätta arbetstiden som den mäts i många jobb. I arbeten där man till exempel ska tänka och vara kreativ är systemet förlegat, tankar på jobbet kan ju komma också på kvällen men hur mäter man det? Vårt förslag går ut på att man funderar över när det är mest ändamålsenligt att göra vad, hur det lönar sig att lägga upp sin tid och när man till exempel kan stänga av telefonen och koncentrera sig på annat, förklarar Huotilainen.
Alla vinner på att se över rutinerna, också arbetsgivarna, anser Moisala och Huotilainen. För det mesta går det att komma fram
till lösningar som underlättar tillvaron.
Kreativ tristess
När hjärnan trots allt blinkar rött kan man ta kroppen till hjälp.
– En snabb första hjälp är att utnyttja sambandet mellan kroppen och hjärnan. Man kan till exempel ta fem djupa andetag och sedan fundera på nytt på vad det var man höll på med. Kroppen och hjärnan kommunicerar hela tiden med varandra. Då kroppen är av
slappnad kan också hjärnan slappna av, säger Moisala.
Huotilainen och Moisala har flera handfasta tips på hur man är snäll mot hjärnan och botar ADT. Bra kost och motion är bra också för hjärnan, men helt centralt är också att lära sig att – ha tråkigt. För det lämpar sig som bekant lugna monotona vardagssysslor som att städa, stryka, diska eller åka buss – utan skärm.
– Det är ett ganska nytt fenomen att vi inte kan ha tråkigt. Tidiga re fanns det en massa sysslor som skulle utföras där man var fysiskt aktiv men tanken fick vandra fritt, utan att man samtidigt fick samtal, frågor eller kattvideor att titta på. Det ligger en risk i om vi börjar fylla varenda minut med något att reagera på, och vart det leder vet vi ännu inte, säger Huotilainen.
Att stå ut med att ha tråkigt kan vara svårt inte minst för barn, men desto viktigare.
– Skärmarna får inte dominera fritiden. Det måste finnas tid för sådant som stöder hjärnans utveckling, och för en kreativ tristess. Då man själv blir tvungen att hitta på saker utvecklas hjärnan, säger Moisala.
Vilka nya bokstavskombinationer som behövs för framtidens vuxna och hur barnens hjärnor påverkas av de nya miljöerna kan man ännu inte veta.
– Därför forskar vi. Vi kan inte jämföra över tid eftersom de som nu är medelålders har vuxit upp under helt andra omständigheter, säger Huotilainen.