Kampen mot klockan
Cyklisten Lotta Lepistö har sina största chanser i dagens inviduella VM-tempo.
På förhand sett var det mitt mål att förlora med högst 4 minuter över 21 km. Det var lätt att räkna ut efter att Lotta Lepistö varit ungefär 1,5 minuter snabbare än mig över 10 km i CCH.s legendariska veckotempo i östra Helsingfors. Samtidigt som hon förbättrade kvinnornas banrekord med en minut, vilket i sammanhanget alltså är cirka 750 meter.
Lyckades perfekt. Jag var 3.30 långsammare än Lepistö i septemberrusket i Mäntsälä. Klen tröst att vara en dryg sekund snabbare än hennes pappa Jyrki Lepistö.
Det var i och för sig inte många män överhuvudtaget som var snabbare än Lotta Lepistö, som snittade över 44 kilometer i timmen. Den näst snabbaste kvinnan var över fyra minuter bakom Lepistö, som vunnit FMguld i landsvägslopp sju gånger i rad och FMguld i tempo fem gånger i rad. Säger förstås en del om nivån i Finland, men visar också att Lepistö är en cyklist i världsklass.
Tre VM-brons, varav två i proffsstallens lagtempo (som avgjordes för sista gången i förrgår – nästa år är det landslag som gäller igen). Lepistö har redan gjort historia i finländsk cykelsport.
Lepistö är en betydligt mer mångsidig cyklist än för tre år sedan, då världens kanske snabbaste sprinter spurtade till VMbrons i landsvägsloppet i flacka Qatar. Det visade hon med ett par segrar i de belgiska vårklassikerna förra året – fast den här säsongen inte varit lika framgångsrik som 2017.
Ändå: Lepistös chanser att slåss om en topplacering i lördagens ruggiga VMlandsvägslopp i Innsbruck är försvinnande små. Unga Viivi Puskala är hennes enda lagkamrat, så hon får lov att vara opportunistisk och ta risker för att ha en chans mot bland annat urstarka Nederländerna. Inget att förlora. Utsikterna är definitivt bätttre i dagens invididuella tempo. Sanningens lopp. Kampen mot klockan. Den 27,8 kilometer långa banan innehåller två hyggliga stigningar och totalt 262 höjdmeter, men den är inte oöverkomlig.
– Banan är kul. Jag ser verkligen fram emot tempoloppet, säger Lepistö.
Hon är definitivt inte en av lågoddsarna. Det blir svårt att slå Nederländernas supertrio Anna van der Bregge, Annemiek van Vleuten (ni minns henne kanske för skräckvurpan i Rio de Janeiro) och Ellen van Dijk, som kommer att bli Lepistös stallkamrat i nygrundade Treks kvinnolag. För att inte nämna Lucinda Brand, färsk nederländsk mästare i landsvägslopp. Pick your poison. Förhoppningsvis går det dock bättre för Lepistö än i EM i Glasgow i augusti, då hon föll omkull efter att Ukrainas servicebil tvärnitat framför henne. Klantigt är bara förnamnet.
van der Bregge och van Vleuten är också överlägsna favoriter i lördagens linjelopp, om de bara kan koordinera sitt lagspel. Som sagt, Lepistö blandar sig knappast i tätstriden.
– Jag har inga målsättningar för landsvägsloppet. Banan är ganska så tuff, säger Lepistö om det 156,2 kilometer långa linjeloppet.
Viivi Puskala, 19, gör dock sin debut i seniorVM. Lönar sig att lägga namet bakom örat.
– Det är världens bästa kvinnor på startstrecket, så det blir tufft, säger hon.
Efter att Kjell Carlström, Jussi Veikkanen och Charly Wegelius lagt av har det inte funnits någon finländare som figurerat i herrarnas World Tour, men Jaakko Hänninen, 21, kan mycket väl vara den följande. I helgen stod han för en av de största blåvita bragderna på åratal då han vann endagsklassikern Tour du Gévaudan Occitanie i Frankrike – före bland annat Giro d’Italiaetappvinnaren Rein Taaramäe.
Hänninen deltar i fredagens U23landsvägslopp, som till stor del följer samma rutt som damernas linjelopp följande dag. Han var 26:a i Bergen för ett år sedan.
– Bland deltagarna finns World Tourcyklister och de bästa U23amatörerna. Vinnaren drar på sig en regnbågströja och proffsstallen följer alltid VM noggrant, så alla försöker säkert göra allt för att uppnå ett bra resultat, säger Hänninen.
Damernas landsvägslopp är utslagsgivande med sina 2 413 höjdmeter, men herrarnas landsvägslopp är närmast brutalt. Med 4 670 höjdmeter påminner landsvägsloppet mest om ett monument som LiègeBastogneLiège eller en grym bergsetapp i Tour de France. Jag provcyklade en del av VMbanan i våras och kan intyga att det här kommer att bli en dust för klättringsspecialisterna. Slutbacken Höttinger Höll är fruktansvärd med en stigning på ställvis över 25 procent.
Tror inte ens slovakiska underbarnet Peter Sagan har det i sig att ta regnbågströjan för fjärde gången i rad. Krävs en bergsget som Italiens Vincenzo Nibali, om han återhämtat sig från vurpan i Tour de France (ser inte ut så). Superveteranen Alejandro Valverde, Spanien? Färska Vuelta a Espanavinnaren Simon Yates, Storbritannien? Finns flera kandidater – till skillnad från herrarnas invididuella tempo, som närmast blir en tvekamp mellan Nederländernas Tom Dumoulin och Australiens Rohan Dennis.