❞ Det är inte roligt att tala om sådana här saker – men viktigt. Särskilt i en gren där det yttre skalet är så rent, vackert och glittrande.
Kiira Korpi efter utgivningen av sin bok
Kiira Korpis bok om ångest, depression och ätstörningar har rört upp känslorna. Isdansaren Jussiville Partanen känner igen sig i Korpis beskrivning – men konståkningsförbundets tidigare ordförande Susanna Rahkamo vill inte tala om att grenen skulle ha problem.
Det är releasefest för Kiira Korpis bok och den nyblivna 30-åringen har precis kramat om ett hundratal konståkare, kändisar och vänner. Hon passar på att öppna en present i smyg mellan varven.
Ur en vit papperspåse drar Korpi ut en gul miniatyrmodell av en Audi R8 – bilen som hon fick i present av en rysk miljardär 2009. Hon ler snett.
Boken Ehjäksi särkynyt hade visserligen också skvallervärde, men var huvudsakligen allt annat än munter läsning. Många har redan hunnit tacka Korpi för att hon varit så öppen med problemen hon brottats med. Hon beskriver arbetet med boken som givande.
– Det har varit krävande, roligt – och också skrämmande. Jag ångrar ingenting. Ibland var jag nära att dra i handbromsen och försköna händelser, men jag gjorde inte det.
Rahkamo ser inga problem
Men alla har inte varit eld och lågor över Korpis bok. Susanna Rahkamo – tidigare ordförande för konståkningsförbundet och numera vice ordförande för Finlands olympiska kommitté – fick många att höja på ögonbrynen då hon citerades av IltaSanomat i måndags.
– Jag förstod inte att hon mådde så illa, men är det verkligen konstruktivt att påverka andras åsikter? sade Rahkamo till tidningen.
På releasefesten känner Rahkamo sig felbehandlad av Ilta-Sanomat och påpekar att hon inte läst boken.
– Hur ska jag säga det här … Jag läste nyss Zlatans bok och visst hade han också en hel del ångest i kroppen. Det hör till i jakten på att hitta sig själv.
– Ni vet hurdan vår gren ser ut och det finns utmaningar, men detsamma gäller för andra sporter.
Rahkamo fortsätter sitt resonemang med att framgångsrika långdistanslöpare, gymnaster och simmare också tränar för allt vad tygen håller. Menar du att det här snarare är ett problem för individuella idrottare än för konståkare? – Jag vill inte tala om problem. Jag ser det inte så. Elitidrott är svårt och rått, man ska vara den bästa i världen. Frågan är vem som hungrar mest efter framgång. Den som vill nå framgång allra mest tvingas gå tuffa fajter. Folk förstår inte hur svårt det är. Man måste trimma kroppen extremt mycket, men en ohälsosam idrottare vinner sällan.
Partanen känner igen sig
Isdansaren Jussiville Partanen – som deltagit i VM och EM – säger att han känner igen sig i Korpis skildring.
– Hon skriver om helt verkliga saker.
Partanen menar ändå att konståkare i dagens läge har det bättre ställt än tidigare. Det finns fler idrottspsykologer och tjänster som underlättar den psykiska återhämtningen. Partanen har använt sig av tjänsterna.
– Att öppna upp om egna tankar och känslor är ett måste.
För Korpis del började bekymren efter att hon gjort OS-debut som 17-åring. 18-åriga Emmi Peltonen OS-debuterade i Pyeongchang i vintras och säger att hon klarar sig bra i vardagen.
– Jag är en person som tar en dag åt gången och försöker njuta. Hur ser du till att balansera upp vardagen? – Det har alltid fungerat för mig på ett naturligt sätt. Konståkningen är mitt jobb och jag ser träningen som min arbetstid. Efter det slappnar jag av och träffar vänner. Jag har alltid haft tid över för att göra det.
Fick inte stöd av förbundet
Korpi tycker att unga åkare är extra utsatta. Då hon tittar tillbaka tycker hon att förbundet kunde ha gjort mer. Korpi fick lära sig att svara artigt på journalisters frågor – men inte att hitta balans i vardagen. Det var en av de bidragande orsakerna till problemen. Vilka tips skulle du ge en ung åkare som mår dåligt? – De är viktigt för dem att veta att de inte är ensamma. Många tror att de är de enda som brottas med ångest eller ätstörningar, men det är normalt och utbrett.
– Om man verkligen mår dåligt ska man söka hjälp. Jag hade inte heller klarat mig utan att ha talat med idrottspsykologer eller nära vänner, det värsta är om man bara försöker mörka känslorna och fly från dem.
Dialog rätt väg
Bokens författare Jere Nurminen, kommunikationschef på Yle och ru-
tinerad sportjournalist, tror att det finns skillnader mellan hur flickor och pojkar bemöter problemen. Han bygger påståendet på samtal med Korpis pappa, den tidigare ishockeytränaren Rauno Korpi.
– Då pojkar får ångest så hänger de upp skridskorna, de ger upp helt enkelt. Det gör inte flickor, de biter ihop.
Nurminen tror att öppenhet och dialog är rätt väg framåt.
– Samhället har inte löst många problem genom att tysta ner saker. Vi behöver diskussion.
På releasefesten fanns det inte något ont blod mellan Korpi och Rahkamo, som hjärtligt kramade om varandra. Korpi säger att Rahkamo försökt tona ner sina uttalanden och hon tog inte åt sig av kritiken.
– Det är inte roligt att tala om sådana här saker – men viktigt. Särskilt i en gren där det yttre skalet är så rent, vackert och glittrande. Konståkarna som når toppen är väldigt unga, vi måste fundera på hur vi kan stödja dem ännu bättre.