För främlingsfientliga populister duger invandringsrelaterade problem i Västeuropa som bevis för att mångkultur gör samhället svagt.

Östeuropa blev kvitt kommunismen, men dess försök att kopiera västideal var dömt att misslyckas och skapade en motreaktion som kännetecknas av ultranationalism och främlingsfientlighet. Det ligger politisk psykologi och demografisk panik bakom fenomenet, hävdar två forskare.

Varför är Östeuropa så främlingsfientligt, så illiberalt och så främmande västeuropeiska ideal? Den frågan benar samhällsvetarna Ivan Krastev och Stephen Holmes ut i en artikel i Journal of Democracy.

Så länge järnridån klöv Europa itu regerade kommunister i öst och demokrater i väst. Men så snart Berlinmuren föll 1989 skulle västs värderingar gälla fullt ut. Öst såg upp till och försökte imitera väst, som i sin tur kom att se ner på öst och utvärdera hur väl imitationen lyckades. Det, skriver forskarna, ser vi en motreaktion på i dag.

Imitationen pågick i 20 år. Den kallades demokratisering, liberalisering, utvidgning eller integration, men målet var en normalisering där ”västligt” stod för ”normalt”. Tanken var att normaliseringen skulle uppnås snabbast genom att imitera västsamhällena och deras liberaldemokratiska institutioner och värderingar. Det gick inte riktigt så lätt. Den som imiterar kommer att uppleva otillräcklighet, underlägsenhet, beroende, identitetsförlust och ofrivillig falskhet eftersom den aldrig kan matcha originalet, skriver forskarna. Öst skulle därtill acceptera västs (läs: EU:s) rätt att utvärdera i vilken mån öst hade levat upp till västliga standarder. Det skapade en känsla av förlorad suveränitet.

En motreaktion började ta form kring 2010. Krastev och Holmes hävdar att den tilltagande ”auktoritära chauvinismen” och främlingsfientligheten i dagens Östeuropa inte bottnar i politisk teori utan i politisk psykologi. Den återspeglar en djupt rotad avsky inte så mycket mot liberalismen och demokratin som mot det förnedrande imitationsimperativet efter 1989. Illiberalismens ursprung är alltså emotionellt. Utgår man från att en främmande kultur är överlägsen ens egen skapar det förnedring och uppror.

Sedan öst förkastat imitationsmodellen har liberalismen beskyllts för att vara antifosterländsk, och invandring påstås underminera nationell identitet. Samma retorik används flitigt av högerpopulister i väst. Det må vara nonsens, men det egentliga budskapet från öst, skriver Krastev och Holmes, är att Östeuropa har slutat försöka kopiera väst och att väst därför ska sluta betrakta öst som sin dåliga kopia.

Illiberalismen i Östeuropa söker återupprätta en nationell självrespekt genom att förneka att västlig liberalism vore något att efterlikna. Att väst misskötte eurokrisen gav illiberala och antidemokratiska krafter nya anhängare i öst. Väst var inte trovärdigt, inte värt att imitera.

Ett stort problem under imitationsepoken var att de västliga värderingarna förändrades kontinuerligt, och med dem bilden av det normala. Att imitera ett föränderligt ideal är hopplöst. Man börjar ifrågasätta modellen. Till exempel, påpekar forskarna, ansåg konservativa polacker under kalla kriget att västsamhällen var normala för att de i motsats till kommunistregimen hyllade traditioner och trodde på Gud. I dag innefattar västliga värderingar sekularisering, mångkultur och samkönade äktenskap. Den ständiga moderniseringen gjorde västsamhället svårkopierat och mindre eftersträvansvärt.

Sedan, 2015, kom flyktingarna. Om mottagandet var ljummet i Västeuropa var det iskallt i öst. Dess nolltolerans mot flyktingar bakbinder hela EU. Ivan Krastev och Stephen Holmes har en förklaring också till nolltoleransen.

När järnridån föll och det blev tillåtet att flytta utomlands tog många östeuropéer chansen. Det gick snabbare att börja leva ett ”normalt” liv genom att flytta till ett västsamhälle än genom att bygga upp ett sådant. Strömmen av unga liberala östeuropéer västerut var strid. Lettland har mist över en fjärdedel av sina invånare sedan 1989, Rumänien 3,4 miljoner bara sedan 2007.

Att främst unga har flyttat har förvrängt demografiska kurvor i Östeuropa. Krastev och Holmes skriver att Östeuropa i dag lever i en ”demografisk panik” som inte tillåter invandrare att justera befolkningskurvan. I paniken hävdar man att migranterna hotar den nationella identiteten och försvagar sammanhållningen.

Enligt Krastev och Holmes ska Östeuropas ”panik kring en ickeexisterande invasion av invandrare” uppfattas som ”ett förvanskat eko av en mera realistisk och underliggande rädsla för att horder av dess egen befolkning, inklusive de kunnigaste, emigrerar för gott”. De förklarar alltså Östeuropas fientliga inställning till immigration med traumat av emigration.

För främlingsfientliga populister duger invandringsrelaterade problem i Västeuropa som bevis för att mångkultur gör samhället svagt. Med den logiken argumenterar öst för sin extremt restriktiva migrationspolitik, och samma argument ekar nu också i väst.

Krastev och Holmes sluter sig till att imitationsmodellens ironi har fulländats, inte för att Östeuropa förkastat den utan för att man vänt den avig. I somras sade Ungerns premiärminister Viktor Orbán: ”För 27 år sedan trodde vi att Europa var vår framtid. I dag upplever vi att vi är Europas framtid.” Nu är det ni som ska imitera oss, typ.

EU-parlamentet grillade Orbán häromveckan och hotade Ungern med repressalier för brott mot EU:s grundläggande värderingar. Jussi Halla-aho (Sannf) protesterade: ”Den ungerska regeringens verkliga synd är att den vill skydda sitt land mot skadlig massinvandring från tredje världen. Ungerns regering och majoriteten av dess folk vill inte upprepa de västeuropeiska ländernas katastrofala misstag. Tyvärr har den liberala invandringspolitiken och mångkulturen blivit EU:s främsta värderingar”, sade Halla-aho efter grillningen.

Att motreaktionen i öst har en uppbackning i väst är klart. Hur stark uppbackningen är och vilka EU:s främsta värderingar ska vara framöver klarnar i EU-valet nästa år.

”Utgår man från att en främmande kultur är överlägsen ens egen skapar det förnedring och uppror.”

PETER BUCHERT reporter