Stressen i gymnasiet kan bli för mycket
– Njut av gymnasietiden, den är för kort för att stressa bort, säger Erik Holmberg, ett år efter att han höll på att gå under av stress inför studentskrivningarna. Han skrev ett blogginlägg som fick konsekvenser för hur Gymnasiet Grankulla samskola i år j
För ett år sedan satt Erik Holmberg begravd under ett berg av läxor och skoluppgifter. Samtidigt skulle han förbereda sig på de kommande studentskrivningarna. Det höll på att bli för mycket.
Sista året i gymnasiet slog ner som en bomb hos Erik Holmberg. Efter en skön sommar med jobb på en hotellkedja och ledighet på stugan befann han sig plötsligt under ett berg av läxor och skoluppgifter, samtidigt som han väntades läsa på de stundande studentskrivningarna.
Skolan började oftast klockan 8 på morgonen och slutade vid 14. Därefter flyttade Holmberg in i skolans läsesal för att börja läsa på studentskrivningsprovet i geografi.
– Det kunde lätt gå fyra timmar innan jag ens hunnit öppna geografiboken, i stället satt jag och svettades med en massa andra läxor, säger Holmberg.
Det var under en av de här timmarna han förväntades förbereda ett tal inför klassen på modersmålslektionen. Det var två veckor kvar till hans livs viktigaste prov hittills, och stressen var enorm.
– Jag hade ingen aning om vad jag skulle tala om i fyra minuter, och allt jag tänkte på var hur stressad jag var. Så jag skrev ett tal om det, om hur stressen som trycker på oss ovana, unga studerande är oerhörd, berättar Holmberg.
Talet gick hem hos modersmålsläraren, som bad att få det i skriftlig form och lade ut det på gymnasiets blogg på HBL.fi.
– Jag hade handbollsträningar samma kväll och tänkte inte mer på det, men då jag kom hem fick jag höra att inlägget hade delats ett hundratal gånger och många hörde av sig att de kände likadant.
Blogginlägget Burnouten vilar bakom hörnet visade sig bli ett av årets mest lästa inlägg.
– Reaktionerna fortsatte i skolan nästa dag och det diskuterades bland lärarna. De var inte alls sura för att jag gett dem kritik.
– Det gick till och med så långt att rektorn skickade ut ett meddelande till eleverna att vi ska säga till om bördan med läxor blir för stor och att lärarna ska försöka ge oss mer tid att utföra uppgifter på timmarna i stället.
Första perioden en utmaning
Nu, ett år senare, kan Erik Holmberg lätt konstatera att den hösten var hans livs stressigaste hittills.
– Jag och många andra tillbringade alla kvällar i läsesalen. Där finns plats för 20 elever och det var nästan alltid fullt. Men vi hade mycket stöd av varandra och det motiverade en att se att andra också läser. Ofta hade vi med oss middag som vi värme i mikron i abikaféet.
– Ingen orkar ändå läsa fyra timmar i sträck, så ibland förhörde vi varandra muntligt. Det var också lärorikt, säger Holmberg.
Det han ändå hade behövt mest av allt då var ett periodsystem som möjliggör mer tid för läsning inför studentskrivningarna.
– Jag uppmanade lärare, rektorer och studiehandledare att göra en förändring som ändrar på mängden kurser och läxor i första perioden, säger Erik Holmberg.
Han var, och är fortfarande, kritisk till att så mycket vikt läggs vid studentproven med tanke på fortsatta studier.
– Tänk om du är sjuk eller känner dig dålig just den dagen. Allt hänger på hur du klarar dig i provet just då.
För Erik Holmberg kändes det som en enorm lättnad då provdagen väl kom.
– Jag ville bara få det undan, jag visste att jag inte kunde förbereda mig mera.
Och läsandet bar frukt, konstaterar Holmberg som skrev laudatur i både geografi, historia, samhällslära och modersmål.
– Det gick överraskande bra, men jag har alltid haft lätt för realämnen.
Jobbat med stresshantering
Trots att det bara var fråga om ett enskilt blogginlägg har Erik Holmbergs tankar haft följder för årets abiturienter i Grankulla.
– Det var en tankeväckare för oss, säger rektorn Niklas Wahlström.
– Man kan säga att vi tacklat det på tre sätt. Vi uppmanade lärarna att ha mer förståelse för att eleverna kan ha rätt mycket arbete under den här perioden. En enskild lärare ser ju inte helheten och vet inte vad de andra gett för läxor. Vi bad därför eleverna att tala med läraren om arbetsbördan blir för tung.
– En annan mer teknisk åtgärd var att ändra på hur vi placerat ut våra kurser. Kursmängden i år är mycket lägre i period ett och ökar i period två.
I ett försök att förebygga ett stressigt abiturientår bjöd man på våren in en representant från Barnavårdsföreningen för att tala om stresshantering.
– Jag har också talat mycket om välbefinnande och vikten av att ha ett balanserat liv, säger Wahlström.
Han tror att fjolårets abiturienter kände sig extra pressade inför skrivningarna på grund av reformen kring antagningskriterierna till högskolorna. Mer vikt lades på studentskrivningarna.
– Det var nog en stor orsak till att studenterna kände sig osäkra, speciellt då ingen riktigt visste hur systemet skulle ändras.
Bland årets abiturienter råder ett mycket större lugn, konstaterar rektorn.
– När jag går hem träffar jag dem ofta i läsesalen. Och jag brukar ha en bra fingertoppskänsla för stressnivåer och hur de jobbar, säger Niklas Wahlström.
– De har en otrolig gemenskap, de både sporrar och bromsar varandra i läsandet.
Vad tycker du själv om att en större vikt läggs på studentproven vid antagningarna till högskolor? – Jag ser redan nu att det skapar stress, till och med ända upp i de övre klasserna i lågstadiet. Man blir tvungen att fatta avgörande val i ett alltför tidigt skede. Det tar bort en del av möjligheten att mogna och komma till insikt.
– Negativ stress hotar välbefinnandet, och allt som hotar välbefinnandet är ett hot mot resultatet.