Luft- och vat­ten­för­ore­ning­ar­na oro­ar me­ra

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - THORLEIF NORD­STRöM

KOL­DI­OX­ID I riks­dags­va­let 2019 var kli­mat­för­änd­ring­en näs­tan det en­da te­ma som ha­de med mil­jön att gö­ra. Ing­et po­li­tiskt par­ti pra­ta­de om skad­li­ga ut­släpp i luft el­ler vat­ten (till ex­em­pel tvätt av syn­te­tis­ka klä­der, hud­ke­mi­ka­li­er el­ler me­di­ci­ner). Egent­li­gen är kol­di­ox­id i för­brän­nings­ga­ser­na tec­ken på full­stän­dig för­brän­ning (för­brän­nings­ga­ser­na är kol­di­ox­id och vat­ten­ånga). Kol­mo­nox­id och många and­ra gif­ti­ga ga­ser skall man und­vi­ka. Många kom­mu­ner flag­gar för kol­di­ox­id­ne­ut­ra­li­tet och fö­re­ta­gen kö­per och säl­jer ut­släpps­rät­tig­he­ter

av kol­di­ox­id. Var­för glöm­mer man allt an­nat, som har med mil­jö­vård att gö­ra då man en­bart kon­cen­tre­rar sig på kol­di­ox­id?

Jag har för­sökt upp­da­te­ra mi­na kun­ska­per om kol­di­ox­id­pro­ble­ma­ti­ken. Jag köp­te bland an­nat Gös­ta Pet­ter­sons (pro­fes­sor eme­ri­tus i bi­o­ke­mi) bok Falskt Alarm (kli­mat­frå­gan ur ve­ten­skap­lig aspekt). Boken går ige­nom de oli­ka kli­mat­mo­del­ler­na och de­ras tolk­ning­ar. Snabbt för­stod jag att det finns en glo­bal­po­li­tisk syn och en ve­ten­skap­lig syn på or­sa­ker­na till kli­mat­för­änd­ring­ar­na, som kons­tigt nog, be­tyd­ligt av­vi­ker från varand­ra.

Me­di­er­na, och de po­li­tis­ka par­ti­er­na, re­fe­re­rar all­mänt

till IPCC:s (In­ter­go­vern­men­tal Pa­nel on Cli­ma­te Change) ställ­nings­ta­gan­de. IPCC är en po­li­tisk pa­nel med re­pre­sen­tan­ter från 195 län­der. IPCC:s alar­mis­tis­ka ut­vär­de­ring­ar har fått skep­tis­ka fors­ka­re att pro­te­ste­ra i or­ga­ni­se­rad form. År 2003 bil­da­des NIPCC (Nongo­vern­men­tal In­ter­na­tio­nal Pa­nel on Cli­ma­te Change) där tyngd­punk­ten, en­ligt NIPCC:s hem­si­dor, lig­ger på ve­ten­skap och in­te på po­li­tik, men som vi vet har de fles­ta or­ga­ni­sa­tio­ner spon­so­rer och är ut­sat­ta för lobb­ning, ock­så NIPCC och IPCC.

Jag tror me­ra på Pet­ters­sons kri­tis­ka ana­ly­ser av bå­de NIPCC:s och IPCC:s rap­por­ter och är allt­så lug­na­re be­träf­fan­de ök­ning­en av kol­di­ox­id­hal­ten i luf­ten. Vi får in­te glöm­ma att väx­ter­na be­hö­ver kol­di­ox­id. Till ex­em­pel kol­di­ox­id­hal­ten 500 ppm (= 0,05 pro­cent) ger 20 pro­cent stör­re skör­de­ut­byte än 400 ppm (käl­la: Jord­bruks­ver­ket i Sve­ri­ge, rap­port 2007:16). Där­e­mot oro­ar mig de glo­ba­la luft- och vat­ten­för­ore­ning­ar­na samt skräp- och av­falls­pro­ble­men.

Tack Tom Eklund (HBL De­batt 16.6), Pa­trik Schro­e­der (27.6), Ru­ne Lund­gren och Lars Si­lén (4.7) för syn­punk­ter på kli­mat­för­änd­ring­en.

ma­gis­ter i livs­me­dels­ve­ten­ska­per, in­gen­jör, mer­ko­nom, Ta­vas­te­hus

Dis­kus­sio­nen om kol­di­ox­id är av­slu­tad. Red.

SFP Tom­my Wes­terlund lyf­ter i sin le­da­re (HBL 7.7) upp det fak­tum att allt fler fin­lands­svens­kar ser sig som två­språ­ki­ga. Det här ser jag att är en väl­digt na­tur­lig ut­veck­ling i ett sam­häl­le där vi i dag rör oss myc­ket mer än ti­di­ga­re.

Det att allt fler iden­ti­fi­e­rar sig som två­språ­ki­ga in­ne­bär in­te att be­ho­vet av SFP:s in­tres­se­be­vak­ning när det gäl­ler det svens­ka i Fin­land skul­le bli mind­re vik­tigt. För två­språ­ki­ga – obe­ro­en­de om det

and­ra språ­ket är fins­ka, eng­els­ka, frans­ka, tys­ka, rys­ka el­ler nå­got an­nat – kan ut­tryck­li­gen den svensk­språ­ki­ga sko­lan och dag­vår­den och om­sor­gen va­ra av ex­cep­tio­nellt stor be­ty­del­se.

Wes­terlund skri­ver att de fin­lands­svens­ka väl­jar­na är allt mer he­te­ro­ge­na. Det stäm­mer att vi är he­te­ro­ge­na, men frå­gan är om vi nå­gon­sin va­rit me­ra ho­mo­ge­na? Lin­je­stri­der­na in­om SFP var stör­re förr och det fak­tum att allt fler är två­språ­ki­ga in­ne­bär in­te au­to­ma­tiskt att det skul­le fin­nas stör­re skill­na­der i ide­o­lo­gin.

Då det gäl­ler den all­män­po­li­tis­ka lin­jen har SFP en myc­ket lång­sik­tig po­li­tik. Vi po­äng­te­rar stän­digt att det all­tid ska lö­na sig att ar­be­ta, fin­nas go­da för­ut­sätt­ning­ar för fö­re­ta­ga­re och att det ska va­ra en eko­no­miskt och eko­lo­giskt håll­bar po­li­tik. Det här vill vi att kom­bi­ne­ras med ett stort so­ci­alt an­svar och sats­ning­ar på forsk­ning och ut­bild­ning.

Att den här po­li­ti­ken om­fat­tas av en stor del av fin­län­dar­na kan be­kräf­tas av den po­si­ti­va re­spons vi fått då vår par­ti­ord­fö­ran­de i si­na ut­ta­lan­den of­ta når ut över ny­hets­trös­keln även i finsk­språ­kig me­di­er.

Per­son­li­gen an­ser jag att två­språ­kig­het in­te är ett hot mot fin­lands­svensk­he­ten. Jag ser det där­e­mot som en möj­lig­het för två­språ­kig­he­ten. Ju

fler två­språ­ki­ga som finns in­om den stat­li­ga ap­pa­ra­ten, rädd­nings­vä­sen­det, ut­bild­nings­sek­torn, vår­den – ja in­om sam­häl­lets al­la hörn – desto bre­da­re pa­lett av kun­skap om det fin­land­svens­ka finns att till­gå. Pa­ra­dox­alt nog kan man sä­ga att för att svens­kan i Fin­land ska må bra krävs det bätt­re kun­ska­per i fins­ka.

SFP är och ska va­ra ett re­ellt al­ter­na­tiv för al­la fin­län­da­re i fram­ti­den. Det här kan gö­ras ut­an att ge av­kall på ar­be­tet för det svens­ka och med ett fort­satt idogt ar­be­te för vår lång­sik­ti­ga po­li­tik. SANDRA BERGQVIST vice ord­fö­ran­de, riks­dags­le­da­mot, SFP

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.