Var­för väg­ra god­ta själv­klar för­kla­ring?

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt -

KOL­DI­OX­ID Ru­ne Lund­gren och Lars Si­lén sva­rar (HBL De­batt 4.7) på mi­na kom­men­ta­rer (HBL De­batt 27.6) till Tom Eklunds in­lägg (HBL De­batt 16.6) om kol­di­ox­id­kon­cent­ra­tio­ner förr och nu. Si­léns hu­vud­ar­gu­ment är att un­der ti­di­ga­re epo­ker har tem­pe­ra­tu­ren sti­git först och kol­di­ox­i­den har kom­mit ef­ter, att höga kol­di­ox­id­hal­ter i dag är nyt­ti­ga ef­tersom de ökar skör­dar­na och att det ock­så an­nars är nyt­tigt att brän­na fos­si­la bräns­len. En­ligt Lund­gren är kol­di­ox­id­hy­po­te­sen in­te ve­ri­fi­e­rad, ut­an fal­si­fi­e­rad hund­ra­tals gång­er.

Jag är myc­ket med­ve­ten om att ve­ten­ska­pen in­te är en slut­gil­tig san­ning ut­an en me­tod, och att ingen­ting kan ”ve­ten­skap­ligt be­vi­sas”. Evi­den­sen för vis­sa ve­ten­skap­li­ga re­sul­tat är dock så mas­siv att yt­ter­li­ga­re dis­kus­sion är me­nings­lös. Att ar­ter upp­kom­mer ge­nom evo­lu­tion och att vac­ci­ner är ef­fek­ti­va och säk­ra är fak­ta, obe­ro­en­de av att kre­a­tio­nis­ter och an­ti­vax­x­a­re för­sö­ker häv­da mot­sat­sen. För föl­jan­de tre fak­ta är evi­den­sen li­ka stark:

At­mo­sfä­rens kol­di­ox­id­halt har sti­git från en pre­in­dust­ri­ell ni­vå på 280 ppm lång­samt fram till un­ge­fär 1960 och se­dan rät­lin­jigt i snab­ba­re takt för att lig­ga vid 412 ppm i dag. En så snabb, i geo­lo­giskt per­spek­tiv mo­men­tan, ök­ning har med stor san­no­lik­het ald­rig ti­di­ga­re fö­re­kom­mit un­der jor­dens ex­istens, vil­ket gör jäm­fö­rel­ser med ti­di­ga­re epo­ker ir­re­le­van­ta. Kol­di­ox­idök­ning­en kor­re­le­rar ex­akt med mäng­den an­vän­da fos­si­la bräns­len.

Kol­di­ox­id är en växt­hus­gas. Jor­den värms upp av so­len och vär­men strå­lar till­ba­ka till rym­den i in­fra­rött. Kol­di­ox­id i at­mo­sfä­ren ab­sor­be­rar in­fra­röd strål­ning som då in­te kan fly, ut­an at­mo­sfä­ren värms upp. Det med­ger Lund­gren, och det vet nog ock­så fy­si­kern Si­lén.

Den glo­ba­la me­del­tem­pe­ra­tu­ren har sti­git med cir­ka 0,9 C se­dan 1960, en­ligt en kur­va som rätt ex­akt föl­jer ök­ning­en i kol­di­ox­id­halt om man an­vän­der fem års lö­pan­de me­del­tal som slä­tar ut slump­mäs­si­ga fluk­tu­a­tio­ner.

Det­ta är mät­ba­ra fak­ta, in­te pro­gno­ser el­ler dator­mo­del­ler. Vi vet allt­så att kol­di­ox­id­hal­ten ökar, att det finns en me­ka­nism för hur kol­di­ox­id vär­mer at­mo­sfä­ren och att at­mo­sfä­ren de facto blir var­ma­re. Det är svårt att för­stå att kli­mat­för­ne­ka­re väg­rar god­ta den själv­kla­ra för­kla­ring­en att kol­di­ox­id­ut­släp­pen hö­jer den glo­ba­la me­del­tem­pe­ra­tu­ren, ut­an häv­dar att tem­pe­ra­tu­ren av nå­gon okänd an­led­ning ba­ra rå­kar sti­ga just på sam­ma gång som kol­di­ox­id­hal­ten sti­ger.

Nio av de tio var­mas­te åren se­dan 1880 har in­träf­fat se­dan 2005. Grön­land mis­ter 280 mil­jar­der ton is per år. Si­bi­ri­en har upp­levt ab­sur­da re­kord­tem­pe­ra­tu­rer den­na som­mar, och per­ma­fros­ten smäl­ter i ac­ce­le­re­ran­de takt. Bor­de in­te en ele­men­tär för­sik­tig­hets­prin­cip dik­te­ra att vi mås­te ta sa­ken på all­var, i stäl­let för att för­sö­ka bort­för­kla­ra kla­ra fak­ta? PA­TRIK SCHRO­E­DER Helsing­fors

Dis­kus­sio­nen om kol­di­ox­id är av­slu­tad. Red.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.