Ord­språ­ken som ing­en läng­re för­står

Var­för sä­ger man ”som ett brev på pos­ten” när punkt­lig­he­ten för­säm­rats? Vad har bäs­ta kom­pi­sen med le­ra och lång­halm att gö­ra? Ord­språk och ta­le­sätt som förr var ve­der­tag­na kan le­va kvar av ren till­fäl­lig­het, för­kla­rar språk­fors­ka­ren Em­ma Sköld­berg.

Hufvudstadsbladet - - Bonus - NIKLAS SVAHN/TT

Ut­tryc­ken har al­la ett ur­sprung, och många kom­mer från det gam­la bon­de­sam­häl­let, någ­ra från sa­gor och fab­ler, and­ra här­stam­mar från Bi­beln, me­dan vis­sa upp­kom­mit i takt med ti­den för att fyl­la en luc­ka.

Ett så­dant är ”som ett brev på pos­ten”. Förr kun­de hus­hål­len vän­ta sig att pa­ket och brev kom fram snabbt och smi­digt. I dag har an­ta­let post­ser­vice­stäl­len bli­vit fär­re och för­tro­en­det för verk­sam­he­ten sjun­kit.

– Om jag an­vän­der ut­tryc­ket nu kanske det blir näs­tan en iro­nisk an­vänd­ning. Jag vet vad det be­ty­der och sam­ti­digt vad som hänt med pos­ten, sä­ger Em­ma Sköld­berg, do­cent i nordiska språk vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet.

Ett an­nat ut­tryck är ”det går som tå­get”, som sy­no­nym till att någon­ting tuf­far på all­de­les ut­märkt.

Tår­ög­da pen­sio­nä­rer

Em­ma Sköld­berg, som nu ba­sar över Svensk ord­bok ut­gi­ven av Svens­ka Aka­de­mi­en, har fors­kat myc­ket på gam­la ut­tryck med ur­sprung i bon­de­sam­häl­let. 2011 var hon an­sva­rig för en ut­ställ­ning på Nordiska mu­se­et med ru­bri­ken ”Hu­vu­det på spi­ken”.

Att ta sig en bläc­ka, le­va i kapp­säck, hänga ihop som ler och lång­halm och in­te få en syl i väd­ret är ut­tryck med gam­la anor som många, sär­skilt unga, har svårt att för­stå i dag.

– Jag har haft mäng­der med fö­re­drag ute för pen­sio­närs­för­e­ning­ar, och de är helt tår­ög­da: ”Åh, så sa­de vi! Åh, barn­bar­nen de för­står in­te det här”. Men de för­står väl and­ra sa­ker, sä­ger Sköld­berg.

Att ”hänga ihop som ler och lång­halm” be­skri­ver nå­got el­ler någ­ra som häng­er tätt sam­man, kanske en re­la­tion. Det syf­tar på att le­ra och långa halm­strån förr an­vän­des som bygg­nads­ma­te­ri­al till enkla­re bygg­na­der. Men ur­sprung­li­gen an­vän­des ut­tryc­ket iro­niskt ef­tersom ma­te­ri­a­let in­te alls var sär­skilt sta­bilt, och se­dan har iro­nin för­svun­nit.

Att ”ta sig en bläc­ka” syf­tar på ett äld­re rymd­mått på 8,2 cen­ti­li­ter som till­ver­ka­des av bleck­plåt, och ut­tryc­ket be­ty­der helt en­kelt att dric­ka sig (re­jält) be­ru­sad.

Drag un­der ga­lo­scher­na

Vis­sa av de gam­la bon­deut­tryc­ken har haft bätt­re livs­kraft än and­ra, kon­sta­te­rar språk­fors­ka­ren. Drag un­der ga­lo­scher­na, ha häc­ken full och ta­la i natt­mös­san är någ­ra ex­em­pel.

– Det är gans­ka hård kon­kur­rens mel­lan ord och ut­tryck, sä­ger Sköld­berg. Det är li­te av djung­elns lag och det är klart att om ut­tryc­ket ger en bild av nå­got man in­te har en re­la­tion till, då blir det svå­ra­re. Tyc­ker vi det ger en bra bild så in­för­li­var vi det i svens­kan.

And­ra vik­ti­ga aspek­ter för att ut­tryc­ken ska le­va kvar är rim och rytm, att de ska va­ra kor­ta och kon­ci­sa och in­te för krång­li­ga – el­ler ren slump. ”Gräd­de på mo­set”, hur gott kan det va­ra? Då är det lät­ta­re att sä­ga ”pric­ken över i”.

Fel in­ne­börd

Ibland kan ord­språk som yng­re in­te för­står ock­så få en helt an­nan, fel­ak­tig in­ne­börd.

– Det klas­sis­ka är att gö­ra nå­gon en björn­tjänst. Man bör­jar an­vän­da det på ett an­nat sätt och tän­ker att en björn­tjänst är en stor tjänst och in­te en otjänst.

Många ut­tryck är ock­så häm­ta­de från Bi­beln: gå från klar­het till klar­het, i elf­te tim­men, in­tet nytt un­der so­len och se ge­nom fing­rar­na. I den mo­der­na ut­gå­van av Bi­beln från 2000 för­svann många i över­sätt­ning­en, och ”se ge­nom fing­rar­na” blev helt kort ”blun­da”.

Em­ma Sköld­berg ser in­te att bib­lis­ka ut­tryck skul­le ha säm­re för­ut­sätt­ning­ar att över­le­va med tan­ke på att fär­re är an­slut­na till Svens­ka kyr­kan och fär­re tror på gud nu än förr. In­te hel­ler tror hon att unga an­vän­der fär­re ord­språk nu; språ­ket för­änd­ras och stöps om.

– De ser ba­ra an­norlun­da ut än de gam­la ut­tryc­ken. Men många från det svens­ka bon­de­sam­häl­let står sig väl­digt bra än i dag.

FO­TO: MOSTP­HO­TOS

Nya och gam­la ta­le­sätt har al­la ett ur­sprung. Le­va i kapp­säck be­ty­der att man flyt­tar of­ta.

FO­TO: MOSTP­HO­TOS

Förr de­la­des pos­ten ut smi­digt och snabbt, där­av ut­tryc­ket ”som ett brev på pos­ten”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.