Valet var ett slags ödesval och slutresultatet kan besegla Polens öde för många år framåt. Med Duda som president kan maktpartiet Lag och rättvisa (PiS) fortsätta på den väg man lett in Polen på de senaste fem åren. Det är en dyster väg mot konservativ na

Det fanns en chans att Polens väg mot auktoritärt styre kunde ha stoppats i presidentvalet, men kursändringen uteblir.

Presidentvalets andra omgång i Polen blev just så jämn som alla opinionsmätningar hade antytt. När valkommissionen på måndagsförmiddagen redogjorde för rösträkningen hade den sittande presidenten Andrzej Duda ett tillräckligt stort försprång för att kunna utropa sig som segrare. Han hade samlat 51,2 procent av rösterna mot 48,8 för utmanaren Rafal Trzaskowski.

Sällan har ett val i Polen väckt så stort intresse som söndagens presidentval både inom och utanför landets gränser. Valet var ett slags ödesval och slutresultatet kan besegla Polens öde för många år framåt. Med Duda som president kan maktpartiet Lag och rättvisa (PiS) fortsätta på den väg man lett in Polen på de senaste fem åren. Det är en dyster väg mot konservativ nationalism och bort från rättsstat och liberal demokrati.

Förlorarna i det här valet är många. För det första nästan hälften av det polska folket som i Warszawas borgmästare Trzaskowski såg en chans att stoppa den auktoritära utveckling som PiS och partiordförande Jaroslaw Kaczynski lett. Presidenten i Polen har ingen stor makt, men på en väsentlig punkt kan han agera starkt. Han har vetorätt mot nya lagar och Trzaskowski hade fungerat som en broms då regeringen där PiS styr och ställer vill fortsätta nedmonteringen av rättsstaten. Med Duda i presidentpalatset är det bara att tuta och köra som tidigare, han fungerar som Kaczynskis gummistämpel.

Den andra stora förloraren är EU. Polen är det ena av unionens två stora problembarn som inte lever upp till EU:s grundvärden. Tillsammans med det andra problembarnet, Ungern, har Polen lyckats mota EU:s alla försök att få rättning i ledet. Dudas seger i Polen innebär fortsatta svårigheter för EU.

Polen är i dag ett djupt delat land. Situationen var likadan redan i det föregående presidentvalet som Duda vann i stort med samma siffror. Han har sina anhängare i landets östra delar, på landsbygden och i mindre städer där kyrkan och den traditionella familjen är viktig och nationalkonservatismen frodas. De sociala reformer som PiS har genomfört med bland annat höjda barnbidrag och pensionsförmåner har uppskattats högt.

Trzaskowski är också till vissa delar konservativ, men i jämförelse med Duda betydligt liberalare, språkkunnig och internationell. Han är populär som borgmästare i landets huvudstad och har också ett starkt stöd i andra större städer där regeringens konservativa, auktoritära styre ogillas. I städerna står också EU och de gemensamma grundvärdena högt i kurs, jämfört med landsbygden där i stället regeringens och presidentens vänner USA och Donald Trump är favoriter.

Även mellan medierna går en skarp gräns. Eftersom PiS har full kontroll över de statliga medierna fungerade de i det närmaste som megafoner för Duda, medan de oberoende backade upp Trzaskowski.

Presidentvalskampanjen blev efter hand allt hetsigare och i slutskedet vägrade de två kandidaterna delta i gemensamma valdebatter. Smutskastningen tilltog speciellt från Dudas sida. Han talade bland annat ytterst nedlåtande om sexuella minoriteter och gick så långt att han anklagade Trzaskowski för att vilja sälja ut Polen till Tyskland och judar.

Frågan är om Duda nu ens kommer att försöka fungera som hela folkets president eller om han fortsätter på den splittrande linje han förde under kampanjen. Nästa chans för den polska oppositionen kommer först 2023 då det är parlamentsval. På tre år hinner PiS ytterligare stärka det auktoritära samhället vilket kommer att försvåra sitsen för all opposition. Trzaskowski fortsätter som borgmästare i Warszawa, stärkt i sin popularitet. Den stronga insatsen i presidentvalet, efter en kort kampanj, har gjort honom till den givna oppositionsledaren. Det borde gynna oppositionen att äntligen ha en samlande kraft, men regeringen och presidenten kommer antagligen att göra allt för att bromsa Trzaskowskis politiska framfart. I en auktoritär stat finns begränsat utrymme för politiska alternativ.