Därför är IOK:s beslut om Black lives matter märkligt
”Känns som att IOK kunde ha gått i bräschen för en sundare och fräschare utveckling inom toppidrotten och samhället.”
Den internationella olympiska kommittén (IOK) har de senaste 30 åren aktivt försökt avpolitisera den mäktiga huvudorganisationen. Detta trots att idrott i alla former och OS i synnerhet ofta använts som spelpjäser i kampen mellan stormakterna. Även nu går IOK en kamp mot väderkvarnar.
Historien om OS 1980 och 1984 känner de flesta till. 1980 vägrade USA släppa sina idrottare till kommunismens Sovjetunionen och fick med sig ett gigantiskt block av länder. En del stod över på grund av rent logistiska ekonomiska orsaker, andra på grund av politisk övertygelse och en stor del efter en viss övertalning av Jimmy Carter och hans administration.
Nästan 70 länder tackade nej till OS i Moskva, detta under en tid då den olympiska rörelsen hade det riktigt motigt.
Fyra år senare hämnades östblocket och ställde in sin medverkan i OS i Los Angeles.
Sydafrika var under nästan 30 år bannlyst från OS-sammanhang på grund av landets ohyggligt rasistiska och våldsamma apartheidstyre. Inte heller Rhodesia (i dag Zambia), som tillämpade ungefär samma lagar som Sydafrika, tilläts delta i OS i München 1972.
OS i Berlin 1936 var ett enda stort propagandafönster för Adolf Hitler och Nazipartiet. Och det finns oändligt med exempel på politiskt rävspel i IOK-korridorerna.
Mot den bakgrunden är det kanske inte så märkligt att IOK de senaste decennierna försökt tona ner sin roll i det globala maktspelet. Man har gått längre än så och under nuvarande ordförande Thomas Bach ledning aktivt gått in för att, åtminstone på pappret, avpolitisera hela rörelsen. Något som givetvis inte är möjligt med tanke på alla ekonomiska och politiska intressen som omgärdar den internationella toppidrotten.
Scenen från OS i Mexiko 1968 med John Carlos och Tommie Smith på prispallen med var sin handsklädd näve sträckt mot himlen har för evigt etsat sig fast på den kollektiva näthinnan. Då var det en protest mot den utbredda rasismen och förtrycket av den afroamerikanska befolkningen i USA. Människorättskämpen Martin Luther King hade mördats några månader tidigare.
I OS i Tokyo har IOK beslutat sig för att förbjuda all sorts protester på arenorna och i OS-byn. I en tid då en stor del av världen ställt sig bakom Black lives matter-rörelsen är IOK:s riktlinje märklig.
Det finns en gammal devis som säger att ”är du inte emot någonting är du för det” och IOK framstår år 2020 som den dinosaurie organisationen i verkligheten är.
Kanske dags för organisationen att se över sin PR-avdelning och marknadsföring. Känns som att IOK kunde ha gått i bräschen för en sundare och fräschare utveckling inom toppidrotten och samhället. I stället gjorde organisationen som man så ofta gjort. Backade och gömde sig bakom en policy som känns mer tröttsam än diskussionen om en ny alkohollag i Finland.
Förbud brukar ofta leda till ännu större protester och sannolikt gjorde IOK ännu ett självmål då man förbjöd dem vid OS i Tokyo 2021.
Nu har man cirka ett år på sig att fundera och ompröva sitt beslut.
Fast det är fullt möjligt, till och med sannolikt, att ett visst virus sätter stopp för sommarspelen 2021.
Då blir nästa chans Peking 2022. Något säger mig att ett land vid namn Hongkong kommer att bli ett eldfängt ämne då. Till och med så eldfängt att bojkotter av OS kunde och borde bli aktuella.
Då kan ju IOK stå där och säga att politik och idrott inte hör ihop.