Ett klass­fo­to från 1929

Hufvudstadsbladet - - Kultur - MAGDALENA FRONCZAK Ko­lum­nist

Det finns ett fint fo­to från 1929 på Paul Du­kas, om­tyckt kom­po­si­tions­pro­fes­sor vid Pa­ris­kon­ser­va­to­ri­et, och tret­ton stu­den­ter sam­la­de runt en fly­gel. Än så länge är de unga och lo­van­de men när vi lä­ser de­ras namn för­står vi att det är bli­van­de mu­sik­histo­ria vi tit­tar på. Vi kän­ner igen fle­ra av de unga män­nen – Duru­f­lé, Mes­si­aen – men de tre unga kvin­nor­na på fo­tot skul­le kom­ma att få otro­li­ga kar­riä­rer de ock­så. Hör här:

Den en­da på vårt fo­to som tit­tar in i ka­me­ran är El­sa Bar­rai­ne, ar­mar­na är i kors. Sam­ma år or­sa­kar hon en skräll ge­nom att vin­na det pre­stige­fyll­da kom­po­si­tions­pri­set Prix de Ro­me för sin kan­tat om Je­an­ne d’Arc. Pres­sen got­tar sig i lik­nel­sen mel­lan de bå­da oräd­da, strid­ba­ra ton­å­ring­ar­na, en i sam­ti­den och en i histo­ri­en. Priset be­stod av en tids be­tal­da stu­di­er i Rom vil­ket för Bar­rai­ne blev av 1930–33, mitt un­der den spi­ran­de fa­scis­men. Som motre­ak­tion gick hon med i det kom­mu­nis­tis­ka par­ti­et och un­der kri­get var hon ak­tiv i mot­stånds­rö­rel­sen. Ge­nom mu­si­ken såg hon yt­ter­li­ga­re ett sätt att ta ställ­ning, vil­ket den sym­fo­nis­ka dik­ten Po­gro­mes och and­ra sym­fo­nin med un­der­ti­teln Vo­i­na (krig) är ex­em­pel på. Fastän hon är i Rom går hen­nes ope­ra Le roi bos­su på Opé­ra-Co­mi­que i fle­ra må­na­der och hen­nes verk kom­mer spe­las länge av or­kest­rar­na i Pa­ris. Så små­ning­om kom Bar­rai­ne att gö­ra ra­ket­kar­riär som ra­di­o­pro­du­cent, skiv­bo­lags­di­rek­tör och te­a­ter­chef.

Bland al­la so­bert kläd­da per­so­ner på vårt fo­to stic­ker Yvon­ne De­spor­tes ut i vitt, vo­lang­er och smyc­ken. 1931 kom­mer hon att vin­na förs­ta pris i kon­ser­va­to­ri­ets kom­po­si­tions­täv­ling, och året ef­ter slår hon till med att vin­na Prix de Ro­me ef­ter att ha klätt­rat sta­digt på re­sul­tat­lis­tan i fy­ra år. De­spor­tes äls­ka­de sin tid i Rom: det ord­na­des so­iré­er där hen­nes mu­sik spe­la­des för det ita­li­ens­ka kung­a­hu­set och hon skul­le ock­så för­äls­ka sig i och gif­ta sig med sti­pen­di­a­ten i skulp­tur. Ett av ver­ken som till­kom i Rom var ba­let­ten Tri­fal­din, som hon ock­så gjor­de om till en or­kes­ter­svit som vand­ra­de fle­ra varv i de frans­ka or­kest­rar­nas re­per­to­ar un­der de föl­jan­de åren. Hon är för öv­rigt min fa­vo­rit att fö­re­slå när en en­semb­le med ud­da in­stru­ment­kom­bi­na­tion frå­gar om re­per­to­ar­råd: av hen­nes to­talt 491 verk i al­la gen­rer och stor­le­kar (åt­ta ope­ror! tre sym­fo­ni­er!) fin­ner vi till och med kam­mar­mu­sik som in­klu­de­rar si­tar. De­spor­tes spe­la­de även slag­verk i Or­chest­re fé­mi­nin de Pa­ris, myc­ket väl med­ve­ten om att det an­sågs okvinn­ligt. Se­na­re blev ock­så hen­nes son pro­fes­sio­nell slag­ver­ka­re. För ho­nom skrev hon mäng­der av slag­verks­styc­ken och hen­nes slag­verkskon­sert är en av de förs­ta i gen­ren.

Clau­de Ar­ri­eu är kanske den av kvin­nor­na i klas­sen som spe­las mest i dag, sär­skilt hen­nes blåskvin­tett. Kan det be­ro på att hon byt­te namn från Ma­rie-Lou­i­se Si­mon till det mer könsne­utra­la Clau­de? In­te så säl­lan ser man i re­cen­sio­ner hyll­ning­ar till mon­sieur Ar­ri­eus verk. När vårt fo­to tas spe­las hon re­dan re­gel­bun­det på Pa­ris sce­ner. Ge­nom­brot­tet sker sam­ma år när hen­nes or­kes­ter­styc­ke Ma­sca­ra­des spe­las på Théât­re de Champs-Elysé­es, och hon blir snart stam­mis på So­cié­té Na­tio­nal de Mu­si­ques kam­mar­mu­sik­pro­gram. 1932 vin­ner Ar­ri­eu Pa­ris­kon­ser­va­to­ri­ets kom­po­si­tions­täv­ling. Även Ar­ri­eu blev ra­di­o­pro­du­cent och är en av pi­on­jä­rer­na in­om elektro­nisk mu­sik. Tack va­re den kom­pe­ten­sen samt hen­nes er­fa­ren­het i att skri­va te­a­ter­mu­sik och ope­ror blev hon fram­gångs­rik in­om ra­dio, TV och film. Hon må va­ra den en­da av de tre som ald­rig vann en Prix de Ro­me som ung, men dock en Prix Ita­lia för bäs­ta ra­di­o­pro­duk­tion 1949.

”Än så länge är de unga och lo­van­de men när vi lä­ser de­ras namn för­står vi att det är bli­van­de mu­sik­histo­ria vi tit­tar på.”

Paul Du­kas kom­po­si­tions­klass 1929. Från väns­ter när­mast pi­a­not Pi­er­re Mail­lard-Ver­ger, El­sa Bar­rai­ne, Yvon­ne De­spor­tes, To­ny Au­bin, Pi­er­re Re­vel, Ge­or­ges Fav­re, Paul Du­kas, René Du­clos, Ge­or­ges Hu­gon, Mau­rice Duru­f­lé. Sit­tan­des längst till hö­ger Clau­de Ar­ri­eu och Oli­vi­er Mes­si­aen. Två per­so­ner ic­ke namn­giv­na.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.