Ko­ivu­nens kri­tik av Ge­nus­dokt­ri­nen föl­jer ett för­ut­säg­bart möns­ter

Hufvudstadsbladet - - Opinion & debatt - IVAR ARPI Uppsa­la, Sve­ri­ge ANNA-KA­RIN WYNDHAMN Gö­te­borg, Sve­ri­ge Skri­ben­ter­na är för­fat­ta­re till boken Ge­nus­dokt­ri­nen

GENUSFORSK­NING Anu Ko­ivu­nen, pro­fes­sor i ge­nus­ve­ten­skap vid Tam­mer­fors uni­ver­si­tet, skri­ver om vår bok Ge­nus­dokt­ri­nen i Hufvudstad­sbladet (HBL 9.7). Men un­der so­len är ing­et nytt. Tex­ten föl­jer sam­ma för­ut­säg­ba­ra möns­ter och an­vän­der näs­tan iden­tis­ka or­da­ly­del­ser som någ­ra av de re­cen­sio­ner som pub­li­ce­rats i svens­ka dags­tid­ning­ar. Är det mån­tro des­sa re­cen­sio­ner, och in­te boken, som Ko­ivu­nen ta­git del av? Bo­kens fak­tis­ka in­ne­håll ver­kar hon näm­li­gen okun­nig om.

Vår gransk­ning kal­las ”pam­flett” och kri­ti­se­ras för att va­ra kon­spi­ra­tions­te­o­re­tisk, boken ”li­der av anek­do­tisk be­vis­fö­ring”, skri­ver Ko­ivu­nen vi­da­re med en for­mu­le­ring som hon ut­an om­svep er­kän­ner att hon lå­nat från svens­ka pro­fes­sor­s­kol­le­gan Eb­ba Witt-Bratt­ströms re­cen­sion. Pre­cis som WittB­ratt­ström väljer Ko­ivu­nen att ig­no­re­ra det fak­tum att vi ta­lat med över åt­tio per­so­ner, varav de all­ra fles­ta är namn­giv­na. De in­ter­vju­a­de är al­la verk­sam­ma på oli­ka nivåer och in­om oli­ka de­lar av hög­sko­lan. Från oli­ka per­spek­tiv och er­fa­ren­he­ter be­rät­tar de om hur en po­li­tisk styr­ning, via jäm­ställd­hets­in­te­gre­ring­en och i di­rek­tiv till forsk­nings­fi­nan­siä­rer, gri­per in och för­änd­rar den aka­de­mis­ka verk­sam­he­ten. Någ­ra är po­si­ti­va till den­na för­änd­ring, men det sto­ra fler­ta­let ger ex­em­pel på hur jäm­ställd­hets­in­te­gre­ring­en av det svens­ka hög­sko­le­vä­sen­det kom­mit att in­ne­bä­ra en po­li­ti­se­ring och en be­gräns­ning av den aka­de­mis­ka fri­he­ten. Med Na­tio­nel­la sek­re­ta­ri­a­tet för genusforsk­ning, och se­na­re Jäm­ställd­hets­myn­dig­he­ten, har bit­vis ex­tre­ma idéer, sprung­na ur en so­ci­al­kon­struk­ti­vis­tisk för­stå­el­se av kön, fått ett så­dant ge­nom­slag att det dels rub­bar den me­ri­to­kra­tis­ka grund­prin­ci­pen för aka­de­min, dels fun­da­men­talt änd­rar vad ett uni­ver­si­tet är och vad en fors­ka­re gör.

I boken re­do­gör vi för svå­rig­he­ter­na att få de an­sva­ri­ga att stäl­la upp på in­ter­vju. Ef­ter att boken ut­kom­mit och de­bat­te­rats har de, lik­som an­sva­ri­ga po­li­ti­ker, fort­satt duc­ka för frå­gor och de­bat­ter. Ing­en dis­kus­sion. Inga svar. Ko­ivu­nen för­sva­rar den­na ovil­ja att gå i sva­ro­mål och fin­ner det rim­ligt att de an­sva­ri­ga sys­te­ma­tiskt valt att av­stå de­batt och ne­ka in­ter­vju­er. Hon fin­ner håll­ning­en rim­lig då vår kri­tik är för ”över­gri­pan­de”, de ”spo­ra­dis­ka iakt­ta­gel­ser” som vi bju­der lä­sa­ren är ”svå­ra att be­mö­ta”.

Ko­ivu­nen lis­tar se­dan ex­em­pel för att il­lu­stre­ra mång­fal­den frå­gor som spring­er ur vår gransk­ning, för att ge yt­ter­li­ga­re ar­gu­ment på var­för boken svår­li­gen lå­ter sig dis­ku­te­ras. Men det är fel­ak­tigt. Vi har grans­kat ett an­tal fall, som går att dis­ku­te­ra vart för sig. Vi kan även dis­ku­te­ra idéer­na som lig­ger bakom för­änd­ring­en. I des­sa idéer in­går att in­te er­kän­na le­gi­ti­mi­te­ten hos kri­ti­ker, ef­tersom man då ger dem en platt­form. Det är allt­så ing­en slump att vi först in­te fick pra­ta med de an­sva­ri­ga i ar­be­tet med boken, och att de und­vi­ker att be­sva­ra kri­tik ef­teråt. De tror in­te på det öpp­na sam­häl­let, in­te på fritt me­nings­ut­byte el­ler på

Där ge­nus­dokt­ri­nen går in, för­svin­ner ut­rym­met att luf­ta kri­tik. Där ge­nus­dokt­ri­nen läggs till grund för verk­sam­he­ten, slu­tar man tro att ett öp­pet me­nings­ut­byte mel­lan me­nings­mot­stån­da­re kan le­da till nå­got po­si­tivt. Allt re­du­ce­ras till en makt­kamp.

att det är le­gi­timt att kri­ti­se­ra de­ras ide­o­lo­gi.

Det går i lin­je med vad de vi in­ter­vju­at vitt­nar om. Där ge­nus­dokt­ri­nen går in, för­svin­ner ut­rym­met att luf­ta kri­tik. Där ge­nus­dokt­ri­nen läggs till grund för verk­sam­he­ten, slu­tar man tro att ett öp­pet me­nings­ut­byte mel­lan me­nings­mot­stån­da­re kan le­da till nå­got po­si­tivt. Allt re­du­ce­ras till en makt­kamp. Aka­de­min blir en­dast än­nu en till are­na för po­li­tik, som man mås­te er­öv­ra – och se­dan för­vand­la till en plant­sko­la för li­ka­sin­na­de. Var­för ska kri­tis­ka rös­ter ges ut­rym­me där? Man är an­ting­en med el­ler emot. An­ting­en pro­gres­siv el­ler re­ak­tio­när. Det är ing­en slump att de­bat­ten blir klaust­ro­fo­bisk, med andra ord. Att män­ni­skor ig­no­re­ras, tys­tas el­ler tving­as bort.

Vi kan lug­na Ko­ivu­nen. Vi kan dis­ku­te­ra frå­gor­na styck­vis. Vi kan ta frå­gan om lit­te­ra­tur­val en­skilt. Vi kan hål­la isär frå­gan om me­ri­to­kra­ti från den om forsk­nings­po­li­tik och ut­bild­ning­ens in­ne­håll. Det gör vi i boken ock­så. Det vi vi­sar är att det i des­sa finns ett möns­ter av för­änd­ring­ar som sam­man­häng­er med jäm­ställd­hets­in­te­gre­ring och po­li­tis­ka di­rek­tiv till svens­ka lä­ro­sä­ten. Om Ko­ivu­nen ser andra möns­ter väl­kom­nar vi att des­sa läggs i da­gen. Vi de­bat­te­rar mer än gär­na och får vå­ra be­lägg och tolk­ning­ar grans­ka­de. Det är in­te vi som gång ef­ter an­nan tac­kat nej, av­bo­kat el­ler av­stått att sva­ra på frå­gor med hän­vis­ning till att man in­te or­kat lä­sa boken, el­ler än­nu vär­re, som i fal­let med Jäm­ställd­hets­myn­dig­he­ten, för­sö­ker för­be­re­da svar på frå­gor ut­i­från bak­si­des­tex­ten.

Det ha­de in­te be­hövt va­ra så här. Vi ha­de kun­nat pra­ta med varand­ra, i stäl­let för att för­sö­ka be­käm­pa varand­ra. Det var så vi ar­be­ta­de med boken. Vi pra­ta­de med par­ter från bäg­ge si­dor, i al­la fall vad gäl­ler dem vi be­skri­ver. Vi har för­sökt få till sam­tal med an­sva­ri­ga i ra­dio, i tv och på andra are­nor. Anu Ko­ivu­nen säl­lar sig till ska­ran som hell­re vif­tar bort all kri­tik än be­sva­rar den. Så fun­ge­rar po­li­tis­ka ak­ti­vis­ter, men det är in­te så det bor­de gå till på uni­ver­si­tet.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.