Ma­rie Au­bert vill lir­ka in det oac­cep­tab­la

Re­la­tio­ner, re­la­tio­ner, re­la­tio­ner – mel­lan sys­kon, part­ners, vän­ner och till eg­na el­ler and­ras barn. Den nors­ka för­fat­ta­ren Ma­rie Au­bert skild­rar re­la­tio­ner på brist­nings­grän­sen. Nu kom­mer hen­nes no­vell­sam­ling ”Får jag föl­ja med dig hem” på svens­ka.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - SALLY HEN­RIKS­SON/TT

– Jag är väl­digt upp­ta­gen av re­la­tions­psy­ko­lo­gi, hur vi upp­för oss och på­ver­kar varand­ra, och för­stär­ker varand­ras bra el­ler då­li­ga si­dor, sä­ger Ma­rie Au­bert på te­le­fon en stek­het som­mar­dag i Oslo.

Ma­rie Au­bert de­bu­te­ra­de 2016 med ”Får jag föl­ja med dig hem”, som nu allt­så ges ut på svens­ka. Ti­di­ga­re i år kom hen­nes ro­man ”Vux­na män­ni­skor” i svensk ut­gå­va. En ro­man som möt­tes av fin kri­tik, och som när den gavs ut i Nor­ge för­ra året bi­drog till dis­kus­sio­ner kring barn­lös­het, fri­vil­lig el­ler ofri­vil­lig. Räk­nas man som vux­en om man in­te skaf­far barn? Det är en cen­tral frå­ga i hand­ling­en.

– Det är nå­got väl­digt ex­i­sten­ti­ellt att få el­ler in­te få barn. I ål­dern kring 30, 40 år är det nå­got av det som upp­tar män­ni­skor all­ra mest. Om man väljer att in­te skaf­fa barn upp­fat­tas det som ett starkt ställ­nings­ta­gan­de, även om det in­te alls är li­ka ta­bu­be­lagt läng­re, sä­ger Ma­rie Au­bert och fort­sät­ter:

– Jag ha­de in­te tänkt att hu­vud­per­so­nen Idas barn­lös­het skul­le va­ra så cen­tral ut­an den blev det ef­ter­hand. Men jag vil­le att mycket skul­le stå på spel för hen­ne och att det skul­le va­ra en av­gö­ran­de tid­punkt i de bå­da syst­rar­nas liv.

Fu­la käns­lor

”Vux­na män­ni­skor” har av många lästs som en bok som hand­lar om att skaf­fa barn el­ler in­te, men den är li­ka mycket en be­rät­tel­se om en sys­kon­re­la­tion och om fa­mil­je­band. Det är en kort och kon­cen­tre­rad ro­man, ef­fek­tivt be­rät­tad, på många sätt lik en no­vell.

– No­vell­for­men är på nå­got vis di­sci­pli­ne­ran­de och sät­ter en tyd­lig ram för kre­a­ti­vi­te­ten. Du be­hö­ver pri­o­ri­te­ra och gå snabbt in på det som är vik­tigt, välja ti­digt vil­ken histo­ria det är du vill be­rät­ta.

Även ”Får jag föl­ja med dig hem” hand­lar mycket om barn och oli­ka fa­mil­je­kon­stel­la­tio­ner. Om ad­op­tiv­barn, bonus­barn och bi­o­lo­gis­ka barn. Om skam, skuld­käns­lor och räds­lor. Ma­rie Au­bert in­tres­se­rar sig för re­la­tio­ner som är på väg att spric­ka. Män­ni­skor som vet att de är på väg att för­lo­ra nå­gon el­ler nå­got, och som drivs till det som kan upp­fat­tas som fu­la käns­lor och hand­ling­ar.

– När man blir in­trängd i ett hörn så kom­mer of­ta så­dant som de­spe­ra­tion, svart­sju­ka, miss­unn­sam­het och an­nat som in­te är vac­kert att se på – som räds­lan för att in­te läng­re va­ra den som är mest äls­kad. Det trig­gas för det är så mycket som står på spel när en re­la­tion är ho­tad.

Inga psy­ko­pa­ter

Ma­rie Au­berts ka­rak­tä­rer är många gång­er lät­ta att re­la­te­ra till, det går att för­stå de­ras tan­kar och käns­lor, men när det gäl­ler de­ras hand­ling­ar så går de of­ta ste­get läng­re än vad de fles­ta kans­ke skul­le gö­ra.

– Jag vill lir­ka in de oac­cep­tab­la hand­ling­ar­na, men jag vill in­te skri­va om psy­ko­pa­ter ut­an om gans­ka van­li­ga män­ni­skor. Jag vill att lä­sa­ren ska kun­na re­la­te­ra till hu­vud­per­so­ner­na så mycket som möj­ligt.

Kärn­fa­mil­jen ly­ser med sin från­va­ro i Ma­rie Au­berts tex­ter, men det är ing­et med­ve­tet val för­kla­rar hon.

– Det är ing­et jag be­stäm­de att jag in­te skul­le skri­va om, men jag har va­rit upp­ta­gen av vil­ken typ av kon­flik­ter som upp­står i vår tids sätt att bil­da fa­mil­jer.

Vil­ken typ av re­la­tio­ner tar du dig an i nästa bok? – Jag har bör­jat tän­ka på idéer, men jag har in­te klart för mig vil­ken nästa be­rät­tel­se ska bli. Jag tän­ker mer kring möj­li­ga be­rät­tar­rös­ter och så­da­na sa­ker nu.

FO­TO: DA­VID B. TORCH/TT

■ ”I ef­ter­hand är jag glad att jag in­te de­bu­te­ra­de när jag var 23. Jag tror att jag skri­ver bätt­re nu än då, och jag tror att det ha­de va­rit mer sår­bart”, sä­ger Ma­rie Au­bert som de­bu­te­ra­de som 37-åring.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.