Ame­ri­kansk po­li­tik på en tweets av­stånd

Pre­si­dent Do­nald Trumps för­re sä­ker­hets­råd­gi­va­re John Bol­tons hop­sum­me­ring ”me­mo­ar” från sin tid i Vi­ta hu­sets är ing­et lit­te­rärt mäs­ter­verk. Men här finns in­sik­ter som blic­kar fram­åt – till en even­tu­ell and­ra pe­ri­od för Trump.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - YRSA GRüNE-LUOMA

FACKLITTER­ATUR

John Bol­ton: The Room Whe­re it

Hap­pened Si­mon &Schus­ter, 2020, 290 si­dor

I kort­het kan man sä­ga att Do­nald Trump är pre­cis så som man har upp­fat­tat ho­nom ut­i­från hans ut­ta­lan­den: obe­räk­ne­lig, över­ras­kan­de och il­la på­läst. ”Han läs­te ald­rig ens den ope­ra­ti­va ma­nu­a­len”, skri­ver John Bol­ton – vars kon­ser­va­ti­va åsik­ter in­te in­ne­hål­ler någ­ra över­rask­ning­ar och vars själv­för­tro­en­de är pre­cis så iö­go­nen­fal­lan­de som man kun­de tän­ka sig (i slu­tet av boken har Bol­ton lagt in bil­der på sig själv med Pu­tin, Lav­rov osv.) Ing­en freds­du­va, pre­cis.

Bol­ton in­stal­le­ra­des som sä­ker­hets­råd­gi­va­re i april 2018 och av­gick i sep­tem­ber 2019. Trump med­de­la­de att Bol­ton fick spar­ken, Bol­ton häv­dar att han gick själv. Vil­ken­de­ra ver­sio­nen som är den rät­ta spe­lar egent­li­gen ing­en roll.

En må­nad ef­ter att Bol­ton till­trätt drog sig USA ur av­ta­let med Iran som ha­de nåtts un­der fö­re­trä­da­ren Ba­rack Oba­mas tid. Det var knap­past en svår sak ef­tersom Trump de­lar Bol­tons skep­tis­ka in­ställ­ning till näs­tan al­la in­ter­na­tio­nel­la av­tal. Bol­ton (född 1948), som un­der Ge­or­ge W Bus­hs pre­si­dent­skap ut­sågs till FN-am­bas­sa­dör är en gar­vad ak­tör och en av hö­kar­na in­om ame­ri­kansk po­li­tik se­dan 1980-ta­let.

Att var­ken Trump el­ler Bol­ton har myc­ket till övers för Ba­rack Oba­mas åt­ta år i Vi­ta hu­set över­ras­kar knap­past. In­tres­sant är än­då Bol­tons ”av­slö­jan­de” att Oba­ma skul­le ha va­rit re­do att gå med på att Ryss­land

an­nek­te­rat Krim 2014 i ut­byte mot ett löf­te från Kreml om att Pu­tin in­te skul­le för­sö­ka ta kon­troll över yt­ter­li­ga­re om­rå­den i Ukrai­na. Nå­gon så­dan by­tes­han­del var knap­past i Ryss­lands in­tres­se. Ukrai­na och Sy­ri­en ingick i de sam­tal Bol­ton för­de i Moskva in­för mö­tet mel­lan Trump och Pu­tin i ju­li 2018 i Helsing­fors. Rys­sar­na vil­le ha mö­tet i Wi­en me­dan ame­ri­ka­ner­na fö­re­drog Helsing­fors. När boken ut­kom i ju­ni ci­te­ra­des den fli­tigt i Fin­land på en punkt: Trump frå­ga­de Bol­ton om in­te Fin­land var en del av Ryss­land.

De geo­gra­fis­ka och hi­sto­ris­ka kun­ska­per­na har in­te all­tid va­rit ame­ri­kans­ka pre­si­den­ters star­ka si­da men med tan­ke på det fö­re­stå­en­de mö­tet med Pu­tin fram­står frå­gan i en mer pin­sam da­ger än den an­nars ha­de gjort.

Plöts­li­ga in­fall

På det ide­o­lo­gis­ka pla­net är det svårt att se nå­gon stör­re or­sak till kon­tro­vers mel­lan de två.

När Bol­ton till­träd­de var Rex Til­ler­son ut­ri­kesmi­nis­ter och för­svars­mi­nis­tern het­te Ja­mes Mat­tis. Länge het­te det att Til­ler­son och Mat­tis höll Trump i styr men att de ut­åt höll en lo­jal fa­sad som in­te krac­ke­le­ra­de. Den­na ”om­sorg” ses in­te med bli­da ögon av Bol­ton. En­ligt ho­nom för­vär­ra­de det si­tu­a­tio­nen sna­ra­re än för­bätt­ra­de den. Bol­ton skri­ver ock­så att Trump un­der det förs­ta ett och ett halvt året som pre­si­dent var nå­got osä­ker, vil­ket an­tag­li­gen gjor­de ho­nom mer mot­tag­lig för Til­ler­sons, Mat­tis – och un­der en tid ock­så Bol­tons – ar­gu­ment.

Bol­ton må­lar upp en bild av en pre­si­dent som plöts­ligt twitt­rar an­norlun­da om någon­ting man pre­cis kom­mit över­ens om. En pre­si­dent som är of­fer för si­na eg­na plöts­li­ga in­fall ut­an att själv nämn­värt lå­ta sig stö­ras. En pre­si­dent som en­ligt Bol­ton in­te kan hål­la per­son­li­ga re­la­tio­ner isär från of­fi­ci­el­la – vem av oss har in­te hört och sett Trump ut­ta­la sig om oli­ka le­da­re, ex­em­pel­vis Nord­ko­re­as Kim Jong-un och pre­si­dent Vla­di­mir Pu­tin som om de vo­re Trumps per­son­li­ga vän­ner?

På sam­ma per­son­li­ga sätt ver­kar Trump för­hål­la sig till si­na po­li­tis­ka fi­en­der. Bol­ton ger Trump en or­dent­lig känga för den­nes hämnd­lyst­nad när det gäl­ler den för­re ame­ri­kans­ke re­pu­bli­ka­nen och se­na­torn John McCain. Trump gick åt McCain ock­så ef­ter den­nes död, skri­ver Bol­ton. Trump del­tog var­ken i McCains el­ler för­ra pre­si­dent­hust­run Bar­ba­ra Bus­hs be­grav­ning.

Anorlun­da and­ra pe­ri­od?

Själv ver­kar Bol­ton ha haft up­pen­ba­ra sam­ar­bets­svå­rig­he­ter med Til­ler­son. In­te hel­ler Mat­tis och han är över­ens om myc­ket. Där­e­mot ver­kar det som om Til­ler­sons ef­ter­trä­da­re Mi­ke Pom­peo och Bol­ton skul­le ha va­rit på sam­ma lin­je när det gäl­ler Ryss­land, Nord­ko­rea, Ki­na och en rad and­ra län­der som Bol­ton miss­tror djupt.

Spe­let bakom ku­lis­ser­na är in­tres­sant. Bland an­nat be­rät­tar Bol­ton att USA:s med­de­lan­de om att lan­det läm­nar INF-av­ta­let (av­ta­let mel­lan USA och Ryss­land om be­gräns­ning av medel­di­stans­ro­bo­tar) in­te or­sa­ka­de nå­gon stör­re chock i Ryss­land. ”De var ba­ra in­tres­se­ra­de av att

ve­ta vad USA:s näs­ta drag ska bli, kom­mer det att pla­ce­ras mer ame­ri­kans­ka sol­da­ter i Eu­ro­pa”, skri­ver Bol­ton.

När det gäl­ler Na­to och USA:s in­tres­se för Eu­ro­pa för­säk­rar Bol­ton att den tolk­ning som man anam­mat i Eu­ro­pa om att USA:s in­tres­se för sä­ker­he­ten i Eu­ro­pa skul­le va­ra noll är fel. Bol­ton ser den­na upp­fatt­ning som ett re­sul­tat av en av Ryss­land un­der­blåst skräm­sel­pro­pa­gan­da.

Även om Trumps ar­bets­tid i Ova­la rum­met bör­jar först vid lunch­tid, är te­le­fo­nen i fli­tig an­vänd­ning fö­re det, skri­ver Bol­ton. Och hans tweet­kul­tur kan man in­te änd­ra på, det gäl­ler ba­ra att han­te­ra den på nå­got sätt, me­nar han och ci­te­rar en kol­le­ga: ”Egent­li­gen är vi al­la ba­ra på en tweets av­stånd (från att bli av­ske­da­de)”

Till det in­tres­san­tas­te i boken hör Bol­tons spe­ku­la­tion kring vad en and­ra pe­ri­od med Trump i Vi­ta hu­set kun­de in­ne­bä­ra. Det som för många ses som ett skräck­sce­na­rio där Trump fort­sät­ter som förr, be­dö­mer Bol­ton an­norlun­da. Bol­ton sä­ger att han in­te kan på­min­na sig om ett en­da be­slut som Trump skul­le ha ta­git ut­an att ha kam­pan­jen för åter­val (det vill sä­ga väl­jar­na) i tan­kar­na. Men den­na en­ligt Bol­ton högst po­li­ti­se­ra­de lin­je kan myc­ket väl änd­ra om Trump blir om­vald. ”Un­der sin and­ra pe­ri­od be­hö­ver Trump in­te ta sam­ma hän­syn till po­li­ti­ken. Då kan det gå så att de­mo­kra­ter­na iro­niskt nog kom­mer att va­ra mer nöj­da med ho­nom än re­pu­bli­ka­ner­na och de kon­ser­va­ti­va”, skri­ver Bol­ton.

Nå­got som är värt att be­grun­da, en­ligt Bol­ton. Och det har han rätt i.

FO­TO: BRENDAN SMIALOWSKI

John Bol­ton må­lar upp en bild av en pre­si­dent som plöts­ligt twitt­rar an­norlun­da om någon­ting man pre­cis kom­mit över­ens om. En pre­si­dent som är of­fer för si­na eg­na plöts­li­ga in­fall ut­an att själv nämn­värt lå­ta sig stö­ras.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.