Pandemin synliggör Sydafrikas apartheid-arv
Hur praktiserar man social distansering när fem familjer samsas om en toalett? – Regeringens strategi har inte fungerat för de fattiga. Inte över huvud taget, säger Ululutho Mthana, bosatt i den informella bosättningen Khayelitsha utanför sydafrikanska Kapstaden.
I Sydafrika, ett land som ofta beskrivs som ett av världens mest ojämlika, kastar covidpandemin obarmhärtigt ljus på arvet efter apartheids rasbaserade segregation.
Över två månaders total nedstängning, så gott som fullständigt utegångsförbud och förbud för alkohol- och tobaksförsäljning räckte inte. Sedan de hårda restriktionerna delvis lättade i början av juni har Sydafrikas smittspridning ökat i en alarmerande takt. Värst drabbade är enligt officiella siffror de fattiga; de nästan 30 miljoner människor som lever i så kallade informella bosättningar, ”kåkstäder”, av vilka många uppstod som ett led i apartheidregimens tvångsförflyttningar av svarta invånare.
I Khayelitsha, Kapstadens största förort, visade en masstestning av människor utanför en mataffär att 40 procent var smittade av covid-19.
Saknar vatten
28-åriga Ululutho Mthana är född och uppvuxen i Khayelitsha. Den informella bosättningen utgörs av ett kluster av mer eller mindre sammanhållna byggen som agerar hem åt nästan en halv miljon människor, över 90 procent av dem svarta. Hon säger att många Khayelitshabor har gett upp ansträngningarna att följa regeringens riktlinjer.
– Jag har börjat förstå att livet aldrig kommer att återgå till det normala och försökt anpassa mig. Men det nya normala fungerar inte, särskilt inte för de fattiga och marginaliserade.
Precis som merparten av Sydafrikas informella bosättningar är Khayelitsha överbefolkat, trångbott och många hem består av undermåliga konstruktioner med bristande tillgång till vatten och sanitäranordningar. Att tvätta händerna, praktisera social distansering och undvika platser med mycket människor är så gott som omöjligt, säger Mthana.
– Hur gör man det under sådana levnadsförhållanden? Det är extremt svårt. Ska människor undvika att använda den enda toalett som finns att tillgå, som kanske delas med fem andra familjer? Vissa har inte ens rinnande vatten. Det handlar om grundläggande rättigheter.
Gräver gravar
Sydafrika har det högsta antalet bekräftade covid-19-fall i Afrika och siffrorna stiger snabbt. Sedan den kraschande ekonomin tvingade president Cyril Ramaphosa till gradvisa lättnader av restriktionerna har landet stigit till den absoluta världstoppen i antal bekräftade nya fall per dag, enligt nyhetsbyrån Reuters.
– Coronavirusstormen är mycket starkare och mer destruktiv än något som vi tidigare har drabbats av, sade presidenten när han 12 juli meddelade nyinförda restriktioner, bland annat utegångs- och alkoholförsäljningsförbud.
Den långa nedstängningen, som motiverades med att ge sjukvården tid att förbereda sig för den väntade anstormningen av covidpatienter, tycks inte ha gett önskad effekt. I intervjuer med BBC liknar läkare och sjuksköterskor i kuststaden Port Elizabeth situationen med ett krig – blod och sopor på golven, brist på personal, skyddsutrustning och ambulanser, patienter som sover under tidningspapper. I den hårt drabbade provinsen Gauteng, där bland annat Johannesburg och Pretoria ligger, förbereds 1,5 miljoner gravplatser efter höga dödstal i framför allt den informella bosättningen Soweto.
– I Östra Kap-provinsen och i Gauteng stiger siffrorna snabbt och i takt med den växer oron bland sjuk
vårdsarbetare. De här provinserna har åstadkommit väldigt lite extra kapacitet och flera stora sjukhus är dåligt förberedda, säger Celeste Jonker, läkare på ett nyligen upprättat fältsjukhus i Khayelitsha som drivs av Läkare utan gränser (MSF).
Stödpengar har försvunnit
I Khayelitsha, där smittofallen enligt MSF steg med 600 procent mellan maj och juni, finns ursprungligen bara ett sjukhus och ett antal mindre kliniker. Ululutho Mthana, som själv känner många som smittats, är inte nöjd med ANC-regeringens hantering av pandemin. Utlovade hjälppaket och ekonomiskt stöd har gått upp i rök – ”korruption, som vanligt”, säger hon – och växande arbetslöshet har spätt på de redan massiva klyftor som till stor del är en följd av apartheidregimens rasåtskillnadspolitik.
– Regeringen visste det: så fort viruset slår mot kåkstäderna så blir det extremt svårt. Men de gjorde ingenting för att förebygga, för att uppgradera vårdsystemet eller sjukhusen. Jag antar att vi bara måste försöka överleva.
På söndagen, när landets dödssiffra precis passerat 5 000, försvarade hälsominister Zweli Mkhize via Twitter regeringens insats och kritiserade folkets oförmåga att följa riktlinjer kring munskydd och social distansering.
”Vi har mobiliserat alla resurser (...) men regeringen kan inte sköta det här ensam”, skriver ministern.