Hufvudstadsbladet

Fär­re barn kall­dusch för kom­mu­ner

Bar­nen och sko­lor­na har va­rit kom­mu­ner­nas hjär­ta. Många kom­mu­ner får tän­ka om när bar­nen blir allt fär­re. – Vi tap­par nå­got centralt i det fin­länds­ka lo­kal­sam­häl­let när sko­lor­na blir fär­re, sä­ger fors­ka­ren Siv Sand­berg.

- TIM JO­HANS­SON tim.jo­hans­son@ksf­me­dia.fi Åbo Akademi University · Finland · Raseborg · Loviisa · Kristinestad

Bar­nen blir fär­re i de fles­ta två­språ­ki­ga kom­mu­ner­na, vi­sar HBL:s gransk­ning. Or­sa­ken är en hi­sto­risk ned­gång i födslo­ta­len un­der 2010-ta­let.

De fär­re bar­nen slår i för­läng­ning­en hårt mot sko­lor­na.

– Sko­lor­na har va­rit det man sam­lats kring i kom­mu­ner­na. Vi tap­par nå­got centralt i det fin­länds­ka lo­kal­sam­häl­let när sko­lor­na blir fär­re, sä­ger Siv Sand­berg, kom­mun­fors­ka­re vid Åbo Aka­de­mi.

Hufvud­stads­bla­dets gransk­ning (HBL 18.7) vi­sar att an­ta­let svensk­språ­ki­ga små­barn har mins­kat med 20–30 pro­cent i många svensk- och två­språ­ki­ga kom­mu­ner se­dan 2010. I vis­sa kom­mu­ner är för­änd­ring­en än­nu stör­re.

An­ta­let 0–4-åring­ar med svens­ka som mo­ders­mål har sjun­kit med när­ma­re 1 800 to­talt i Fin­land un­der det se­nas­te tio åren.

Ut­veck­ling­en, som in­te ba­ra gäl­ler svensk­språ­ki­ga barn, slår hårt mot en av kom­mu­ner­nas hu­vud­upp­gif­ter, att upp­rätt­hål­la dag­hem och sko­lor.

Det sker sam­ti­digt som kom­mu­ner­na drab­bas eko­no­miskt av co­ro­nakri­sen. Ma­nö­ver­ut­rym­met för att upp­rätt­hål­la ett skol­nät­verk med fler sko­lor än vad elev­un­der­la­get med­ger blir li­tet.

Det sjun­kan­de an­ta­let små­barn är in­te unikt för den svensk­språ­ki­ga be­folk­ning­en. Bland de finsk­språ­ki­ga har bar­nens an­tal mins­kat re­la­tivt li­ka myc­ket el­ler än­nu mer.

Ut­bild­nings­sty­rel­sen räk­nar med att det i fram­ti­den finns kom­mu­ner utan grund­sko­lor, helt en­kelt för att bar­nen in­te räc­ker till.

Siv Sand­berg, fors­ka­re vid Åbo Aka­de­mi med fo­kus på kom­mu­ner och of­fent­lig för­valt­ning, be­teck­nar HBL:s siff­ror för Svensk­fin­land som myc­ket in­tres­san­ta.

Siff­ror­na för­stär­ker bil­den av ett Svensk­fin­land där många ti­di­ga­re star­ka fin­lands­svens­ka fäs­ten rub­bas, in­te ba­ra av ut­flytt­ning utan ock­så av sjun­kan­de frukt­sam­hets­tal och na­ti­vi­tet. Det gäl­ler stä­der som Lo­vi­sa, Ra­se­borg, Par­gas och Ja­kob­stad.

De fär­re bar­nen för med sig en ex­i­sten­ti­ell ut­ma­ning för kom­mu­ner­na.

– Hi­sto­riskt har skol­re­for­mer dri­vit po­li­ti­ken i kom­mu­ner­na. Sko­lor­na har va­rit det man sam­lats kring. Bar­nen och sko­lor­na har setts som kom­mu­nens hjär­ta. Vi tap­par nå­got centralt i det fin­länds­ka lo­kal­sam­häl­let när sko­lor­na blir fär­re, sä­ger Siv Sand­berg.

Pres­sen på skol­nä­tet ökar sam­ti­digt som kom­mu­ner­na står in­för vård- och land­skaps­re­for­men där vår­den ska flyt­ta ut ur kom­mu­ner­na och in i land­ska­pen.

– När man ta­lat om vård- och land­skaps­re­for­men har det sagts att bild­nings­sek­torn med dag­hem och sko­lor blir kvar hos kom­mu­ner­na. Men i många kom­mu­ner kom­mer det att va­ra en krym­pan­de sek­tor, sä­ger Sand­berg.

Kom­mu­ner kan an­pas­sa sig

De po­li­ti­ker som väljs i kom­mu­nal­va­let näs­ta vår kom­mer att stå in­för svå­ra be­slut och många av dem kom­mer att gäl­la sko­lor och dag­hem.

Co­ro­nakri­sen bi­drar till att allt fler kom­mu­ner kom­mer att gö­ra un­der­skott de när­mas­te åren, med fler spar­pro­gram som följd.

Fi­nan­sie­ring­en av sko­lor­na från sta­ten hand­lar om stöd per elev. Om en kom­mun går in för ett ge­ne­rö­sa­re skol­nät be­kostas det av kom­mu­nen själv.

Många kom­mu­ner som vant sig vid att kö­ra på med till­växt­väx­eln får slå om. Det gäl­ler in­te ba­ra små gles­bygds­kom­mu­ner utan ock­så kom­mu­ner i när­he­ten av sto­ra stä­der där man än­da tills nu räk­nat med att byg­ga fler sko­lor och fler dag­hem.

Kom­mu­ner­na har chan­sen att an­pas­sa sig, tror Sand­berg. Co­ro­nakri­sen har vi­sat att kom­mu­ner­na kla­rar av att stäl­la om snabbt.

Kom­mu­ner­na prö­va­des av co­ro­na­vi­ru­set och Sand­bergs be­döm­ning är att de kla­ra­de sin upp­gift väl.

– Vå­ren med co­ro­na­vi­ru­set vi­sa­de att kom­mu­ner­na kan va­ra in­no­va­ti­va och flex­ib­la, sä­ger Sand­berg.

Det sjun­kan­de an­ta­let barn är sten­hård sif­fer­fak­ta men hur det går på 2020-ta­let på­ver­kas ock­så av mju­ka­re, mer kva­li­ta­ti­va fak­to­rer.

Det är här kom­mu­ner­na kan ha spel­rum för att på­ver­ka sin egen si­tu­a­tion.

Dag­hem kan räd­das av att en stör­re an­del av kom­mu­nin­vå­nar­na läg­ger si­na barn i dag­hem.

Sko­lor kan få en ny chans om man på na­tio­nell ni­vå av pe­da­go­gis­ka skäl ser att små elev­grup­per med fler lä­ra­re och an­nan per­so­nal per elev är ef­ter­strä­vans­värt.

Co­ro­nakri­sen med sin di­stans­un­der­vis­ning kan ge fort­satt liv för ex­em­pel­vis sko­lor i skär­går­den, om lag­stift­ning­en blir mer tillå­tan­de ef­ter de of­ta go­da er­fa­ren­he­ter­na un­der pan­de­min.

Det är än­då san­no­likt att po­li­ti­ker­na som väljs i kom­mun­va­let 2021 får fat­ta tuf­fa skol­be­slut, pres­sa­de från fle­ra håll.

Le­dar­ska­pet i kom­mu­ner­na ut­ma­nas bland an­nat av en ut­veck­ling där tyngd­punk­ten för­skjuts från kom­mu­nens skyl­dig­he­ter till kom­mu­nin­vå­nar­nas in­di­vi­du­el­la val och rät­tig­he­ter.

I vår­den kan det hand­la om att få rätt till vård in­om en viss tid el­ler att få väl­ja tand­vård med ser­vice­sed­lar.

I sko­lor­nas fall kan man för­vän­ta sig att för­äld­rar­nas upp­fatt­ning om vad som är bäst för de­ras barn – till ex­em­pel en li­ten by­sko­la i stäl­let för cen­tral­or­tens sko­la – allt of­ta­re kom­mer att kol­li­de­ra med kom­mun­led­nings mer eko­no­mis­ka per­spek­tiv om hur skol­gång­en ska ar­ran­ge­ras.

För­änd­ring­ar­na i skol­nä­tet ska po­li­ti­ker­na och tjäns­te­män­nen han­te­ra pa­ral­lellt med vård- och land­skaps­re­for­men då bland an­nat över 200 000 kom­mu­nalt an­ställ­da ska by­ta ar­bets­gi­va­re.

Siv Sand­berg tror att må­let med en land­skaps­re­form i hamn 2023 är am­bi­tiöst.

– Det kom­mer att bli bråt­tom igen.

Hur byg­ga en fram­tid?

Så vad är vägen fram­åt för ut­sat­ta kom­mu­ner, mitt i rö­ran av osäk­ra re­for­mer och co­ro­nakri­shan­te­ring? Vad kan man gö­ra så att för­äld­rar vill bo kvar och ser en fram­tid för sig och si­na barn i stä­der som Lo­vi­sa, Ra­se­borg, Par­gas och Ja­kob­stad?

Sand­berg näm­ner kon­cep­tet Smart Shrin­king (Krym­pa smart) – ett be­grepp som lan­se­rats för att be­skri­va en fram­gångs­rik an­pass­ning för re­gi­o­ner med allt fär­re in­vå­na­re.

I stäl­let för att i all oänd­lig­het suk­ta ef­ter nya unga in­flyt­ta­re be­stäm­mer sig kom­mu­nen för att sat­sa på det man har och be­to­nar i stäl­let livs­kva­li­tet, ent­re­pre­nör­skap och si­na star­ka so­ci­a­la nät­verk.

Po­li­ti­ker­na och tjäns­te­man­na­led­ning­en be­hö­ver hit­ta nya for­mer för vad kom­mu­nen ska va­ra och fin­na ba­lan­sen där eko­no­min går runt och det finns fram­tids­tro.

Siv Sand­berg näm­ner Kristi­nestad som ett ex­em­pel där man har lyc­kats sty­ra om ef­ter att ha mist bland an­nat sjuk­hus, tings­plats och and­ra vik­ti­ga ar­bets­gi­va­re. Ett an­nat ex­em­pel är När­pes.

– I När­pes har ar­bets­krafts­in­vand­ring­en till de tra­di­tio­nel­la nä­rings­gre­nar­na va­rit en vik­tig vi­ta­min­spru­ta som ock­så på­ver­kat den kom­mu­na­la verk­sam­he­ten och själv­bil­den hos de lo­ka­la be­sluts­fat­tar­na.

❞ HBL:s siff­ror för­stär­ker bil­den av ett Svensk­fin­land där många ti­di­ga­re star­ka fin­lands­svens­ka fäs­ten rub­bas, in­te ba­ra av ut­flytt­ning utan ock­så av sjun­kan­de frukt­sam­hets­tal och na­ti­vi­tet. Det gäl­ler stä­der som Lo­vi­sa, Ra­se­borg, Par­gas och Ja­kob­stad.

– I Kristi­nestad hand­lar det om en öp­pen­het till nya for­mer av ser­vice in­om tjäns­te­sek­torn. Från att ha va­rit en fi­li­a­l­ort för of­fent­lig verk­sam­het som sjuk­hus och yr­kes­ut­bild­ning har Kristi­nestad lyc­kats eta­ble­ra sig som en bra ort för fö­re­tag som syss­lar med te­le­fon­råd­giv­ning och call­cen­ter­verk­sam­het. Två­språ­kig­he­ten, bil­li­ga lo­ka­ler, och god till­gång på ar­bets­kraft har va­rit en för­del.

I Ra­se­borg, en stad som grun­da­des så sent som 2009 som ett re­sul­tat av kom­mun­sam­man­slag­ning, har man ny­li­gen mist sam­jou­ren vid sjuk­hu­set.

Skol­nä­tet är un­der lup­pen. Sta­dens be­folk­ning krym­per.

Det är en stor ut­ma­ning att vän­da ut­veck­ling­en.

Vad kan stä­der som Ra­se­borg lä­ra sig av till ex­em­pel Kristi­nestad? – Det kras­sa sva­ret är att fram­gångs­kon­cept i de fles­ta fall är omöj­li­ga att ko­pi­e­ra från en ort till en an­nan, sä­ger Sand­berg och på­pe­kar att Ra­se­borg

till ex­em­pel är en stör­re ort än Kristi­nestad.

– Men kanske kan man se en skill­nad i be­sluts­fat­tar­nas för­håll­nings­sätt till ini­ti­a­tiv från nä­rings­li­vet. Det Kristi­nestad gjort och som Ra­se­borg kanske än­nu har ogjort är att gö­ra upp med sin histo­ria som en ort där of­fent­li­ga ak­tö­rer pla­ce­rar ”si­do­kon­tor”, sä­ger Siv Sand­berg men var­nar än­då för att läg­ga allt an­svar på po­li­ti­ker­na el­ler tjäns­te­män­nen.

– En gynn­sam lo­kal ut­veck­ling kan säl­lan pla­ne­ras fram. Den krä­ver en dy­na­mik där fö­re­tag, för­e­ning­ar och en­skil­da per­so­ner har en vik­tig roll. Sam­hälls­ut­veck­ling­en hand­lar ald­rig ba­ra om be­sluts­fat­tar­nas och myn­dig­he­ter­nas in­sats.

 ?? FO­TO: CATA PORTIN ?? ■ – Vi tap­par nå­got centralt i det fin­länds­ka lo­kal­sam­häl­let när sko­lor­na blir fär­re, sä­ger fors­ka­ren och Folk­häl­sans sty­rel­se­ord­fö­ran­de Siv Sand­berg.
FO­TO: CATA PORTIN ■ – Vi tap­par nå­got centralt i det fin­länds­ka lo­kal­sam­häl­let när sko­lor­na blir fär­re, sä­ger fors­ka­ren och Folk­häl­sans sty­rel­se­ord­fö­ran­de Siv Sand­berg.
 ??  ??
 ??  ?? ■ I HBL 21.7 kan du lä­sa mer om an­ta­let svens­ka små­barn i Fin­land.
■ I HBL 21.7 kan du lä­sa mer om an­ta­let svens­ka små­barn i Fin­land.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland