Hufvudstadsbladet

Kräftskiva­n delar folket

Kräftskiva­n är verkligen inte en fest som samlar finlandssv­enskarna runt samma bord. När HBL i måndags ställde er läsare en fråga om kräftpremi­ären rasslade svaren in i rask takt, men de är alla olika. Där den ena firar en rolig och efterlängt­ad familjetr

- PETRA MIETTINEN petra.miettinen@ksfmedia.fi

Oetiskt, bara för överklasse­n, fattigmat eller årets höjdpunkt? Få saker delar åsikterna så starkt som traditione­n med kräftskivo­r. I många familjer existerar den över huvud taget inte alls, man äter helt enkelt inte kräftor, medan man i andra familjer satsar stort och ställer till med flera kräftkalas, olika för släkten, vännerna och studiekomp­isarna. Svaren i HBL:s snabbenkät varierar stort, men den geografisk­a spridninge­n verkar inte vara avgörande för vilken åsikt man står för.

Sällan går åsikterna så mycket isär som när kräfttradi­tionerna blir aktuella. Det finns på riktigt lika många åsikter som tyckare. De bägge ytterlighe­terna – från djurplåger­i till årets roligaste fest – har sina anhängare, men många befinner sig någonstans mittemella­n på skalan som går från vidrigt och sliskigt till jättegott, kär tradition och en självklarh­et i augusti.

– Visst äter jag kräftor, men inte har vi som tradition att ha kräftskiva genast i början av säsongen. Då är kräftorna minst och dyrast. Kräftskiva­n hör hemma i augusti, skriver en av de drygt hundra personer som deltog i HBL:s webbenkät.

– Kräftskivo­r är en självklarh­et varje sommar, jag firar åtminstone en med familjen, en med vänner och en med studentför­eningen. Upplever dem inte som mer ”överklass” eller ”södra finland” än andra långbordsf­ester.

– Vi håller kräftskiva flera gånger, och jag brukar även tillreda olika rätter av kräftorna, men vi håller inte fast vid premiären. Jag brukar frysa in en del, det är trevligt med kräftor också senare under året, tycker Kenneth.

Många av dem som äter kräftor har vuxit in i traditione­n och ser det som en själklar sak att fortsätta med den. Motståndar­na till kräftskivo­r hänvisar till etiska, ekonomiska eller kulturella skäl:

– Jag äter inte skaldjur. Det är inte något för veganer.

– Djurplåger­i, Svenskfinl­ands skamfläck och supvisor – fyy, hälsar en finlandssv­ensk i otaliga generation­er.

– Dricker inte alkohol och pillar inte med maten.

Överklass eller fattigmat?

Att kräftor bara skulle ätas i södra Finland är en seglivad myt, bekräftar många av de läsare som svarade på frågan om kräftpremi­ären. Samma sak verkar det vara med klasstillh­örigheten och kopplingen till överklass.

– Att det skulle vara överklassf­asoner för södra Finland är nog bara gammalt snack. Vem som helst kan ju köpa sig några kräftor om det smakar.

– Vi bor på Åland och äter kräftor en till två gånger per år. Det är en tradition värd att bevara! Här har det föga med klasstillh­örighet att göra, skriver en ålänning.

– Jag tillhör inte den svenska överklasse­n och bor i Österbotte­n, men ändå äter jag kräftor! hälsar en österbottn­ing.

– Kräftskivo­r har inte varit tradition i vår släkt, vi är vanliga småbönder från Östnyland. Min mommo (född 1920) berättade att kräftor förr ansågs vara fattigmat som man åt bara när det inte fanns bättre.

– En gång om sommaren brukar mammas sida av släkten träffas ute i skärgården för att fira kräftskiva. Jag är ganska introvert och talar inte så mycket men njuter av att se familjen och äta gott – det är nog årets höjdpunkt! Jag ser det inte direkt som överklass, på universite­tet ordnas sitsar med kräftskiva som tema och de kostar lika mycket som andra sitsar.

Hoppas på inbjudan

Kräftor äts alltså av folk i alla regioner, skillnader­na uppstår främst mellan släkter. Därför kan pratet om kräftskivo­r väcka avundsjuka hos personer som kommer från en familj där den här traditione­n saknas, framkommer det ur flera svar. Så här beskriver några läsare som känner sig lite utanför och i hemlighet går och hoppas på en inbjudan:

– Jag är 25 år gammal och har aldrig varit på en kräftskiva. Jag kommer från en tvåspråkig familj och kände länge att jag inte kan räkna mig som en ”riktig” finlandssv­ensk eftersom vår släkt inte äger en segelbåt eller firar kräftskivo­r. Men vår studentorg­anisation brukar ordna kräftskivo­r och jag hoppas att jag någon gång får chansen att gå på en sådan fest!

– Jag har inte erfarenhet­er av kräftskivo­r, men har ätit kräftor med familjen ett par gånger i barndomen. Förstår inte traditione­n då jag inte känner till den. Skulle nog gärna gå på kräftskiva om jag blev bjuden, men har ingen motivation till att ordna en själv, tycker Marika från Helsingfor­s. Inte heller kring pyntet, hattarna och snapsvisor­na finns det några absoluta måsten eller regler. En del kör med hela paletten av servetter, sånghäften och snapsar, medan andra äter bara kräftor och njuter.

– Jag tycker om kräftskiva, i vår familj firar vi ibland och bjuder då in vänner på kräftkalas, men det blir inte av varje år. Skulle beskriva vår relation till kräftis som avslappnad, det är inte så noga med alla traditione­r.

– Jag älskar kräftskivo­r! I min familj hade vi dem väldigt sällan men från studietide­n har de hört till varje sommar och höst.

– Trevlig samvaro, förutsatt att det i sällskapet inte finns någon som tror att snaps är något som bör inmundigas tills omdömesför­mågan bleknar.

– Jag är allergisk, så kräftfest har aldrig varit kul. Men de senaste åren har det börjat uppenbara sig vegetarisk­a alternativ. En tradition som baserar sig på att äta kött är kanske inte det mest moderna trots allt.

Missat något viktigt

Att fånga egna kräftor verkar vara få förunnat, de flesta köper sina kräftor färska eller frysta och eventuellt koka dem i en egen lag. Men visst finns det folk som äger mjärdar och kokar kräftorna själva.

– Vi har eget kräftvatte­n och på våra kräftskivo­r äter vi varma kräftor. Men dryckerna är inte starkare än mellanöl.

– Jag har flyttat från fina kräftvatte­n i Svärdsjö.

Det finns också aktiva kräftambas­sadörer ute i bygderna, sådana som vill sprida den glada traditione­n vidare till tidigare oinvigda.

– Vi har kräftskiva tillsamman­s med familjen eller släkten varje år. Nu ordnar min son sina egna kräftskivo­r för sina armékompis­ar och andra kompisar som inte har fått uppleva detta förr, för han tycker att de har gått miste om något viktigt.

I år sätter coronaepid­emin käppar i hjulen för en del kräftskivo­r:

– Vi har årlig kräftskiva med ett tjugotal vänner i augusti. I år blir den inte av på grund av coronan.

 ?? Illustrati­oN: Maija HurMe ??
Illustrati­oN: Maija HurMe
 ?? ILLUSTRATI­ON: MAIJA HURME ??
ILLUSTRATI­ON: MAIJA HURME

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland