Besök i ett sällsamt Berlin
En vacker kväll i juli anländer jag till Berlin. Blir nästan chockad – var är alla människor? Folktomma gator. Få bilar. När skymningen faller glider maskerade människor förbi mig, som skuggor. Känslan av overklighet blir allt starkare.
Den känslan smög sig på redan på flyget. Få passagerare, personalen iakttar rigorös disciplin, ansiktsmasken är obligatorisk. Vi tas ombord i små grupper och ut på samma sätt. Till slut sitter vi ändå alla i samma buss. Ett öde Berlin hade jag ändå inte väntat mig. Går till min favorit-kineskrog som faktiskt håller öppet. Jag är den enda gästen och blir anvisad ett bord närmast den öppna dörren. Ägaren betjänar själv. Bakom det största visir jag hittills sett.
Senare sitter jag på balkongen och märker äntligen att jag inte är ensam. På nästan alla balkonger är det liv och rörelse. Lågmälda röster, sakta musik. Glas och kaffekoppar klirrar.
Min balkong ligger i hjärtat av det gamla Västberlin. Ett stenkast härifrån ligger Rathaus Schöneberg, “ein Katzensprung” skulle en tysk säga.
Rådhuset var Västberlins stadshus under åren 1961– 1989 då Berlinmuren delade staden. Det var här president J.F. Kennedy 1963 yttrade sitt berömda “Ich bin ein Berliner!” I kväll ligger rådhusplatsen lika öde som stadsdelen i övrigt.
Men på de sena lokalnyheterna ser jag ett annat Berlin. Från den hippa stadsdelen Neukölln rapporteras om masspicknickar i parkerna och olagliga klubbar. I den stora parken Hasenheide samlas hundratals ungdomar varje veckoslut till “illegala partyn”, säger reportern. Inga avstånd, inga masker. Hör hur grannarna på balkongen bredvid mumlar, de har tydligen också sett kvällssändningarna…
Några dagar senare varnar hälsominister Jens Spahn för en fruktad andra våg. Nu gäller det visserligen tyska turister på Mallorca, som har glömt att pandemin ingenstans har försvunnit. Spahn varnar för att barerna på Mallorca kan bli ett nytt Ischgl…
Coronapandemin påverkar givetvis politiken i Tyskland. Om drygt ett år går tyskarna till val med partier som har förändrats en hel del på fyra år. Die Grünen har gått starkt framåt men tappat igen. Sossarna har kravlat sig litet uppåt ur sin svacka men övertygar inte. Kristdemokraterna går för första gången på sexton år till val utan Angela Merkel, och har ännu inte valt den ordförande som skall leda partiet till val. Aspiranterna heter fortfarande Armin Laschet, Norbert Röttgen och Friedrich Merz. Laschet, nuvarande regeringschef i NordrheinWestfalen ansågs ligga bäst till, men hans coronastrategi har ifrågasatts.
Jokern i kampen om CDU:s kanslerskandidat heter emellertid Markus Söder, systerpartiets regeringschef i Bayern. Den självsäkre Söder har plötsligt blivit grönare än De gröna och blev populär i sin delstat med stränga coronarestriktioner. Söder har varit så aktiv i epidemifrågan att partistyrelsen lät meddela att CDU stöder den strategi partiets egen hälsominister Jens Spahn har infört.
Det senaste är att förbundsdagspresidenten Wolfgang Schäuble nu sägs vara för Spahn som ny partiordförande. Spahn avstod själv från ordförandekampen i vintras. Mycket kan ännu hända.
”På de sena lokalnyheterna ser jag däremot ett annat Berlin. Från den hippa stadsdelen Neukölln rapporteras om masspicknickar i parkerna och olagliga klubbar.”