”Hans seger värd dubbelt så mycket”
”Eftersom verkligheten är att om vi inte gör något kommer det att ta sjuttiofem år, eller för mig att vara nästan 100, innan kvinnor kan förvänta sig att få lika lön som män för samma arbete.”
Citatet är skådespelaren och feministen Emma Watsons då hon talade om jämställdhet i FN 2014.
Trots att talet handlade om världen i största allmänhet är det högaktuellt inom idrotten. Man uppnår inte jämställdhet utan konkreta planer, visioner och åtgärder.
I tennisen var US Open först ut med att betala damerna lika mycket som herrarna. Det krävdes en katalysator i form av storstjärnan och jämställdhetskämpen Billie Jean King som hotade att bojkotta turneringen. Då hittade arrangörerna pengar också för damerna och de jämställda prispengarna har funnits i US Open sedan 1973.
23-faldiga grand slam-segraren Venus Williams var en av de som starkast talade för jämställda prispengar då Wimbledon som sista grand slam-tävling gick in för lika ersättning för damer och herrar.
Tennisen har därför ofta lyfts fram som en sport där jämställdheten är uppnådd och där de ojämställda prispengarna är något i det förflutna.
Men utanför grand slam-tävlingarna – det vill säga det vi kallar tennisvardagen – är damspelarens euro åttio cent bland topp-100 spelarna på ATP- och WTA-touren enligt New York Times granskning från 2016.
Längre ner i hierarkin är situationen ofta betydligt sämre. Och Finland utgör inget undantag. Här tycks vi mentalt fortfarande leva kvar på det glada 1950-talet. Här är kvinnans euro 50 cent. Då internationella turneringen Tampere Open ställdes in på grund av coronaviruset bestämde Tampereen Tennisseura sig för att arrangera nationella turneringen TATS Open.
Turneringen avslutades på söndagen då Anastasia Kulikova och Harri Heliövaara korades till mästare efter suveräna segrar i sina respektive finaler. På vägen till sina titlar förlorade ingendera spelaren ett enda set.
I herrtävlingen deltog 32 spelare, i damtävlingen 30. Det betydde fem omgångar i båda klasserna.
Ändå hade arrangörerna bestämt sig för att Heliövaaras (världsranking 613) seger var värd dubbelt så mycket som Kulikovas (världsranking 532).
Heliövaara fick 2 000 euro för sin seger medan Kulikova fick nöja sig med 1 000 euro. Kulikovas segersumma var samma som herrfinalens förlorare Aleksi Löfman belönades med.
Varför är Heliövaaras seger värd dubbelt som mycket som Kulikovas? Är det av någon anledning svårare att spela tennis om man är man? Kräver det mindre att jaga boll på grusplanerna då man är kvinna? Eller har man i Tammerfors inte insett att man i en modern värld inte kan eller ska diskriminera någon på grund av kön?
Kanske Emma Watsons tal i FN kan vara till hjälp:
”Jag anser att jag har rätt att få lika betalt som mina manliga kolleger. Jag anser att det är rätt att kvinnor involveras i de beslut som berör mitt liv. Jag anser att det är rätt att jag får samma sociala respekt som män.”
Skulle det därför vara, som svenska fotbollsspelaren Nilla Fischer uttryckte det: ”dags att komma in i matchen”?
Skulle det inte äntligen vara dags för de som bestämmer inom tennisen att värdera kvinnor lika högt som män?
heller Loving Vincent av Dorota Kobiela och Hugh Welchman, en animation som låtit sig inspireras av den holländska mästarens konst. Här är det postiljonsonen Armand Roulin (Douglas Booth) som ett år efter van Goghs död får i uppdrag att se till att hans sista brev når brodern Theo. Under resans gång slår sig Armand ner i franska Auvers, van Goghs sista boningsort, bara för att trilla över detaljer som får honom att tvivla på uppgifterna om konstnärens självmord. Resultatet är en visuell trerättersmiddag, varvat med ett mordmysterium som känns bra spännande. Yle Teema onsdag 29.7 kl. 22.00–23.30