Att vara en bra turist
Denna vecka kommer jag att göra något som jag aldrig gjort förut. Jag har bokat en paketresa, en tre nätters cykeltur på Åland. Jag har aldrig varit på Åland, aldrig varit på en flera dagars cykeltur, och aldrig köpt en paketresa. Men efter att ha suttit inomhus först på grund av covid-19 och sedan på grund av min gradu-avhandling, bestämde jag att det var dags för något nytt. Jag ville åka någonstans nära, där jag aldrig varit, och göra något jag aldrig gjort. Och så förstod jag, att nu är jag onekligen en turist.
Om man lever året runt på ett ställe som drar besökare under turistsäsong så vet man att grundreglerna är helt främmande för en betydlig del av turisterna. Man behöver bara en tur runt fjällen i Sápmi för att se hur mycket skräp folk lämnar efter sig trots skräpkorgar och skyltar och instruktioner. Det är inte alltför sällan som det händer att turister också tappar bort sig då de söker efter unika ställen och upplevelser. Allt detta kan ibland krocka med samiska traditioner.
För samerna har det stor betydelse var man plockar bär, fiskar och var man övernattar. Det är ingenting man avfärdar som oviktigt, eftersom det finns en kultur som styr vilka marker som används av vilka släkter och sociala gemenskap. Dessa vanor är till för att behålla balansen som försäkrar att det finns tillräckligt med bär, fisk och utrymme åt alla som behöver dem. Turistens idealbild – att själv söka sin egna, unika upplevelse i den så kallade vildmarken – beaktar inte alltid dessa kulturella vanor. Detta tänker jag på mycket, när jag sitter och packar inför Ålandsresan.
Visserligen så upplever jag att jag är en helt okej resenär. Jag har alltid med mig en påse dit jag samlar skräp, och av och till plockar jag efter andra också. Då jag åker till ett nytt ställe vill jag bekanta mig med lokal historia och kultur, och förhoppningsvis stödja lokala restauranger och entreprenörer. Men jag tror att dessa är saker som är lätta att lära sig.
Först när vi accepterar att etisk, hållbar turism betyder att avstå vissa nöjen kan vi dra riktiga lärdomar och göra riktiga kompromisser. Vi kan redan se ett skifte i hur medvetna resenärer väljer att avstå från att flyga, vilket är en bra början. Men tanken går längre än så. Kanske man inte ska komma åt sådana skogar där samerna behöver arbetsro och renarna betesro. Kanske man inte ska bygga stentorn på fjälltoppar, för att inte ändra på landskapet. Kanske man inte ska försöka hitta de mest unika ställena för sina bilder på Instagram, utan njuta av det som är menat för turister.
Uppe i Sápmi är det kutym att fråga om man får vara någonstans, och om man får utnyttja marken och vattnen. För mig är det lätt att få reda på det där, det är ju mitt hem. Men när jag nu ska till Åland så kommer jag inte ha en aning om hur man får reda på sådant. Vems marker jag kanske trampar på, vems stränder jag utnyttjar, vems utrymme jag tränger mig in i utan att veta om det. Som ett försök att vara en bra turist vill jag göra så lite ljud som möjligt, inte lämna något efter mig och inte vandra runt vart som helst, utan att se om det är passligt. Det är så jag skulle önska att turisterna i mina hemtrakter betedde sig.
”Först när vi accepterar att etisk, hållbar turism betyder att avstå vissa nöjen kan vi dra riktiga lärdomar och göra riktiga kompromisser.”