Änt­li­gen flytt till själv­stän­dig till­va­ro

Mi­kael Tur­ti­ai­nen ska­da­de sig i en olyc­ka för tolv år se­dan och blev tvung­en att lä­ra sig allt på nytt. – Var­je gång jag vill åka ut be­hö­ver jag hjälp, sä­ger han om sin nu­va­ran­de lä­gen­het. Men snart flyt­tar han till en mer själv­stän­dig till­va­ro. I det nya

Hufvudstadsbladet - - Hbl - TEXT: CECILIA AF HäLLSTRöM cecilia.hall­strom@ksf­me­dia.fi FO­TO: SIMONE ÅBACKA

För 12 år sen var Mi­kael Tur­ti­ai­nen med om en spår­vagn­so­lyc­ka och blev tvung­en att lä­ra sig allt på nytt. Om en må­nad flyt­tar han till ett skräd­dar­sytt hem där var­je de­talj är pla­ne­rad en­ligt hans be­hov.

– Jag ser verk­li­gen fram­e­mot att flyt­ta till ett hin­der­fritt hem, sä­ger Tur­ti­ai­nen.

Mi­kael Tur­ti­ai­nen, ti­di­ga­re hip­hop dan­sa­re på världs­mäs­tar­ni­vå, var med om en spår­vagn­so­lyc­ka för tolv år sen. I au­gusti flyt­tar han till ett skräd­dar­sytt hem där var­je de­talj är pla­ne­rad en­ligt hans be­hov. Hu­set, Vil­la Mi­kael, är byggt i sam­ar­be­te med bygg­fir­man Hon­ka­ra­ken­ne och in­vig­des i tis­dags vid Tus­bys bo­stads­mäs­sa. Bostads­mäs­san på­går till den 30 au­gusti.

– Jag bor just nu i en lä­gen­het på fem­te vå­ning­en i Kro­no­ha­gen. Det är jät­tesvårt för mig att rö­ra mig där. His­sen är sjukt trång. Var­je gång jag vill ta mig ut be­hö­ver jag hjälp av nå­gon, sä­ger Tur­ti­ai­nen.

Han flyt­tar till sitt nya hem så fort bostads­mäs­san är över.

– Jag ser verk­li­gen fram emot att flyt­ta. Jag ser fram emot fri­he­ten som kom­mer i och med att hu­set är hin­der­fritt, sä­ger han.

Mi­kael Tur­ti­ai­nen var 19 år gam­mal och pre­cis utex­a­mi­ne­rad från gym­na­si­et då han var med som sin olyc­ka. Hans då­va­ran­de am­bi­tio­ner och mål som dan­sa­re och mu­si­ker fick ett ab­rupt slut. I stäl­let la­des all ener­gi och tid på att re­ha­bi­li­te­ra sig från ska­dan. Åter­hämt­ning­en har va­rit ena­stå­en­de. För drygt 12 år sen kun­de han in­te hål­la sitt eget hu­vud up­pe och han var tvung­en att lä­ra sig an­das och ta­la på nytt. I dag sjung­er han och kan kom­mu­ni­ce­ra på fle­ra språk.

– Det är bra för mig att ta­la svens­ka, sä­ger Tur­ti­ai­nen på fel­fri svens­ka till HBL med ett skratt.

Eng­els­ka och frans­ka kan han re­dan grun­der­na till, svens­ka och ita­li­ens­ka har han just bör­jat med.

Ge­nom­tänk­ta lös­ning­ar

Fönst­ren i det nya hu­set är bygg­da ur Tur­ti­ai­nens per­spek­tiv, så att han ser ut mot sko­gen och träd­går­den då han sit­ter i sin rull­stol.

Sof­fan i var­dags­rum­met har hjul un­der sig så att han själv kan flyt­ta och svänga på den. To­a­let­ten är själv­des­in­fi­ce­ran­de. I ba­stun kom­mer vär­men från ta­ket och ba­stu­bän­ken är låg och åt­kom­lig. En stu­dio med dans­red­skap, speg­lar och in­stru­ment finns så att Tur­ti­ai­nen när som helst kan dan­sa och spe­la mu­sik. Ti­di­ga­re har han va­rit be­ro­en­de av en dans­lä­ra­re som hål­ler i ho­nom, nu kla­rar han sig själv med hjälp av rep som häng­er från ta­ket. Vil­la Mi­kael är unik i sitt slag. Dör­rar­na är au­to­ma­ti­se­ra­de och köks­skå­pen och disk­ma­ski­nen kan vid be­hov rö­ra sig upp och ner. Tur­ti­ai­nens as­si­stans­hund, labra­do­ren King, har ett sen­sor­chip i sitt hals­band så att han själv kan rö­ra sig in och ut ge­nom en luc­ka.

På går­den finns det en grill och en jacuz­zi. På skyl­tar står det ”Mi­kaels par­ty zo­ne” och ”Mi­kaels spa zo­ne”. För­u­tom att hem­met är byggt med tan­ke på Mi­kaels rör­lig­het, så är hu­set pla­ne­rat för att va­ra så ge­myt­ligt som möj­ligt och ska­pa god stäm­ning.

– Vi vill ta av­stånd från de vi­ta, upp­lys­ta sjuk­hus­lik­nan­de ut­rym­me­na som van­ligt­vis byggs åt per­so­ner med spe­ci­al­be­hov, sä­ger Pe­tri Tur­ti­ai­nen, Mi­kaels pap­pa som står ba­kom vi­sio­nen och har pla­ne­rat bygg­na­den till­sam­mans med Hon­ka­ra­ken­ne.

Hu­set är även luf­tigt och häl­so­samt. Som en följd av spår­vagn­so­lyc­kan är Tur­ti­ai­nens lung­ka­pa­ci­tet hälf­ten av det nor­ma­la, så in­om­hus­luf­tens kva­li­tet är vik­tig. Hon­ka­ra­ken­nes pe­lar­struk­tur i väg­gar­na bi­drar till den re­na in­om­hus­luf­ten. Ta­ket och väg­gar­na i Vil­la Mi­kael är bygg­da av tall, ett av de mest an­ti­bak­te­ri­el­la bygg­ma­te­ri­al som finns. Pe­tri Tur­ti­ai­nen på­pe­kar att ren in­om­hus­luft är nå­got som är vik­tigt för al­las häl­sa.

Vil­la Mi­kael är ex­em­pla­riskt i den be­ty­del­sen att all­ting är ex­akt pla­ne­rat för att pas­sa den per­son som ska bo där.

Be­ho­ven är in­di­vi­du­el­la

Jyr­ki Pi­no­maa, ord­fö­ran­de för Ke­hi­ty­svam­mais­ten Tu­ki­li­it­to och In­clu­sion Eu­ro­pe po­äng­te­rar vik­ten av det­ta. Som far till fy­ra barn, varav två har in­tel­lek­tu­ell funk­tions­va­ri­a­tion, har Pi­no­maa i över 30 år ar­be­tat för per­so­ner med in­tel­lek­tu­ell funk­tions­ned­sätt­ning och de­ras fa­mil­jers rät­tig­he­ter.

– Folk har ex­tremt in­di­vi­du­el­la be­hov. Funk­tions­va­ri­a­tion och funk­tions­ned­sätt­ning är yt­terst bre­da ter­mer. Då man byg­ger ett hus mås­te man upp­märk­sam­ma vem man byg­ger det åt, sä­ger Jyr­ki Pi­no­maa, som ock­så är ti­di­ga­re Vd för Aspa stif­tel­sen.

Aspa stif­tel­sens verk­sam­het fö­re­språ­kar al­las möj­lig­het till ett själv­stän­digt liv och till ett skräd­dar­sytt bo­en­de.

Vis­sa per­so­ner be­hö­ver hjäl­p­ut­rust­ning och kan kanske in­te ta sig över trösklar – det mås­te de som byg­ger hu­set va­ra med­vet­na om. Dess­utom mås­te hu­set än­då kän­nas som ett hem för hen som ska bo i det, tilläg­ger Pi­no­maa.

– Att ge­ne­ra­li­se­ra be­hov då det gäl­ler byg­gan­det av in­di­vi­du­el­la hem går in­te an, sä­ger han.

Mot ett till­gäng­ligt sam­häl­le

Ulf Gustafs­son, verk­sam­hets­le­da­re för Funk­tions­rätt med an­svar (FMA) be­rät­tar hur vik­tigt det är att in­te en­dast pri­va­ta bo­stä­der byggs till­gäng­li­ga, ut­an ock­så all­män­na och of­fent­li­ga plat­ser.

– Det är svårt att ge­ne­ra­li­se­ra be­ho­ven för folk i pri­va­ta bo­stä­der, men när man byg­ger of­fent­li­ga ut­rym­men så mås­te man gö

ra det. Rym­lig­het och till­gäng­lig­het ska pri­o­ri­te­ras. Al­la i sam­häl­let mås­te kun­na rö­ra sig på of­fent­li­ga plat­ser. Byggnor­mer finns av en or­sak, sä­ger Gustafs­son.

Sam­häl­let mås­te ta al­la med­bor­ga­re i be­ak­tan­de.

Han på­pe­kar att bland an­nat bris­ten på to­a­let­ter för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning i de stat­ligt bygg­da stu­dent­bo­stä­der­na är ex­em­pel på oge­nom­tänk­ta be­slut.

– To­a­let­ter­na finns en­dast spo­ra­diskt ut­pla­ce­ra­de i bo­stä­der, och in­te nä­ra på i var­je. Det tar bort möj­lig­he­ten för per­so­ner med funk­tions­ned­sätt­ning att hit­ta stu­dent­bo­en­de och gör det ock­så väl­digt olus­tigt ifall man är på be­sök hos nå­gon kom­pis som in­te har en till­räck­ligt rym­lig to­a­lett, sä­ger Gustafs­son.

Gustafs­son är själv för­la­mad från nac­ken nedåt på grund av en dyk­nings­o­lyc­ka och sit­ter i rull­stol.

– En sak som många ock­så glöm­mer att tän­ka på då man ta­lar om till­gäng­lig­het och ut­rym­me är att al­la ock­så blir äld­re he­la ti­den, sä­ger Gustafs­son och syf­tar på att rö­rel­se­för­må­gan för­säm­ras hos al­la.

Den åld­ran­de be­folk­ning­en kom­mer att be­hö­va en mer till­gäng­lig och hin­der­fri mil­jö.

Att hus och plat­ser byggs hin­der­fria är någon­ting som gag­nar al­la – så­väl sam­häl­let som in­di­vi­den.

Pe­tri Tur­ti­ai­nen är in­ne på sam­ma spår.

– Det kan va­ra frå­gan om barn­vag­nar el­ler om en rul­la­tor. Al­la drar nyt­ta av att ut­rym­men är rym­li­ga och hin­der­fria. Ock­så sam­häl­let vin­ner eko­no­miskt på det i det långa lop­pet, sä­ger Pe­tri Tur­ti­ai­nen.

Han tilläg­ger att hans son in­te i fram­ti­den kom­mer att be­hö­va li­ka myc­ket stöd­per­so­nal, som sta­ten be­kos­tar, på grund av själv­stän­dig­he­ten som hans nya hem till­för.

Där­med lig­ger det även i sam­häl­lets in­tres­se att byg­ga skräd­dar­syd­da bo­stä­der en­ligt be­hov åt per­so­ner med funk­tions­va­ri­a­tion.

Då det är frå­gan om kost­na­der på­pe­kar Pi­no­maa att Fin­land har en mas­sa oli­ka stöd för pri­va­ta per­so­ner som har be­hov av skräd­dar­syd­da hem. Kost­na­der­na va­ri­e­rar be­ro­en­de på de en­skil­da be­ho­ven. Stö­den som er­bjuds finns till för att säk­ra väl­fär­den för var­je in­di­vid i sam­häl­let, obe­ro­en­de av kost­na­der. Gustafs­son hål­ler med. – Spe­ci­ellt då det är frå­gan om all­män­na och of­fent­li­ga plat­ser ska al­la ha möj­lig­he­ten att rö­ra sig där. Dess­utom är det myc­ket dy­ra­re att gö­ra änd­ring­ar i ef­ter­skott, ibland ock­så omöj­ligt, än att byg­ga en­ligt de byggnor­mer som re­dan finns.

Mi­kael Tur­ti­ai­nen ut­an­för sitt bli­van­de hem i Tus­by. Det finns ing­en trös­kel vid yt­ter­dör­ren, vil­ket gör det en­kelt för ho­nom att kom­ma in och ut ige­nom dör­ren.

Mi­kael Tur­ti­ai­nens nya hem har bre­da och rym­li­ga kor­ri­do­rer.

Skriv­bor­det i det nya hem­met i Tus­by är pla­ne­rat så att en rull­stol ryms un­der det.

I Vil­la Mi­kaels bad­rum är det stil­re­na trä­hand­fa­tet om­gi­vet av hand­tag.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.