Föräldrarna får inte ersättning om barnets coronatest dröjer

Grundskolans idé är att ge alla barn kunskaper de behöver för att klara sig i livet. Utmaningen är att elevernas utgångsläge varierar stort.

På grund av coronaepidemin ska barn med lindriga symtom hållas hemma från daghemmet, och föräldrar ska med låg tröskel hämta barn som fått symtom under dagen.

I huvudstadsregionen är kön till coronatest lång och också resultatet kan dröja dubbelt så lång tid som sjukvårdsdistriktets mål. För föräldrarna som måste stanna hemma utan lön finns inte längre någon extra kompensation att få.

– Min oro gäller hur det ska gå i längden, om alla föräldrar ska ha möjlighet att vara hemma varje gång och så länge det behövs, säger Pia Sundell, verksamhetsledare vid Barnavårdsföreningen.

För två år sedan inleddes ett unikt projekt – samma elevers kunskaper i modersmål och matematik följs med under hela grundskolan. Projektet som genomförs av Nationella centret för utbildningsutvärdering (NCU) kommer att visa hur väl grundskolan kan fylla sin viktigaste uppgift – att ge alla barn de färdigheter de behöver för att lära sig, utbilda sig vidare – helt enkelt kunna klara sig i livet. Det i sin tur har stor betydelse för hur Finland som nation klarar sig.

Vid skolstarten 2018 mättes utgångsläget för 8 000 elever som just hade börjat sin skolgång. Nu kommer fas två, då samma elever som nu ska börja i årskurs 3 igen utvärderas. Om ytterligare tre och sex år följs eleverna upp på nytt.

Den mätning som gjordes för två år sedan visar att elevernas utgångsläge är väldigt olika. När skolan börjar ställs inga krav på kunskaper – men för att veta hur väl grundskolan lyckas med sin uppgift är det viktigt att veta vad eleverna kan när de börjar skolan.

Elevernas kunskaper poängsattes och de varierade på nationell nivå mellan 52 och 1021 poäng.

Resultatet har väckt en del uppmärksamhet. Ändå är det kanske inte så överraskande att färdigheterna varierar.

Barn börjar skolan det år de har fyllt sju. Under de första levnadsåren kan utvecklingen och inlärningen gå i rätt olika takt, barnen kommer från totalt olika miljöer och familjer och har olika talanger.

Det intressanta är att skillnaderna mellan svensk- och finskspråkiga, mellan olika regioner, mellan pojkar och flickor var nästan obefintliga. Det här är en bra sak. Om kön, hemort eller det ena nationalspråket ledde till skillnader så skulle utmaningarna vara av en annan art.

I kartläggningen ingick även bakgrundsinformation från vårdnadshavarna. En intressant detalj är att en klart mindre andel svenskspråkiga vårdnadshavare än finskspråkiga bidrog med bakgrundsfaktorer.

På individuell nivå var skillnaderna alltså väldigt stora. NCU har utifrån den första utvärderingen sammanställt fem riskfaktorer som kan kopplas till ett sämre utgångsläge vid skolstarten.

De fem riskfaktorerna är barn vars modersmål inte är finska eller svenska, barn som har ett beslut om särskilt stöd, barn som har nära släktingar med inlärningssvårigheter, barn som är födda i slutet av året och barn vars vårdnadshavare har en låg utbildningsnivå.

Det är viktigt att inse att en eller flera riskfaktorer för ett barn inte är någon prognos eller diagnos. Det är en signal om att barnet behöver uppmärksamhet och stöd.

För barns kunskaps- och färdighetsnivå är det en fördel med föräldrar som är högtutbildade och har goda inkomster. Men NCU påpekar att föräldrarnas förhållningssätt till sina barn inte har något med socioekonomisk ställning att göra. Föräldrar med barnperspektiv är intresserade av barnet, dess tankar och känslor och skapar en miljö där barnet känner acceptans och samhörighet. I en sådan miljö lär sig barn att uttrycka men också kontrollera sina känslor och sitt uppförande, och att omfatta gemensamma normer. Det skapar goda möjligheter att lära sig.

NCU ger också rekommendationer till vuxna i barns närhet. Det är viktigt att läsa för och med barnen, att de får känna att de lyckas, att de får mångsidiga erfarenheter och att de vuxna kommunicerar med barn på ett språkmedvetet sätt. Det sista betyder bland annat att man benämner saker och fenomen, talar med barnen och uppmuntrar dem att uttrycka vad de tänker.

Under de senaste åren har sambandet mellan socioekonomisk bakgrund och utbildningsnivå blivit starkare. Det är en icke önskvärd utveckling som innebär att hela den så kallade begåvningsreserven i vårt land inte kommer till sin rätt eller utnyttjas. Grundskolan infördes på sin tid av den anledningen. Nu behövs nya metoder för att råda bot på samma problem. Utvärderingsprojektet ska ses som ett led i det arbetet.