It’s Trump, stupid!

”Jag är (igen) övertygad om min analys: Biden vinner och det rätt klart. Många påpekar nu snusförnuftigt: det sade du om Hillary Clinton också.”

Vart fjärde år i november laddar jag upp med Budweiser, hamburgaringredienser och tv-kanalpaket och håller valvaka. Det började med Clinton/Dole 1996 och blommade fullt ut med Bush/Gore 2000. Just det valet minns jag mer än väl. Jag jobbade då på Hufvudstadsbladets utrikesredaktion och hade svårt att lägga rubrik vid deadline – för att jag vakat hela natten, men framför allt för att det inte fanns en vinnare. Vid Obamas återval 2012 var valvakan lite magrare. Jag var ute på uppdrag och följde valet via en reseradio på gränsen mellan Myanmar och Bangladesh. Valet 2016 följde jag i sin tur på gränsen mellan desperation och förtvivlan.

Om 80 dagar ska ritualen följas igen, för sjunde gången. Jag är (igen) övertygad om min analys: Biden vinner och det rätt klart. Många påpekar nu snusförnuftigt: det sade du om Hillary Clinton också. Jag kontrar: Valet 2016 visade väl tydligt att det som varit inte är en bra mätare på vad som komma skall.

Här en rad orsaker till att Trump förlorar valet, i slumpmässig ordning och inte uttömmande. För det första: Trump är den mest impopulära presidenten i modern tid, med råge. För det andra: Biden är en gammal vit gubbe som inte fungerar som måltavla för några av Trumps vanliga vapen (sexism, rasism). De slagen får vicepresidentkandidaten Kamala Harris ta. Tre: Opinionsundersökningar kan ha fel, men inte hur fel som helst. Biden kan räkna med närmare 200 säkra elektorsröster och leder därtill klart i elektorsstinna delstater som Florida, Pennsylvania och Michigan. Inte ens i röda Texas eller Georgia kan republikanerna längre ta ut segern i förväg. Fyra: Biden är inte Hillary Clinton. Rätt eller fel, Clinton var inte populär och stötte bort många tvekande väljare. Fem: Corona. Sex: Ekonomin. Sju: Biden är för de flesta amerikaner sinnebilden av en president. En vit, manlig politiker som i regel beter sig hyfsat korrekt. Det kan kännas tryggt och okomplicerat i en tid av osäkerhet, inte minst för osäkra väljare. Sinnebilder ska inte underskattas – när Niinistö valdes 2012 var min son fyra år och utbrast: Kan pojkar också vara presidenter? Och slutligen: Trump är diskret som en elefant i en porslinsbutik. I det kaoset kan Biden hålla tyst och undvika de verbala klavertramp han är känd för. Om valet 1992 gav oss ”It’s the economy, stupid!” (kampanjens interna slogan för att fokusera budskapet) så är motsvarigheten 2020 ”It’s Trump, stupid!”. Å andra sidan behöver nog inte en enda kampanjarbetare påminnas om det.

Men – 80 långa dagar återstår tills valet. Nyhetsflödet går på högvarv. Den så kallade oktoberöverraskningen borde döpas om till tisdagsförmiddagsöverraskning. Veterandiplomaten Jukka Valtasaari sammanfattade det hela elegant i Helsingin Sanomat nyligen: Förutsägbarheten är dålig, läget är dåligt (”huono ennustettavuus, huono tilanne”). Oroskorparna kraxar att Trump inte behöver vinna, bara övertyga tillräckligt många om att han inte förlorat – och, precis som år 2000, är vi plötsligt i en farlig limbo. Då är det en klen tröst att jag inte den här gången behöver hitta på en rubrik.