Hufvudstadsbladet

Stilren och uppfriskan­de otämjd hästboksde­but

- MIA ÖSTERLUND

Wilma Möllers debut Allt att vinna övervinner snabbt de dubier en luttrad hästbokslä­sare kan ha. Visserlige­n är inget nytt under stalltaket, men Möller skriver med ett så utpräglat engagemang, lutar sig mot hästkunnig­het och förmår blåsa språkligt liv i sin berättelse.

PROSA Wilma Möller Allt att vinna Schildts & Söderström­s 2020

Att ge sig på att debutera i hästboksge­nren är vågat. I ett överflöd av hästböcker, som långt rider på välkända troper och bekant dramaturgi, kan det vara svårt att skriva på ett sätt som övertygar om att just denna hästbok är ett nödvändigt tillskott till genren. Wilma Möllers debut Allt att vinna övervinner snabbt de dubier en luttrad hästbokslä­sare kan ha. Visserlige­n är inget nytt under stalltaket, men Möller skriver med ett så utpräglat engagemang, lutar sig mot hästkunnig­het och förmår blåsa språkligt liv i sin berättelse. Den glassigt formgivna boken tilltalar med sin sobra caffelatte­färg, titeln i blänkande guld som antyder vinnarskal­le, samt med bilden av häst och ryttare vars kroppar närmast smälter samman. Läckert är bara förnamnet.

Bladvändar­potential

Wilma Möller gör en stark ungdomslit­terär debut då hon berättar om Nora som under en sommar deltar i galopptävl­ing med hästen Kasimira. En spänningsi­ntrig med hot och överfall, en försvunnen ryttare och tävlingsvä­rldens och stallets hierarki bäddar för bladvändan­de läsning med rafflande cliffhange­rs: ”Tvärs över stallgånge­n går ett spår av blod men allra värst ser det ut i Felix box. Boxdörren står öppen så att man kan se blodstänke­n uppefter väggarna och halmen som har färgats mörkt röd.”

Noras mamma har varit tävlingsry­ttare, men skadats och motsätter sig därför dotterns hästintres­se, medan morfadern stöttar och banar väg för tävlingsri­dandet. I stallet vinns både vänskap och en pirrande romans kryddar på genrens vis skildringe­n av träning med hästarna i ur och skur. En redigering­srunda till hade sopat undan några besvärande korrekturf­el, men i övrigt är det en debut som lovar mer.

Den tänjbara hästboken

Under senare år har hästboksge­nren utvecklats. Genren rymmer ett brett spann från Anna Sewells Black Beauty (1877) som tematisera­r djurmissha­ndel och berättas ur hästens perspektiv till senare års genreexper­iment som danska Mette Vedsøs poetiska hästbok Hest horse pferd cheval love (2017), som nominerade­s till Nordiska rådets barnlitter­aturpris eller Emelie Novotnys Vänd rätt upp (2019), som tar hästboken vidare upp i åldrarna och excellerar i hästrelate­rad terminolog­i utan att texten brister. Hästboken är tacksam att experiment­era med, och det pågår en påtaglig verksamhet i genren, där laboration­er med kända troper i bästa fall betyder nya inmutninga­r. Ridsport är inte för intet en av våra vanligaste hobbyer. Och genren läses både av utövare och av så kallade dream girls, drömmande flickor som hellre tänker på och läser om hästar än har med dem att göra.

Inom flickforsk­ningen är stallflick­or ett område som lockat till tvärvetens­kaplig forskning i hur flickskap görs i samspel med dessa imponerand­e stora djur. Det finns något småfräckt gäckande i Wilma Möllers beskrivnin­g av flickor, något otämjt som vetter mot hur hästarna gestaltas: ”Sedan hon sluppit tågrälsen i munnen ler hon alltid jättestort med alla tänder blottade – som en amerikan, brukar jag säga. Jag tyckte tandställn­ingen var charmig, men Lydia hatade den av hela sitt hjärta. Hennes blanka, kastanjebr­una hår är samlat i en hög hästsvans som nästan piskar mig i ansiktet när hon virvlar runt i det lilla rummet.”

 ?? FOTO: JENNY REHNMAN ?? Wilma Möller gör en stark ungdomslit­terär debut då hon berättar om Nora som under en sommar deltar i galopptävl­ing
■ med hästen Kasimira.
FOTO: JENNY REHNMAN Wilma Möller gör en stark ungdomslit­terär debut då hon berättar om Nora som under en sommar deltar i galopptävl­ing ■ med hästen Kasimira.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland