Sa­longs­fä­hig vit makt

Hufvudstadsbladet - - Nyheter - OTTO SEGERSVEN dok­to­rand, Ber­lin

EXTREMISM Med en fyn­dig ru­brik ”Var­för ras(ifi)era de­batt­kul­tu­ren?” (HBL 21.7) frå­gar HBL-ko­lum­nis­ten Ni­co­las von Kra­e­mer var­för vi lå­ter po­li­tisk kor­rekt­het kvä­va de­batt­kul­tu­ren. von Kra­e­mer stäl­ler frå­gan ef­tersom han upp­le­ver att han själv obe­fo­gat an­kla­gats för hö­gerex­tre­mism. Han bad att det in­ne­håll i ko­lum­nen som skul­le pla­ce­ra ho­nom un­der ifrå­ga­va­ran­de ru­brik skul­le pe­kas ut. Jag hål­ler med om att po­li­tisk kor­rekt­het i form av per­so­nan­grepp kan va­ra pro­ble­ma­tiskt, men för­står var­för folk ser tec­ken på hö­gerex­tre­mism i von Kra­e­mers tex­ter.

An­kla­gel­ser­na gäl­ler en ti­di­ga­re ko­lumn ”Den vi­te man­nens bör­da 2.0” (HBL 16.6). Ko­lum­nen kri­ti­se­rar Black Li­ves Mat­ter för na­i­vi­tet och hyck­le­ri i sin mo­bi­li­se­ring av ras i ett po­li­tiskt syf­te. Skri­ben­ten kon­sta­te­rar att i stäl­let för att de­la in oss i vi och dem – i stäl­let för iden­ti­tets­po­li­tik – be­hö­ver vi me­ra färg­blind­het, in­di­vi­du­a­lism och uni­ver­sa­lism. All Li­ves Mat­ter bor­de det he­ta.

von Kra­e­mer vill fram­stå som en kri­tisk tän­ka­re som in­te föl­jer fårskoc­ken. Där­e­mot an­vän­der han sam­ma ter­mi­no­lo­gi och re­to­rik som en ska­ra kon­ser­va­ti­va opi­ni­ons­bil­da­re i USA som he­ter In­tel­lectu­al Dark Web. Den­na skock fun­ge­rar främst ut­an­för tra­di­tio­nel­la me­di­er och har ett be­ty­dan­de in­fly­tan­de inom den ame­ri­kans­ka po­li­tis­ka de­bat­ten.

Fast de på­står sig va­ra ide­o­lo­giskt själv­stän­di­ga ak­tö­rer så upp­re­par de sam­ma ka­non: den ra­di­ka­la väns­tern har med post­mo­der­nism oc­ku­pe­rat uni­ver­si­tets­vä­sen­det och me­di­er. So­ci­o­lo­gis­ka be­grepp som pat­ri­ar­ka­tet och vi­ta pri­vi­le­gi­er är fram­för allt ide­o­lo­gis­ka verk­tyg som in­te tål ve­ten­skap­lig gransk­ning. Po­li­tisk kor­rekt­het är de­ras me­del för att de­mo­ni­se­ra och tys­ta ned olik­tän­ka­re.

Här­med ras(ifi)eras de­batt­kul­tu­ren.

Bå­de väns­tern och hö­gern kor­rum­pe­rar po­li­ti­ken ge­nom att fö­ra upp­märk­sam­he­ten från sak­frå­gor till mo­ra­li­se­ran­de iden­ti­tets­po­li­tik. Allt det­ta ut­gör ett all­var­ligt hot mot väs­ter­länds­ka li­be­ra­la de­mo­kra­ti­er. I ty­ran­ni­et pro­fi­le­rar sig von Kra­e­mer i lik­het med In­tel­lectu­al Dark Web som en apo­li­tisk fö­re­språ­ka­re av ytt­ran­de­fri­het, ra­tio­na­li­tet, kon­struk­ti­vi­tet, och fak­ta­ba­se­rad di­a­log.

Ut­ö­ver de kon­spi­ra­to­ris­ka dra­gen i de­ras te­o­ri­er så är frå­gan ifall de kan klas­si­fi­ce­ras som hö­gerex­tre­mism?

En jäm­fö­ran­de forsk­ning i ar­gu­men­ta­tio­nen mel­lan In­tel­lectu­al Dark Web och ra­di­ka­la hö­gern i USA häv­dar att fastän de­ras språk skil­jer sig sti­lis­tiskt, så bär de på sam­ma bud­skap. En ana­lys av von Kra­e­mers vo­ka­bu­lär ger oss sam­ma re­sul­tat: att de­kla­re­ra sig färg­blind är i grund och bot­ten att ifrå­ga­sät­ta ve­ten­skap­lig kon­sen­sus vad gäl­ler ra­sis­mens roll i up­pe­hål­lan­det av struk­tu­rel­la ojäm­lik­he­ter mel­lan folk­grup­per. Att i sam­ma ve­va hän­vi­sa till uni­ver­sa­lism och in­di­vi­du­a­lism är ingen­ting an­nat än att för­sva­ra den­na hi­e­rar­ki som ett re­sul­tat av den en­skil­de in­di­vi­dens per­son­li­ga för­tjänst. Fak­tum är att re­to­ri­ken är en slags sa­longs­fä­hig vit över­hög­het.

Se­dan finns det be­vis på att Youtu­be-tit­ta­re mi­gre­rar från mil­da­re In­tel­lectu­al Dark Web-ma­te­ri­al mot in­ne­håll som ut­an tve­kan fal­ler in i de­fi­ni­tio­nen av hö­gerex­tre­mism.

Ma­te­ri­a­let fun­ge­rar som en slags in­körsport för ex­tre­ma­re syn­sätt och språk. Det är vik­tigt att po­äng­te­ra att det in­te nöd­vän­digt­vis är in­ne­hål­let i ma­te­ri­a­let som or­sa­kar mi­gra­tio­nen. Det kan sna­ra­re ha att gö­ra med Youtu­bes re­kom­men­da­tions­al­go­rit­mer.

Ef­ter ett be­sök i den­na värld ha­de mitt kon­to stängts in i en eko­kam­ma­re av kon­ser­va­tivt och del­vis hö­gerex­tremt in­ne­håll med sam­ma språk­rör och sam­ma tit­ta­re som öm­se­si­digt stö­der sam­ma världs­bild.

Kri­ti­ken om hö­gerex­tre­mism i von Kra­e­mers tex­ter slår in­te all­de­les fel. I stäl­let för att upp­le­va det som ett ka­rak­tärsmord, kun­de skri­ben­ten frå­ga vad det in­ne­bär att va­ra ex­tremt po­si­tio­ne­rad i den mo­de­ra­ta dis­kur­sen. Jag hål­ler full­stän­digt med om att cen­sur vo­re ett miss­tag. Fram­för allt i da­gens me­di­e­land­skap där al­go­rit­mer ra­di­ka­li­se­rar in­di­vi­der ge­nom att ma­ta en­si­dig in­for­ma­tion och on­li­ne­säll­skap en­ligt eg­na pre­fe­ren­ser. Här lyfts de tra­di­tio­nel­la me­di­er­nas roll fram som ett fo­rum för en mång­fald av rös­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.