Babylådan

Irlands regering har bestämt att babylådan, eller moderskapsförpackningen, skall delas ut till alla nyfödda i landet. Katolska Irland vill nu råda bot på den låga nativiteten genom en finsk uppfinning. Irländarna tar i första hand modell från Skottland där babylådan infördes permanent 2017. Av Finlands två stora välfärdspolitiska uppfinningar har babylådan klarat sig betydligt bättre internationellt än det missförstådda disktorkskåpet. Finland införde moderskapsförpackningen redan 1937. Sedan 1949 har alla föräldrar åtnjutit samma universalistiska rätt till denna gåva från staten oavsett inkomster.

I dag kan man väl konstatera, utan att på något sätt blunda för fattigdomen i vårt land, att babylådan främst har en emotionell betydelse. Babylådan har blivit ett världsligt sakrament i vårt livslånga förhållande till vår finska version av den nordiska välfärdsstaten. Den goda staten dyker upp i en stund som är en av de mest omvälvande i våra liv. Upplevelsen blir mycket konkret då kläderna, badhandduken med den fiffiga huvan och så vidare är närvarande i vardagen. Någon kanske låter babyn retrosova i papplådan. Så var det ju ursprungligen tänkt, att erbjuda minimistandard för att åtgärda den fasligt höga barndödligheten som grasserade under tidigt 1900-tal.

Men vad symboliserar babylådan i dag? När man i New Jersey skulle införa babylådan, uppgavs det att lådan var speciellt designad för att undvika att barnet kvävs i barnsäng under sömnen. När man i Mexico city delade ut moderskapsförpackningar i fattiga slumområden blev det ett ramaskri. Skulle fattiga barn sova i papplådor, medan de rika kunde kosta på sig det bästa? I en stad i Japan, där födseltalet sjunkit drastiskt infördes i samarbete med Finlands ambassad en reducerad version i form av en bag. Det har förblivit mig obekant om tilltaget fick nativitetskurvan att stiga.

Reaktionerna och associationerna varierar alltså. I Finland hade moderskapsförpackningen en tydlig befolkningspolitisk dimension. Att nationen behövde friska barn var den ledande tankegången under välfärdsstatens tidiga år. Om vi jämför med Sveriges familjepolitik och de generösa föräldraledigheterna, så verkar man där se mera på hela familjepusslet, inte på en klinisk överlevnad under det första året. Onekligen verkar det lite mera som en lösning för dagens utmaningar vad gäller att skaffa barn.

Beslutet att skaffa barn avgörs inte av en moderskapsförpackning, och allra minst av att en partiledare uppmanar finländarna att sätta i gång och föda barn. Hela ”födelsetalkot” hade dessutom en konstig bismak av gammaldags nationalism. Nej, det kan finnas skäl att blicka västerut på vår närmaste granne, där man ”vabbar”, alltså får ersättning för att stanna hemma med sjukt barn. Dessutom kan man mycket flexibelt gå ner i arbetsprocent, samt få mera semester om man har småbarn. Det är här dagens unga vuxna finner incentiven till att skaffa barn. Men visst, vi kan gärna hålla den ack så sympatiska babylådan. En symbol lika älskad som okontroversiell, men betydligt billigare och ineffektivare än det svenska systemet.