Text och dans i mång­ty­dig kom­bi­na­tion

Ett yt­terst ar­ti­ku­le­rat och no­ga av­vägt tan­ke­ar­be­te kän­ne­teck­nar ko­re­o­gra­fer­na Ve­li Lehto­vaa­ra och An­na Musto­nens sam­ar­be­te Ont­to har­maa tans­si på Mad House Helsin­ki.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - Ont­to har­maa tans­si JAN-PE­TER KAIKU

Ko­re­o­gra­fi: Ve­li Lehto­vaa­ra och An­na Musto­nen. Ljud­de­sign: Ta­tu Ne­no­nen. Ljus­de­sign: To­pi­as Top­pi­nen. På sce­nen: Ve­li Lehto­vaa­ra, An­na Musto­nen och Ol­li-Pek­ka Ten­ni­lä. Mad House Helsin­ki 19.8.

När jag gick ige­nom hös­tens ut­bud på Mad House Helsin­ki var min förs­ta tan­ke: Kan man tän­ka sig ett me­ra opre­ten­tiöst namn på en fö­re­ställ­ning? Det gäll­de ver­ket Ont­to har­maa tans­si, på svens­ka un­ge­fär ”ur­hol­kad grå dans”. Ko­re­o­gra­fer­na Ve­li-Pek­ka Lehto­vaa­ra och An­na Musto­nen ha­de jag gi­vet­vis koll på se­dan ti­di­ga­re och tänk­te att det­ta kanske är nå­got som föl­jer prin­ci­pen om svagt ak­tör­skap. Vid när­ma­re be­kant­skap fram­går det att allt här­rör sig från dik­ta­ren Ol­li-Pek­ka Ten­ni­lä och hans upp­märk­sam­ma­de sam­ling Ont­to har­maa från 2016. Ett mö­te mel­lan text och dans där te­ma­tisk och ko­re­o­gra­fisk kon­cep­tu­a­li­tet för­e­nas i sce­nisk hand­ling, kropps­lig fram­ställ­ning och hög­läs­ning el­ler re­ci­ta­tion av text.

Per­for­man­ce­likt, men ge­nom­tänkt

I det in­ti­ma scen­rum­met sam­las tju­go åskå­da­re kring Ol­li-Pek­ka Ten­ni­lä, Ve­li-Pek­ka Lehto­vaa­ra och An­na Musto­nen. Tri­on på sce­nen har stöd av ljud­de­sig­nern Ta­tu Ne­no­nen och ljus­de­sig­nern To­pi­as Top­pi­nen, som med si­na da­to­rer bän­kat sig vid föns­ter­väg­gen. Kon­stel­la­tio­nen har en per­for­man­ce­lik öp­pen­het och ögon­blick­lig­het även om upp­spe­let i de­talj är ut­ar­be­tat på för­hand.

Ett yt­terst ar­ti­ku­le­rat och no­ga av­vägt tan­ke­ar­be­te kän­ne­teck­nar så­väl tex­ten som ko­re­o­gra­fin. Fö­re­ställ­ning­en har en lugn, ob­ser­ve­ran­de och ef­ter­kän­nan­de puls. I all sin frag­men­ta­risk­het och mång­ty­dig­het, med per­spek­tiv som väx­lar mel­lan el­ler kret­sar kring uni­ver­sum, hav, skog och ur­ba­na mil­jö­er, för­med­las där­för så­väl tex­ten som dan­sen väl. De två ut­trycks­sät­ten kan in­te­gre­ras, fram­stäl­las pa­ral­lellt el­ler kon­tras­te­ras i oli­ka sce­ner. Egent­li­gen en­ligt näs­tan sam­ma prin­ci­per som mu­sik och dans, men nu med klart kon­cep­tu­ell be­to­ning. Mi­ni­ma­lis­men och kon­cent­ra­tio­nen ger hel­he­ten ett klart mer­vär­de.

Text och dans blir ett

Ett frag­ment av den bakom­lig­gan­de in­stu­de­rings­pro­ces­sen blot­tas när

Lehto­vaa­ra och Musto­nen, som för att för­vis­sa sig om att det sit­ter rätt, i sam­råd två gång­er ut­för en sam­fälld rö­rel­se­se­rie, till egen text­fram­ställ­ning. När Musto­nens so­lo fram­stäl­ler text och dans som ba­ra just då är över­tyd­ligt li­ka, blir det di­rekt ko­miskt. Dan­sen får mig över­lag att re­flek­te­ra över even­tu­el­la text­li­ka struk­tu­rer och ele­ment i den.

Mot slu­tet får tex­ten över­ta­get när åskå­dar­na får väl­ja mel­lan att läg­ga sig ner el­ler slu­ta ögo­nen och ba­ra lyss­na till Ten­ni­läs hög­läs­ning av sin text. Som en pa­ral­lell till det­ta fram­för Lehto­vaa­ra av­slut­nings­vis en re­pe­ti­tion av sin ko­re­o­gra­fi men nu helt ut­an text. Möj­lig­he­ter­na är många och fö­re­ställ­ning­en lyc­kas med fö­re­sat­sen att ven­ti­le­ra dem på ett medryc­kan­de, tan­ke­väc­kan­de och mångsidigt sätt.

Ett yt­terst ar­ti­ku­le­rat och no­ga av­vägt tan­ke­ar­be­te kän­ne­teck­nar så­väl tex­ten som ko­re­o­gra­fin. Fö­re­ställ­ning­en har en lugn, ob­ser­ve­ran­de och ef­ter­kän­nan­de puls.

Jan-Pe­ter Kaiku

re­cen­sent

5 de­lar på Vi­aplay (3 de­lar er­bjöds för för­hand­s­titt). Re­gi: Amir Chamdin. Ma­nus: Amir Chamdin, Fa­res Fa­res, Mau­ri­cio Mo­li­na­ri. I rol­ler­na: Fa­res Fa­res, Jo­han Rhe­borg, So­fia Ka­re­myr, An­na Björk, Yl­va­li Rur­ling.

En mys­tisk mil­jö som vi lång­samt får lä­ra kän­na, sam­ti­digt som myste­ri­et så små­ning­om av­slö­jas tills det fram­står i he­la sin för­fä­ran­de om­fatt­ning, är ett frukt­bart upp­lägg för berättelse­r.

Det här kon­cep­tet byg­ger ock­så Par­ti­san på, en svensk thrillerse­rie som tar oss till ett slu­tet sam­häl­le med låsta grin­dar och tagg­tråds­stäng­sel på lands­byg­den. På ytan ser det ut att hand­la om ett eko­jord­bruk som vår­dar häl­san och tra­di­tio­ner­na, men det är ba­ra en fa­sad som döl­jer nå­got myc­ket vär­re.

I hu­vud­rol­len ses Fa­res Fa­res, som även va­rit med och skri­vit ma­nu­set. Han har in­te gjort någ­ra rol­ler i Sve­ri­ge på ett tag, men har där­e­mot synts i pre­stige­ful­la in­ter­na­tio­nel­la se­ri­er som HBO:s hyl­la­de Cher­no­byl och Westworld.

I Par­ti­san spe­lar han John­ny, som även han till en bör­jan är en oklar typ för tit­ta­ren. Han job­bar som chauf­för, och ska ta hand om grön­sak­strans­por­ter­na från går­den (till­sam­mans med två otrev­li­ga po­lac­ker). Men ock­så det är ba­ra en täck­man­tel för nå­got an­nat: han är där för att sno­ka re­da på vad som egent­li­gen på­går.

Nå­got lurt på gång

Och det finns myc­ket lurt att ro­ta i. Går­dens le­da­re spe­las av Jo­han Rhe­borg (Sol­si­dan) som här läm­nar ko­mi­ken för mer obe­hag­ligt skå­de­spe­le­ri i sin förs­ta thrillerse­rie. An­na Björk spe­lar hans hust­ru, ock­så hon obe­hag­lig. Går­den tar emot för­äld­ra­lö­sa ung­do­mar som som­mar­barn i se­ri­en främst re­pre­sen­te­ra­de av ton­års­syst­rar­na Ni­co­le (So­fia Ka­re­myr) och Ma­ria (Yl­va­li Rur­ling). På går­den på­går gym­nas­t­trä­ning på hög ni­vå av unga flic­kor, och nå­got slags me­di­cinskt pro­jekt med la­bo­ra­to­ri­eut­rym­men i käl­la­ren.

Tre de­lar (av fem) in i se­ri­en har man si­na aning­ar vartåt det kan va­ra på väg, och man är ock­så hyf­sat ny­fi­ken på att få ve­ta vad som egent­li­gen på­går. Man anar att se­ri­en kret­sar kring vis­sa be­klag­li­ga ström­ning­ar som lig­ger i ti­den.

Spän­ning­s­e­le­men­tet fun­kar, in­tri­gen känns se­ri­ös och in­te löj­lig, och skå­de­spe­le­ri­et är det hel­ler ing­et fel på. Det är kanske in­te yp­per­li­gas­te thril­ler­hant­verk, men klart god­känt. För re­gin står Amir Chamdin, som bland an­nat re­gis­se­rat för dec­kar­se­ri­en Has­sel.

Cat­he­ri­ne Bel­ton: Pu­tins Pe­op­le

– How The KGB Took Back Rus­sia And Then Took On The West Far­rar, Straus and Gi­roux, 2020

De sto­ra hän­del­ser­na som har for­mat da­gens Ryss­land in­ne­hål­ler på­fal­lan­de of­ta en tysk fak­tor. Karl Marx, Le­nin, Brest Li­tovsk, Mo­lo­tovRib­bentrop, Ope­ra­tion Bar­ba­ros­sa, Tysklands del­ning och åter­för­e­ning, Nord Stream. Histo­ri­en ekar när Cat­he­ri­ne Bel­ton bör­jar i Dres­den i sin be­rät­tel­se om hur KGB tog till­ba­ka mak­ten i Ryss­land och med Pu­tin som verk­tyg ska­pa­de ett unikt makt­kom­bi­nat av un­der­rät­tel­se­or­ga­nen, den or­ga­ni­se­ra­de brotts­lig­he­ten och de oli­gar­ker som ställ­de in sig i le­det.

Ti­teln ”Pu­tins Pe­op­le – How The KGB Took Back Rus­sia And Then Took On The West” sam­man­fat­tar be­rät­tel­sen väl och central­ge­stal­ten som så små­ning­om trä­der fram är den ano­ny­me spi­o­nen, Vla­di­mir Pu­tin, en av KGB:s sam­ver­kans­män med den öst­tys­ka sä­ker­hetspo­li­sen Sta­si. Ett av de ”ge­men­sam­ma” pro­jek­ten var, en­ligt Bel­ton, Sta­sis han­te­ring av de väst­tys­ka ter­ro­rist­grup­per­na.

Histo­ri­en se­dan dess har be­hand­lats av bland and­ra Ka­ren Dawisha – Pu­tin´s Klep­tocra­cy, Mark Ga­le­ot­ti – The Vo­ry, An­ders Åslund – Rus­sia´s Cro­ny Ca­pi­ta­lism. De be­skri­ver al­la det nya makt­konglo­me­ra­tet som gör Ryss­land till ett po­li­tiskt och so­ci­alt ex­pe­ri­ment. Ett stort land vars re­gim helt sak­nar en so­ci­al och po­li­tisk makt­bas bland med­bor­gar­na.

Bel­tons bok är en sex­hund­ra si­dors sam­man­ställ­ning av vad som ti­di­ga­re har be­rät­tats i ar­tik­lar och böc­ker om Pu­tins väg till mak­ten och hans tid som Ryss­lands allt­mer egen­mäk­ti­ge härs­ka­re. Men hon till­fo­gar en im­po­ne­ran­de sam­ling vitt­nes­mål från per­so­ner som var med ock­så i Pu­tins när­mas­te om­giv­ning och som hon har in­ter­vju­at un­der sin tid som kor­re­spon­dent i Moskva för Fi­nan­ci­al Ti­mes och Reu­ters. Bel­ton pre­sen­te­rar ock­så en stor ny bit i puss­let, när hon läg­ger fram de om­stän­dig­he­ter som ta­lar för att ter­ror­at­tac­ken mot Dubrov­ka­te­a­tern i ok­to­ber 2002 var iscen­satt av FSB för att stär­ka Pu­tins po­si­tion in­för va­let.

Bel­ton har sam­lat ma­te­ri­al un­der många år och en hel del är ti­di­ga­re opub­li­ce­rat. Vi vet nu att det fanns go­da skäl för det­ta. Hen­nes käl­lor har up­pen­bart ta­lat med li­vet som in­sats. Re­sul­ta­tet av hen­nes ar­be­te blir en mäk­tig skild­ring av en re­gims fram­växt och ett dra­ma­tiskt ske­de i rysk histo­ria.

Läg­ger puss­let

Bel­tons bi­drag är att sam­man­fo­ga pus­sel­bi­tar­na till en hel­hets­bild och sam­ti­digt ge­nom sin jour­na­li­stik styr­ka en­skild­he­ter­na i den kol­lek­tivt sam­man­fo­ga­de histo­ri­en om hur KGB från en slags skym­nings­ex­il lyc­ka­des åter­ta mak­ten i Ryss­land. Ge­nom att smugg­la ut or­ga­nens eg­na me­del och kom­mu­nist­par­ti­ets till­gång­ar och par­ke­ra dem i oli­ka skat­te­pa­ra­dis lyc­ka­des man be­hål­la si­na ut­länds­ka nät­verk och skaf­fa sig kon­troll över de stra­te­gis­ka re­surs­flö­de­na av rå­va­ror och ka­pi­tal.

Sam­ti­digt hov­ra­de man kring de nya makt­ha­var­na och fanns i be­red­skap för att på­ver­ka ut­näm­ning­ar och and­ra makt­spe­lets oli­ka ele­ment för att suc­ces­sivt stär­ka si­na po­si­tio­ner in­till den dag då möj­lig­he­ten öpp­na­des att ut­se en av si­na eg­na till den yp­pers­ta makt­po­si­tio­nen – pre­si­dent i den rys­ka fe­de­ra­tio­nen. Man hann in­te med att för­hind­ra Sov­je­tu­ni­o­nens upp­lös­ning, men att så långt det är möj­ligt åter­stäl­la de gam­la ting­ens ord­ning har va­rit må­let se­dan ar­be­tet in­led­des på att re­kry­te­ra Bo­ris Jeltsins ef­ter­trä­da­re.

Rå­va­ror stals och sål­des vi­da­re, fö­re­tag som Yu­kos kon­fis­ke­ra­des med hjälp av god­tyck­li­ga skat­tekrav, and­ra fö­re­tag som Gaz­prom töm­des på si­na till­gång­ar ge­nom avytt­ring­ar och av­knopp­ning­ar. Enor­ma be­lopp tvät­ta­des i ut­länds­ka ban­ker och för­svann i långa se­ri­er av oge­nom­träng­li­ga trans­ak­tio­ner in­nan de lan­da­de på nå­got bank­kon­to i ett skat­te­pa­ra­dis. Stöl­der, be­drä­ge­ri­er och ut­press­ning ord­na­de re­gi­mens fi­nan­si­el­la bas som, när väl den in­hems­ka si­tu­a­tio­nen ha­de sta­bi­li­se­rats, kun­de an­vän­das för att kor­rum­pe­ra om­värl­den.

Hur ägan­det egent­li­gen ser ut till des­sa enor­ma till­gång­ar är det väl ing­en som vet. Bel­ton be­skri­ver en gi­gan­tisk slush-fond el­ler ge­men­sam kas­sa – ob­sjak – med ur­sprung från ti­den i St Pe­ters­burg och i vil­ken den högs­ta mak­ten har full drag­nings­rätt. Bel­ton skild­rar hur un­der­rät­tel­se­or­ga­nen sys­te­ma­tiskt an­vän­de sig av si­na stul­na fi­nan­si­el­la till­gång­ar för att in­fil­tre­ra och kor­rum­pe­ra per­so­ner, fö­re­tag och ban­ker i väst, fram­för allt i Spa­ni­en, Stor­bri­tan­ni­en och USA. Det hand­lar om ast­ro­no­mis­ka be­lopp, och of­ta finns en ge­men­sam näm­na­re Bank Ros­si­ja – Pu­tins bank – i St Pe­ters­burg. Ryss­lands vun­na ställ­ning som mark­nads­e­ko­no­mi och med­lem i WTO fun­ge­ra­de som in­trä­des­bil­jett till den glo­ba­la are­nan.

Makt­spe­let be­skrivs väl

Fram­gång­ar­na har hel­ler in­te ute­bli­vit. De sam­ord­na­de in­sat­ser­na för att stöd­ja brex­it­kam­pan­jen och Trumps pre­si­dent­vals­kam­panj var be­ty­dan­de och re­sul­ta­ten över för­vän­tan. Bel­ton ci­te­rar en av de ljus­skyg­ga fi­gu­rer som har följt för­lop­pet än­da se­dan 1990-ta­lets bör­jan: ”Allt som han (Trump) lo­va­de gör han. En gam­mal sov­jet­dröm om ett Eu­ro­pa som ut­an USA:s mi­li­tä­ra stöd, skul­le upp­lö­sas i en strid mel­lan na­tio­nal­sta­ter skul­le kun­na bli en re­a­li­tet”. I boken re­fe­re­ras ock­så till mot­sva­ran­de il­le­ga­la trans­ak­tio­ner i and­ra län­der, Ita­li­en, Tyskland, Ös­ter­ri­ke, Schweiz och Nor­den.

Bel­tons bok rör sig i gräns­lan­det mel­lan un­der­sö­kan­de jour­na­li­stik och histo­ria. Som jour­na­lis­tisk pre­sta­tion är den ena­stå­en­de. Som hi­sto­risk skild­ring li­der den av att sam­tids­hi­sto­ri­en all­tid blir när­synt och per­spek­tiv­för­skju­ten. Ar­kiv­forsk­ning är in­te möj­lig och al­la par­ter lå­ter sig in­te in­ter­vju­as. Den sto­ra läc­kan – Pa­na­ma­pappren – in­ne­hål­ler dock star­ka be­vis. Bel­ton lå­ter för­vis­so Pu­tin­si­dans ar­gu­ment kom­ma till tals, men den sys­te­ma­tis­ka des­in­for­ma­tio­nen från Kreml gör att den­na krä­ver åt­skil­lig stöd­be­vis­ning in­nan den kan tas på all­var.

Pu­tins Pe­op­le är den bäs­ta histo­rik som har skri­vits om makt­spe­let i Kreml och dess per­son­gal­le­ri un­der det gång­na kvarts­sek­let. Det är en histo­ria om sto­ra peng­ar och bru­talt våld, om makt­miss­bruk och maf­fi­a­me­to­der för att er­öv­ra kom­man­do­höj­den Ryss­land.

Sett från den höj­den är kri­get re­dan i gång och ut­käm­pas på var­je möj­lig front med al­la till­gäng­li­ga me­del. Det är låg­fre­kvent men of­fen­sivt, där at­tac­ken all­tid är det bäs­ta för­sva­ret. Väst mås­te upp med gar­den igen. Ryss­land i det skick som är kan vi in­te gö­ra myc­ket åt. Men inom vå­ra eg­na grän­ser kan vi stop­pa in­filt­ra­tio­nens och kor­rup­tio­nens gis­sel. Det är hög tid att blå­sa nytt liv i det sä­ker­hets­po­li­tis­ka sam­ar­be­tet i väst och stä­da upp bland pen­ning­tvät­ta­re och gangs­ter­syn­di­kat. Ryss­lands ope­ra­tio­ner för att er­sät­ta lagsty­ret med de lag­lö­sas sty­re, är in­te läng­re ba­ra Ryss­lands ut­an ock­så vårt över­lev­nads­pro­blem.

FOTO: SAARA AUTERE

An­na Musto­nen i ver­ket Ont­to har­maa tans­si på Mad House Helsin­ki. I bak­grun­den Ol­li-Pek­ka Ten­ni­lä och To­pi­as Top­pi­nen.

FOTO: VI­APLAY

Jo­han Rhe­borg och Fa­res Fa­res job­bar till­sam­mans i thril­lern Par­ti­san.

FOTO: ALEXEY DRUZHININ/LEHTIKUVA-AFP

Cat­he­ri­ne Bel­tons bok är en sex­hund­ra si­dors sam­man­ställ­ning av Pu­tins väg till mak­ten och hans tid som Ryss­lands allt­mer egen­mäk­ti­ge härs­ka­re. Hon till­fo­gar en im­po­ne­ran­de sam­ling vitt­nes­mål från per­so­ner i Pu­tins när­mas­te om­giv­ning.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.