Bor­de vi tac­ka Trump?

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - PÄR STENBÄCK är mi­nis­ter.

Syn­ner­li­gen obe­fo­gat, är väl det spon­ta­na sva­ret på frå­gan. Men ef­ter att un­der fy­ra års tid ha und­fäg­nats med al­la hans de­struk­ti­va, po­la­ri­se­ran­de och hår­re­san­de ut­spel, kan det va­ra häl­so­samt att stäl­la frå­gan om han möj­li­gen gjort nå­got som kun­de ren­de­ra ho­nom ens ett uns av er­kän­nan­de.

In­ne­ha­va­ren av den ame­ri­kans­ka pre­si­dent­pos­ten har un­der dra­ma­tis­ka ske­den i världs­hi­sto­ri­en of­ta in­ne­haft rol­len som den väst­li­ga de­mo­kra­tins för­sva­ra­re. När Trump i ja­nu­a­ri för­hopp­nings­vis läm­nar pos­ten är frå­gan: Hur bi­drog han? Det up­pen­ba­ra sva­ret är att han för­sva­ga­de och ur­hol­ka­de de­mo­kra­tin. Men sam­ti­digt mås­te man kon­sta­te­ra att han gjort de­mo­kra­tin en tjänst ge­nom att så tyd­ligt väc­ka oss till in­sikt om dess skör­het och sår­bar­het.

Re­dan ate­nar­na var med­vet­na om att de­ma­go­ger kun­de för­fö­ra och vil­se­le­da fol­ket och där­ef­ter ut­ro­pa sig till en­vålds­härs­ka­re. Även om USA:s kon­sti­tu­tion er­bju­der spär­rar, har Trump mål­med­ve­tet tänjt på si­na be­fo­gen­he­ter.

Låt oss där­för hop­pas att så­väl ame­ri­ka­ner som de­mo­kra­ti­an­häng­a­re över­allt har sett teck­nen på väg­gen: Den li­be­ra­la de­mo­kra­tin får ald­rig va­ra så li­be­ral att den får­ak­tigt lå­ter sig le­das in i en auk­to­ri­tär tvångs­fål­la av en po­pu­lis­tisk el­ler ka­ris­ma­tisk le­da­re. And­ra mi­ni-Trum­par står be­red­da: De tac­kar Trump för att han vi­sat att ett Machtü­ber­nah­me är en möj­lig­het även i en de­mo­kra­ti. Vi and­ra kan tac­ka Trump för att han för­hopp­nings­vis öpp­nar vå­ra ögon och får oss att stär­ka de de­mo­kra­tis­ka fun­da­men­ten.

Jag kun­de egent­li­gen av­slu­ta den­na så kal­la­de tack­sä­gel­se här, men frå­gan om makt­ba­lan­sen i värl­den oro­ar många. När Trump nu ut­ma­nar Ki­na och krä­ver att spel­reg­ler­na re­spek­te­ras, kan det bli en väckar­kloc­ka med kon­se­kven­ser utö­ver hans fy­ra år. Även om han knap­past har al­tru­is­tis­ka och de­mo­k­ra­ti­vän­li­ga mo­tiv – me­ra han­dels- och makt­po­li­tis­ka så­da­na – kan hans ef­ter­trä­da­re byg­ga vi­da­re på öppningen. USA be­hövs fort­fa­ran­de för att åter­ska­pa och bi­be­hål­la ba­lan­sen mel­lan stor­mak­ter­na, så­väl den ide­o­lo­gis­ka, eko­no­mis­ka som mi­li­tä­ra.

En världs­ord­ning som do­mi­ne­ras av det kom­mu­nist­styr­da Ki­na med dess syn på folk­sty­re, dess mi­no­ri­tets­för­tryck, dess mi­li­tä­ra ex­pan­sion och lan­dets de­kla­re­ra­de världs­om­fat­tan­de för­bud mot all Ki­nakri­tik un­der hot om han­dels­po­li­tis­ka kon­se­kven­ser, är ing­en at­trak­tiv ord­ning. USA, med si­na fel och bris­ter, be­hövs för att till­sam­mans med EU, ska­pa en mot­kraft. Kanske bor­de vi tac­ka Trump för att han ta­git bla­det från mun­nen.

Man kan na­tur­ligt­vis dis­ku­te­ra hans me­to­der, kan de få till stånd en be­stå­en­de för­bätt­ring av spel­reg­ler­na? Han har fo­ku­se­rat på han­dels­frå­gor och cy­ber­sä­ker­het samt skärpt ton­lä­get när det gäl­ler Tai­wan och Hong­kong. Pe­king har in­te re­ti­re­rat nämn­värt och vän­tar på USA-va­lets ut­gång, såsom många and­ra ak­tö­rer. Om Trump skul­le för­sö­ka gö­ra en av si­na själv­till­räck­li­ga de­a­lar med Ki­na strax fö­re va­let skul­le det bäd­da för en ka­ta­strof.

En de­talj åter­står: Va­lut­gång­en den 3 no­vem­ber. Var­je uns av tack går upp i rök om Trump ska­par kaos ef­ter ett ne­der­lag.

”Den li­be­ra­la de­mo­kra­tin får ald­rig va­ra så li­be­ral att den får­ak­tigt lå­ter sig le­das in i en auk­to­ri­tär tvångs­fål­la av en po­pu­lis­tisk el­ler ka­ris­ma­tisk le­da­re.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.