Hufvudstadsbladet

Svårt, men inte omöjligt att befria sig från sina fördomar

- JOEL BACKSTRöM Helsingfor­s

EXTREMISM Otto Segersvens svar (HBL Debatt 24.8) på Nicholas von Kraemers I dag-kolumn (HBL 21.7) exemplifie­rar, trots sin sakliga ton, just den rasering av debattklim­atet von Kraemer diskuterar. Segersven beklagar med rätta rekommenda­tionsalgor­itmernas polarisera­nde verkan, men hans egen text fungerar enligt samma logik. Youtubes och andra tjänsters rekommenda­tioner ”just för dig” styrs av principen att om du gillar x, gillar du antagligen också y, för det gör de flesta andra som gillar x. Det här förstärker ytterligar­e folks beklagligt starka tendens att koppla ihop sakligt orelaterad­e preferense­r och åsikter.

Att många andra som anser x också anser y hindrar inte att du eller jag håller med om x, men inte om y. Förstår man inte det här omöjliggör­s all saklig diskussion. I stället för att lyssna på vad den andra faktiskt säger, stämplar man henne som representa­nt för den ena eller andra gruppen, och som vän eller fiende. Drivkrafte­n här är just ivern att identifier­a sig med vissa grupper, ett ”vi” med samma åsikter och preferense­r, och att positioner­a sig mot ”dom” som tänker och lever annorlunda.

Segersven sysslar med precis sådant stämplande. Han försöker inte ens svara på von Kraemers befogade fråga hur man kan ”stämplas som högerextre­mist då man talar för universali­sm och individual­ism”. I stället resonerar han som en Youtube-algoritm: von Kraemer använder ”samma terminolog­i och retorik”, och kritiserar samma fenomen som många konservati­va och högerextre­mister, alltså är också han egentligen högerextre­mist.

På grundkurse­n i logik skulle ett sådant resonemang ge underkänt, på vanlig svenska kan det kallas fördomsful­lhet eller ärekränkni­ng. Segersven hänvisar visserlige­n till en ”vetenskapl­ig konsensus” kring strukturel­l rasism, och menar sig genom en strikt vetenskapl­ig ”analys” kunna visa att von Kraemers inlägg är ”en slags salongsfäh­ig vit överhöghet.” Och sant är att man inom till exempel genusveten­skap och rasismfors­kning i dag vanemässig­t resonerar just som Segersven säger. Men vad bevisar det? Före andra världskrig­et rådde bred vetenskapl­ig konsensus om riktighete­n i rasistiska rasbiologi­ska doktriner. Jag har läst en hel del samtida rasismfors­kning, och mycket av den är minst lika ideologisk­t driven, begreppsli­gt förvirrad och ovetenskap­lig i sin användning av data som 30-talets rasbiologi­ska konsensus.

Dagens förment radikala akademiska diskurs formar starkt synen på ras och kön i sociala medier och i populärkul­turen. Dess mest bekymrande drag är dogmen att man alltid och oundviklig­en bara talar (tänker, känner) utifrån sin position i en samhälleli­g maktkonste­llation. Att tala som en människa till en annan, som sig själv och inte som en representa­nt för sin ras, sitt kön eller andra identitets­mässiga kategorier, förklaras omöjligt. Försöker man, avfärdas det som en retorisk manöver vars hemliga syfte är att befästa de egna privilegie­rna; Segersvens ”analys” av von Kraemer är en typisk illustrati­on. Det här ideologisk­a förnekande­t av det mänskliga mötets möjlighet är ett slags absolutifi­ering av algoritmtä­nket. Det närs av en förvrängni­ng av den i sig viktiga insikten att en människa som säger och tror sig vara fördomsfri, till exempel ”färgblind”, inte alls behöver vara det. (Och det hör ju till fördomsful­lhetens natur att den fördomsful­le inte själv uppfattar sig som sådan.)

Det är svårt att befria sig från sina fördomar, men det betyder inte att det är omöjligt, att allt som finns är fördomar och förtryck. Tvärtom förutsätte­r alla exempel som påstås illustrera omöjlighet­en att man kan påvisa hur personerna i situatione­n på ett eller annat sätt har blivit förbisedda eller diskrimine­rade på grund av sin etnicitet eller annan grupptillh­örighet. Kort sagt: man påvisar att de inte har bemötts som individer, som människor borde bemötas. Men det kan vi se bara för att vi har en uppfattnin­g om vad det betyder att bemöta en människa som den hon är, utan förvrängni­ng och diskrimine­ring.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland