Kärnkraften är varken koldioxidfri, fossilfri eller förnybar

KÄRNKRAFT Tre repliker har publicerats på mitt debattinlägg (HBL Debatt 19.8). Alla är överens om att elproduktionen måste ses i ett livscykelperspektiv och att ingen elproduktion då är koldioxidfri. Därför är vi egentligen överens i huvudfrågan: det är olämpligt att marknadsföra kärnkraften som koldioxidfri och även fossilfri eftersom det i detta sammanhang är samma sak.

Men Rune Lundgren hävdar, liksom Mattias Lantz från kraftföretagens analysgrupp, att kärnkraften släpper ut minst koldioxid av alla alternativ. Det är huvudbudskapet även från Helle HERKHANSEN och Torbjörn Wahlborg från Vattenfall.

Bedömningen av olika produktionsformers utsläpp varierar. Det som ger de största skillnaderna är om hänsyn tas till tiden för att planera och bygga ett nytt kärnkraftverk, en vindkraftpark eller sätta upp solceller. Eftersom det tar minst 15–20 år att få fram ett kärnkraftverk blir det stora utsläpp innan verket kan göra nytta. Det är också svårt att bedöma utsläppen från den olösta avfallshanteringen som för det högaktiva avfallet ska fungera i 100 000 år.

Vattenfall refererar till IPCC när det gäller kärnkraftens framtida roll. IPCC publicerade för ett par år sedan olika scenarier för en framtid som globalt skulle klara 1,5-gradersmålet. Enligt scenario P1 skulle kärnkraften från 2010 öka med 59 procent till 2030 och 150 procent till 2050. Kärnkraften minskar globalt och en kraftig ökning på tio års sikt är helt orealistisk med hänsyn till tidsaspekten och till att ingen vill investera i dyr och osäker teknik. Inte när det finns lönsamma, snabbt producerade och förnybara alternativ.

Den viktigaste rågången för framtida energi går mellan förnybar och icke förnybar energi. Kärnkraften är icke förnybar och såväl uranet som oljan och kolet måste stanna i jordskorpan. Enorma risker för mänskligheten är knutna till kärnkraften (Tjernobyl, Fukushima) och dessutom bidrar kärnkraften till att förlänga kärnvapenhotet.

Och avfallsfrågan är fortfarande inte löst – även om Finland har kommit längst.