Änt­li­gen rik­tigt ar­be­te

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - AN­NA ALM är eko­bon­de på Mör­by gård i Ra­se­borg.

Vack­ra dim­mi­ga morg­nar med en doft av höst. Var­ma kla­ra ef­ter­mid­da­gar med en doft av mo­gen spann­mål. Syr­sor som spe­lar, kräf­tor som sma­kar, sko­gar som dig­nar av bär och svamp och allt det där and­ra som hör skör­de­ti­den till. Man blir lätt ro­man­tisk och för många kan det kän­nas tungt att läm­na som­ma­rens öpp­na land­skap för att gå till­ba­ka till långa da­gar på kon­to­ret el­ler and­ra ar­bets­plat­ser.

Jag fin­ner mig gans­ka of­ta i sam­tal där de and­ra av­un­das mitt ar­be­te och att det är så för­ank­rat i verk­lig­he­ten och så kon­kret ger bröd på bor­det och syn­li­ga re­sul­tat. För många ver­kar det som att det är lätt att tyc­ka att lant­bruk är be­ty­del­se­fullt. Visst kan jag of­ta hål­la med. Just skör­de­ti­den är väl ett fint be­vis på det vär­de­ful­la ar­be­tet och att det är lätt att se hur vik­tigt det är med lant­bruk. När spann­må­len trös­kas och fyl­ler la­dor­na för att se­na­re bli gröt och bröd. När vi se­na­re un­der hös­ten spri­der göd­sel på åk­rar­na så är det kanske in­te li­ka lätt att tän­ka på hur vär­de­fullt det är mitt i luk­ten. Men det är en an­nan dis­kus­sion.

Jag gör ibland själv det miss­ta­get att tän­ka att jag vis­sa da­gar gör ett me­ra ”rik­tigt” jobb än and­ra gång­er. Till ex­em­pel är det att skö­ta tor­ken och ba­la halm, för att in­te ta­la om att plö­ja en åker, all­de­les för­fär­ligt rik­ti­ga jobb. När jag sit­ter vid skriv­bor­det och skri­ver räk­ning­ar känns det som myc­ket mind­re ”rik­tigt” el­ler vär­de­fullt fast det ju på sätt och vis är pre­cis tvärtom. Det and­ra job­bet för­lo­rar ju väl­digt myc­ket i vär­de om jag in­te får nå­got be­talt för det. Det värs­ta är att jag of­tast tyc­ker väl­digt myc­ket me­ra om de ”rik­ti­ga” job­ben. Just för att de känns så vär­de­ful­la och är så över­skåd­li­ga. Även om de just i stun­den kan va­ra så myc­ket me­ra tunga, far­li­ga, krä­van­de och fru­stre­ran­de. Men just det gör ock­så att när de job­ben se­dan änt­li­gen är gjor­da så känns det så kon­kret skönt att det är gjort och fär­digt.

Än­då är ju näs­tan al­la jobb verk­li­gen vik­ti­ga. Det gäl­ler ba­ra att sät­ta det i sitt sam­man­hang. Jag minns en vän som för­tviv­lat stre­ta­de med att skri­va sin pro gradu. Det gav trä­smak och var ett äm­ne som hon i grun­den in­te tyck­te var så in­tres­sant. Det var svårt att hit­ta ma­te­ri­al, det var svårt att få tag på hand­le­da­ren, hon trod­de sig in­te kun­na ha nå­gon nyt­ta av kun­ska­pen för fram­ti­den och ja, ni för­står. Men för en gångs skull lyc­ka­des jag stäl­la en bra frå­ga. Jag und­ra­de för vem kun­ska­pen kun­de va­ra nyt­tig. Ef­ter en stunds re­flek­te­ran­de in­såg hon att om det hon skrev om nåd­de ut till pe­da­go­ger som job­bar med barn med in­lär­nings­svå­rig­he­ter så kun­de det fak­tiskt hjäl­pa bar­nen. Då upp­lev­de hon det plöts­ligt som att det hon stre­ta­de med fak­tiskt kun­de ha nå­gon be­ty­del­se. Rentav stor be­ty­del­se för nå­gon som an­nars har myc­ket ut­ma­ning­ar. Jag ska in­te på­stå att skri­van­det se­dan gick lätt, men åt­minsto­ne upp­lev­de jag att hon tyck­te det var in­tres­san­ta­re och ro­li­ga­re.

Ibland hjäl­per det med ett li­te an­nat per­spek­tiv. För vem är det du gör vik­tigt och var­för?

”Att skö­ta tor­ken och ba­la halm, för att in­te ta­la om att plö­ja en åker, är all­de­les för­fär­ligt rik­ti­ga jobb.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.