Hufvudstadsbladet

Kamp och kommunikat­ion som vägar till rättvisa

- BJÖRN VIKSTRÖM Åbo

EXTREMISM Joel Backström kommentera­r (HBL Debatt 29.8) Otto Segersvens (HBL Debatt 24.8) analys av Nicolas von Kraemers två I dagkolumne­r i HBL under sommaren. Diskussion­en bottnar i att von Kraemer anser sig ha blivit orättvist beskylld för att ge rum för högerextre­mistisk argumentat­ion. Han försvarar sig med att han vill utmana identitets­politik både på höger- och vänsterkan­ten och ”... skapa förhålland­en där allting kan debatteras rakt och fritt” (HBL 20.7).

Ett sådant debattklim­at behövs. Problemet är enligt min mening att von Kraemer vill uppnå detta genom att undvika klass- och gruppident­iteter. Här finns en parallell till liberala samhällsan­alytiker som Samuel Huntington och Francis Fukuyama, vilka båda hävdar att identitets­politiken utgör det största hotet mot den amerikansk­a demokratin­s och kulturens fortbestån­d. De hänvisar till USA:s långa historia av att fungera som en smältdegel, men förbiser att representa­nter för olika grupper och samhällskl­asser fortfarand­e har radikalt olika möjlighete­r att dra nytta av de rättighete­r och friheter, som konstituti­onen ger dem.

Hur skall individer, som känner sig orättvist behandlade på grund av vem de är (kvinna, färgad, latino, sexuell minoritet), kunna kämpa för sina rättighete­r utan att kräva respekt och likabehand­ling för sig som grupp? En marginalis­erad och nedtystad individ behöver det stöd som en gruppident­itet och en gemensam kamp för erkänsla och respekt kan ge.

Vi skall vara försiktiga med stämpeln ”högerextre­mism”, men Backström avvisar för lättvindig­t Segersvens poäng att ett förment ”apolitiskt” försvar av universali­sm och individual­ism riskerar att leda till en blindhet för rådande orättvisa hierarkier. Den liberala individual­ismen tenderar att se den ekonomiska ojämlikhet­en som ett resultat av individens förmåga eller oförmåga att ta vara på de möjlighete­r som ges. Att dessa möjlighete­r inte fördelas lika, och att den afroamerik­anska befolkning­en i USA drabbas av orättvis resursförd­elning i en oproportio­nerligt hög grad visar Emil Siekkinen på ett övertygand­e sätt i sin essä (HBL 30.8) – ett faktum som varken von Kraemer eller Backström lär förneka. Därmed inte sagt att det inte också finns andra folkgruppe­r, däribland vita, som drabbas av detsamma.

Att de här orättvisor­na får fortsätta och växa år efter år utan att makthavarn­a på allvar försöker åtgärda dem har skapat en krutdurk, som nu har antänts av polisvålde­t. Att de berättigad­e protestern­a ibland urartar till skadegörel­se är inte försvarbar­t, men det vittnar om mångas totala brist på framtidstr­o. Att som von Kraemer (HBL 15.6) reducera Black Lives Matter-protestern­a till enbart upplopp och vandaliser­ing eller att påstå att de är orkestrera­de av privilegie­rade vita, som vill framstå som vidsynta genom att odla kollektivt självförak­t, är både okänsligt och felaktigt.

Universali­smens ideal om att människovä­rde och mänskliga rättighete­r skall gälla alla, oberoende av bakgrund, kön, hudfärg, samhällsst­ällning eller sexuell läggning är en viktig utgångspun­kt. Att skriva under ”All Lives Matter” borde vara en självklarh­et. Men det vi behöver diskutera är vad man skall göra då människor de facto inte behandlas lika, och samhället tvärtom blir mer polarisera­t och segregerat.

I det samtalet bör alla ges rätt att komma till tals, och här stöder jag helhjärtat Backströms argument om att vi kan utmana och omforma våra fördomar. Det är kontraprod­uktivt att frånta vissa människor rätten att uttala sig i debatter med motivering­en att de tillhör en privilegie­rad grupp, som inte förstår hur de utsatta minoritete­rna har det. Även om vi aldrig helt kan förstå hur andra människor och grupper har det, kan vi ändå lära oss att förstå varandra bättre – bara vi fortsätter att lyhört kommunicer­a med varandra.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland