På gatorna i Minsk ljuder Viktor Tsojs ord och toner
Sången heter Peremen. På ryska betyder det förändring. Den har blivit en slags inofficiell hymn för den belarusiska proteströrelsen. Men sången är lika kär för oppositionen i Ryssland. Dess skapare, rockstjärnan Viktor Tsoj, symboliserade törsten efter fr
Den sjungs a cappella, den spelas på säckpipa. Viktor Tsoj dog i en bilolycka utanför Riga år 1990 endast 28 år gammal, men hans sång Peremen har oppositionella tagit till sina hjärtan över hela det gamla Sovjetimperiet.
Två unga belarusiska dj:ar gör något oerhört. De har fått i uppdrag att spela oskyldig trallmusik på en av Aleksandr Lukasjenkos konserter i Minsk. I stället lägger de på punk, dessutom en förbjuden låt: Peremen (Förändring) av Viktor Tsoj.
Säkerhetsmännen blir som tokiga. De drar och sliter i sladdarna till förstärkare och högtalare, alltmedan folkmassan skanderar: ”Peremen – trebujut nasji serdsta” (Förändring – kräver våra hjärtan) och de bägge dj:arna står med varsin arm höjd i luften och fingrarna formade till ett v-tecken för seger.
Då säkerhetsmännen äntligen lyckas tysta sången fortsätter den i alla fall. Folkhavet sjunger. Alla kan låten. Det är ju Viktor Tsoj.
Samlande kraft
När dj:arna Vladislav Sakalovski och Kirill Galanov gör sitt uppror den 7 augusti är det två dagar till presidentvalet. ”Peremen” spelas ofta på oppositionens valmöten. Efter att demonstrationerna mot Lukasjenko dragit i gång på allvar blir låten proteströrelsens egen hymn, en stark samlande kraft. Den sjungs a cappella, den spelas på säckpipa.
Själv har jag hört låten många gånger i Ryssland. Den är populär på demonstrationerna mot Vladimir Putin i Moskva. Men jag har också hört den i Sjies, ute i vildmarkerna utanför Syktyvkar, där hundratals aktivister försvarar orörd kärrmark mot planer att bygga en avstjälpningsplats. Under mitt besök där i fjol sjöngs Peremen på kvällen, ackompanjerad till levande gitarrmusik. Alla kunde texten utantill.
Tidigt död
Tsojs musik är ett kulturarv från perestrojkan, som i motsats till de flesta andra sovjetarv älskas över generations-, klass- och nationsgränser. Både belarusier, ryssar och ukrainare har ett förhållande till Tsoj. Också den yngre generationen har det, den som inte ens var född när han körde ihjäl sig utanför Riga den 15 augusti 1990.
Viktor Tsoj gav ut sin första skiva med rockbandet Kino 1982. Bandet slog igenom på allvar med skivan Gruppa Krovi (Blodgrupp) 1987. Tre år senare somnade Tsoj vid ratten i hög fart på en motorväg i Lettland, krockade med en buss och dog omedelbart. Han blev 28 år.
Musiker och poet
Tsoj var en sällsynt begåvad musiker och gudabenådad låtskrivare med en scenkarisma som fortfarande går genom rutan. Tsoj hade allt. Ändå är det slående att en artist som var så präglad av 1980-talet kan ha så stor relevans år 2020. Men Artemij Troitskij, en av Rysslands mest kända rockjournalister och kritiker, säger att det inte är konstigt alls.
– Tsoj var en dubbel begåvning, en musiker och en poet. Han kunde skriva enkelt, begripligt och samtidigt djupt, säger Troitskij till HBL per telefon från sitt nuvarande hem i Tallinn. På 1980-talet var Troitskij en ledande figur i det sovjetiska rocklivet och ordnade ofta konserter, där bland andra Tsoj uppträdde.
Dessutom, påpekar Troitskij, bär 1980-talet vissa likheter med den epok som både Belarus och Ryssland nu verkar befinna sig i.
– Den stämning som fanns i samhället under perestrojkan var en reaktion på zastoj (stagnationen) under Brezjnev. I dag har vi exakt samma stagnation med Putin och Lukasjenko. En känsla av hopplöshet, en enorm törst efter förändring.
Dagens samhälle liknar väldigt mycket Sovjetunionen 1984–1985 när Peremen skrevs.
Opolitisk artist
Viktor Tsoj har fått en roll även i de belarusiska demonstranternas slagord. Ett av dem lyder ”Tsoj zjiv – Lukaskenko lzjiv” (Tsoj lever, Lukasjenko är en lögnare). Det är en blinkning till sloganen ”Tsoj zjiv” (Tsoj lever), som blev ett mantra för Tsoj-fansen efter hans tragiska död.
Själv var Viktor Tsoj helt opolitisk. Det bekräftar Artemij Troitskij, som kände Tsoj personligen.
– Tsoj var inte en del av någon rörelse. Han älskade musiken och konsten, han var en bohem och ingen politiker. ”Peremen” är inte hans bästa låt, enligt mig skrev han flera som är bättre. Men det är en mycket mäktig låt, en låt han skrev under intrycket av hur det var i landet just
då. Dessutom är det en låt som kan sjungas av vem som helst – på demonstrationer, på karaoke, vid ett middagsbord när man blivit lite berusad och vill sjunga och krama varandra.
Ordet ”förändring” är enligt Artemij Troitskij ett speciellt ord i både Belarus och Ryssland.
– Förändring är ett magiskt ord för oss, därför att vi aldrig har någon. Jag bodde 65 år i Ryssland och den enda förändring vi någonsin hade var under perestrojkan under 1980-talets andra hälft. Jeltsin gav lite hopp, men från och med Putin är vårt samhälle bara en begravningsplats. Jag är mycket avundsjuk på belarusierna. Det är fantastiskt att de har fått till stånd den här förändringen.