En­frå­ge­rö­rel­se

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - MAT­TI­AS LANTZ

Nå­gon kom­mer dö. El­ler åt­minsto­ne ska­da sig all­var­ligt. Det är min förs­ta tan­ke när jag upp­täc­ker att cy­kel­le­den i cen­tra­la Gö­te­borg plöts­ligt går ut i ga­tan. Vis­ser­li­gen är rut­ten mar­ke­rad med ett blått streck i tra­fik­le­den, men den har in­te bli­vit bre­da­re och nu trängs cy­klis­ter och bi­lar. Och vi är många av bäg­ge sor­ter. Det var ing­en bra lös­ning ti­di­ga­re hel­ler – då fick gå­en­de och cyk­lan­de varsin smal rem­sa av trot­to­a­ren. Jag vet in­te om det är det öka­de cyklan­det som en kon­se­kvens av pan­de­min el­ler för­sö­ket med cy­kel­farts­ga­tor som lig­ger bakom änd­ring­en, men ut­tryc­ket den enas död, den andras bröd dy­ker upp. El­ler den enas bröd den andras död?

Jag as­so­ci­e­rar till re­so­ne­mang som förts om havs­ör­nar i som­mar – i den åländs­ka lo­kal­pres­sen och av de som ring­er till Na­tur­väk­tar­na. Jä­ga­re – för så upp­fat­tar jag de som lyf­ter frå­gan– yr­kar på av­skjut­ning av havs­ör­nar för att ej­der­stam­men ska öka. De me­nar att det finns fär­re ejd­rar för att ör­nar­na är fler än ti­di­ga­re. Trots att ex­per­ten som in­ven­te­rat örn­stam­men på Åland i som­mar sä­ger att an­ta­let är sta­bilt le­ver upp­fatt­ning­en om att det är för många ör­nar vi­da­re.

En­frå­ge­rö­rel­ser­na som upp­stod på 1960–1970-ta­len ut­märk­tes knap­past av hel­hets­tänk. In­te hel­ler tra­fik­pla­ne­ring som flyt­tar ett träng­sel­pro­blem från ett stäl­le (trot­to­a­ren) till ett an­nat (ga­tan) är klokt. I dag finns kun­skap om att även till sy­nes enk­la pro­blem kan krä­va många oli­ka och sam­ver­kan­de åt­gär­der. Dessvär­re hem­fal­ler många po­li­ti­ker ock­så till en­frå­ge­lös­ning­ar i stäl­let för att pre­sen­te­ra hel­hets­bil­den – hur ska vi hands­kas med ton­års­gra­vi­di­te­ter el­ler re­li­gi­ons­fri­het?

Det är skräm­man­de att hö­ra Trump-an­häng­a­re mo­ti­ve­ra sitt stöd med en­skil­da frå­gor som att ”han är den mest prokrist­na kan­di­da­ten” el­ler ”jag är emot ab­ort”. Nu finns ba­ra två kan­di­da­ter och att lå­ta kris­ten­dom el­ler ab­ort­mot­stånd av­gö­ra he­la va­let för egen del ver­kar ab­surt. Men det tyc­ker up­pen­bart in­te hen som brin­ner för en sak in­om ett po­li­tik­om­rå­de, det må så gäl­la va­pen­la­gar, väg­tul­lar el­ler vind­kraft­verk.

Är en av mi­na hjär­te­frå­gor – jäm­ställd­het – ock­så en en­frå­ge­rö­rel­se? Tja, för det förs­ta är det en idé och ett mål som de fles­ta, åt­minsto­ne i te­o­rin, stäl­ler sig bakom. För det and­ra är det en frå­ga som sna­ra­re på­ver­kas av många oli­ka be­slut, än en­kelt trum­far ige­nom lös­ning­ar som kvo­te­ring el­ler de­lad för­äld­ra­le­dig­het. Jäm­för jäm­ställd­het och de­mo­kra­ti, det se­na­re upp­nås ba­ra ge­nom många oli­ka åt­gär­der som stöd­jer varand­ra, och in­te mot­ar­be­tar en grupp på be­kost­nad av en an­nan, som i fal­let med på­gåen­de tra­fik­lös­ning i Gö­te­borg.

Fle­ra mås­te ha mis­sat un­der­vis­ning­en om eko­lo­gi och eko­sy­stem i sko­lan, men även den glo­ba­la rö­rel­sen för en mer håll­bar värld. Vi vet i dag att om en art dör ut el­ler kraf­tigt re­du­ce­ras får det ring­verk­ning­ar, ibland av så sto­ra di­men­sio­ner att he­la grun­den för ex­i­sten­sen vack­lar. Jag tän­ker på livs­ho­tan­de följ­der av en mins­kad bi­po­pu­la­tion el­ler av­skog­ning i Ama­zo­nas. Att sä­ga att nå­got är kom­pli­ce­rat är mind­re po­pu­lärt än de enk­la sva­ren, men vem har sagt att det ska va­ra en­kelt?

”I dag finns kun­skap om att även till sy­nes enk­la pro­blem kan krä­va många oli­ka och sam­ver­kan­de åt­gär­der.”

MA­RIA GRöNROOS är nor­dist och bi­trä­dan­de fö­re­stån­da­re för Na­tio­nel­la sek­re­ta­ri­a­tet för ge­nus­forsk­ning vid Gö­te­borgs uni­ver­si­tet.

KäRN­KRAFT Jan Ström­dahl häv­dar i sin re­plik (HBL De­batt 28.8) att vi är över­ens om de­fi­ni­tio­ner­na. Än­då är det ba­ra kärn­krafts­bo­la­gen han vill an­mä­la till Kon­su­ment­om­buds­man­nen i Fin­land och Kon­su­ment­ver­ket i Sve­ri­ge. De bo­lag som sa­lu­för sol­cel­ler och vind­kraft med ord som kol­di­ox­id­fri el­ler fos­sil­fri tycks han in­te ha någ­ra pro­blem med, lo­gi­ken hal­tar.

Re­so­ne­mang­et om ut­släpp un­der bygg­ti­den kan li­ka­väl ap­pli­ce­ras på för­ny­bart som kärn­kraft. I den verk­li­ga värl­den, bort­om Stan­ford, ser vi fle­ra ex­em­pel på hur kärn­kraft byggts snab­ba­re än mot­sva­ran­de mängd sol och vind. Re­so­ne­mang­et är allt­så in­te själv­klart till det för­ny­ba­ras för­del. Till det­ta be­ror des­sa ut­släpp på den el­mix ett land har vid bygg­ti­den. Stan­fordstu­di­en ut­går från USA:s el­mix, vil­ken har av­se­värt hög­re ut­släpp än den i Fin­land och Sve­ri­ge.

Det geo­lo­gis­ka slut­för­va­ret ut­for­mas så att vi ska kun­na kas­ta bort nyc­keln och glöm­ma bort att det ex­i­ste­rar i 100 000 år el­ler mer. Där­med till­kom­mer ing­en kli­mat­på­ver­kan ef­ter att för­va­ret stängs. Ström­dahl häv­dar att frå­gan är olöst trots att för­va­ret i Fin­land är bå­de god­känt och un­der kon­struk­tion.

För­u­tom kli­mat­på­ver­kan or­sa­kar de fos­si­la bräns­le­na om­kring 10 000 döds­fall var­je dag, det­ta på grund av luft­för­ore­ning­ar ifrån kraft­verk och ma­ski­ner som fun­ge­rar helt en­ligt de­sign. Det finns ing­en kärn­kraf­to­lyc­ka som kom­mer i när­he­ten av så­da­na häl­so­ef­fek­ter. Rå­gång­en bor­de rim­li­gen gå här, om det är kli­mat­frå­gan och män­ni­skors häl­sa som är vik­ti­ga. I stäl­let för att lö­sa en på­gåen­de ka­ta­strof vill Ström­dahl an­mä­la en av lös­ning­ar­na till Kon­su­ment­om­buds­man­nen på grund av vad han upp­fat­tar som fel­ak­ti­ga ord­val. Vi har up­pen­bar­li­gen väl­digt oli­ka pri­o­ri­te­ring­ar.

fors­ka­re, Uppsa­la uni­ver­si­tet, med­lem av Ana­lys­grup­pen (ana­lys.se)

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.