Vit själv­god­het och ko­lo­ni­al at­ti­tyd be­va­ras i iden­ti­tets­po­li­ti­ken

Hufvudstadsbladet - - Opinion & Debatt - NI­CO­LAS VON KRAEMER I dag-ko­lum­nist

EXTREMISM Jo­el Back­ström skrev (HBL De­batt 28.8) ett myc­ket ut­töm­man­de svar om iden­ti­tets­po­li­ti­kens svik­tan­de lo­gik, men ef­tersom Björn Vik­ström (HBL De­batt 2.9) upp­re­par den för n:te gång­en tar jag här fas­ta på någ­ra punk­ter.

Först av allt har si­tu­a­tio­nen i USA främst med lan­dets all­mänt gung­an­de sam­man­sätt­ning och stats­för­fall att gö­ra, in­te med po­lis­våld el­ler sim­pel ra­sism (som är när­mast sym­tom). Kopp­ling­en mel­lan mor­det på Ge­or­ge Floyd och de på­gåen­de kra­val­ler­na är som den mel­lan mor­det på Franz Fer­dinand och världs­kri­gets ut­brott. Ome­del­bar, men ir­re­le­vant. Dy­na­mi­ken mel­lan fat­tig­dom, kul­tur, histo­ria, orätt­vi­sa och ra­sism i USA är be­tyd­ligt me­ra kom­pli­ce­rad än vad Black

Li­ves Mat­ter för­sö­ker ge sken av. En dis­kus­sion vi kan ta om det­ta ses som nöd­vän­digt.

Vik­ström sva­jar i sin ar­gu­men­ta­tion mel­lan uni­ver­sa­lism och ic­ke-uni­ver­sa­lism. Från att un­der­stry­ka al­las li­ka vär­de obe­ro­en­de iden­ti­tet till att vi ald­rig kan för­stå hur and­ra har det och att te­ra­peu­tisk grup­pi­den­ti­tet be­hövs (in­klu­de­rar det­ta en vit iden­ti­tets­po­li­tik?). Sam­ti­digt på­står han att jag fö­re­språ­kar en är­ke­li­be­ral in­di­vi­du­a­lism och där­med en av­po­li­ti­se­ring. Tvärtom är iden­ti­tets­po­li­ti­ken just en av­po­li­ti­se­ring, näm­li­gen en för­skjut­ning från eko­no­misk-po­li­tisk ana­lys till ett vur­man­de för ras och kön, vilket ska­par to­talt oan­vänd­ba­ra ka­te­go­ri­er som ”vi­ta män” och ”kvin­nor och mi­no­ri­te­ter”. Om nå­got gör oss blin­da för makt­kon­stel­la­tio­ner är det (den av makt­in­tres­sen på­he­ja­de) iden­ti­ta­ri­a­nis­men.

Back­ström pe­ka­de re­dan på iden­ti­tets­po­li­ti­kens pa­ra­dox, det vill sä­ga man an­mär­ker att nå­gon be­hand­lats orätt­vist på grund av sin grup­pi­den­ti­tet för att se­dan or­di­ne­ra me­ra grup­pi­den­ti­tet som bo­te­me­del. Rätt­vi­sa är nå­got an­nat. Då nå­gon grupp fal­ler ut­an­för rätts­sta­tens rätts­ord­ning el­ler re­le­ge­ras till sam­häl­lets bot­ten har vi möj­lig­het att änd­ra på det­ta, in­te ge­nom att re­pro­du­ce­ra för­tryc­kar­nas lo­gik, det vill sä­ga ”ni är läg­re­stå­en­de/ har rät­tig­he­ter för att ni är x”, ut­an ge­nom att hän­vi­sa till en rätt­vi­sa där x (till ex­em­pel hud­färg) in­te har nå­got med män­ni­sko­vär­det att gö­ra. Det­ta kal­las de­mo­kra­tisk sam­ver­kan och har ing­et med iden­ti­tet att gö­ra. Var­för skul­le man in­te kun­na hjäl­pa and­ra ut­an att tving­as bö­ja knä in­för ras­te­o­rin?

Det­ta var po­äng­en med min ur­sprung­li­ga I dag-ko­lumn som Vik­ström valt att miss­för­stå. Ti­teln var en re­fe­rens till Kipling och hur han le­ver vi­da­re i ”an­ti­ra­sis­men” och oli­ka pos­ti­de­o­lo­gi­er. Där­för att des­sa all­tid ut­går från en sär­po­si­tio­ne­ring av ”vit­het” och om­vand­lar rätt­vi­se­frå­gor till frå­gor om iden­ti­tet och synd. Det är där­med i iden­ti­tets­po­li­ti­ken som den vi­ta själv­god­he­ten och den ko­lo­ni­a­la at­ti­ty­den be­va­ras och idén om uni­ver­sell lik­vär­dig­het du­kar un­der.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.