Gym­na­sis­ter i kläm mel­lan sva­ga grund­kun­ska­per och höga krav

Hufvudstadsbladet - - Debatt -

Det ver­kar som om man i bå­de lä­ro­plan och slut­prov glöm­mer bort el­ler in­te är med­ve­ten om den ni­vå som många som bör­jar gym­na­si­et be­fin­ner sig på. Krä­van­de stu­dent­upp­gif­ter, som ibland mer lik­nar uni­ver­si­tets­upp­gif­ter, gör att många stu­de­ran­de blir fru­stre­ra­de, skri­ver två lä­ra­re.

Många gym­na­sis­ter oro­ar sig för stu­dent­pro­vet i mo­ders­mål och lit­te­ra­tur. Pro­vet har bli­vit mer om­fat­tan­de och krä­van­de och re­sul­ta­tet väger i dag tungt vid an­tag­ning­en till vi­da­re ut­bild­ning. Sam­ti­digt som den här skärp­ning­en på­gått har vi no­te­rat att nya stu­de­ran­de sak­nar vis­sa fär­dig­he­ter som för­ut­sätts för stu­di­er på gym­na­si­e­ni­vå och de är till ex­em­pel än­nu myc­ket osäk­ra på hur man struk­tu­re­rar en text. Den tid vi har att job­ba med språk, läs­för­må­ga och fär­dig­he­ter att ut­tryc­ka sig i skrift räc­ker in­te till för att nå de högt ställ­da må­len.

I en en­kät vid Borgå gym­na­si­um om vil­ken typ av upp­gif­ter som upp­levs som svå­ra top­pa­des lis­tan av just mo­dersmåls­pro­ven. Re­bec­ca Nord­man har i sin av­hand­ling pro gradu, När det är svårt att pro­du­ce­ra text i and­ra sta­di­et – En kva­li­ta­tiv stu­die i var­för and­ra sta­di­ets stu­de­ran­de har svårt vid text­pro­duk­tion, in­ter­vju­at stu­de­ran­de. En av dem sä­ger att det var för­vir­ran­de att kom­ma från hög­sta­di­et, där man in­te trä­nat att skri­va ob­jek­tivt, och att det var svårt att för­änd­ra sin skriv­tek­nik. Vå­ra stu­de­ran­de tar of­ta upp klyf­tan mel­lan sta­di­er­na. Spe­ci­ellt de stu­de­ran­de som nätt och jämnt kom­mit in på sitt me­del­tal el­ler har ett nöj­ak­tigt be­tyg i mo­ders­mål har myc­ket jobb fram­för sig.

In­ne­hål­let i de sex ob­li­ga­to­ris­ka kur­ser­na och de tre för­dju­pa­de kur­ser­na är om­fat­tan­de och ti­den i kur­ser­na är kort. En kurs har cir­ka 21 pass på 75 mi­nu­ter och fle­ra pass går till att skri­va läs- och skriv­kom­pe­tens. Där­för blir många vik­ti­ga del­om­rå­den i kur­ser­na yt­ligt be­hand­la­de.

Gen­re­med­ve­ten­het är ett nyc­kelord i äm­net. Stu­de­ran­de­na ska va­ra för­trog­na med, kun­na ana­ly­se­ra, kri­tiskt grans­ka och ut­vär­de­ra skön­lit­te­ra­tur och oli­ka slags fack- och me­di­e­tex­ter. De ska be­härs­ka mul­ti­mo­da­la tex­ter som film och re­klam sam­ti­digt som lit­te­ra­tu­ren finns i äm­nets kär­na. Gen­re­kun­skap är vik­tig ef­ter and­ra sta­di­et men det tar tid att lä­ra sig na­vi­ge­ra i den upp­sjö av gen­rer som finns. Många me­di­e­gen­rer är nya för stu­de­ran­de som mest lä­ser kor­ta di­gi­ta­la tex­ter där gen­re­till­hö­rig­he­ten är otyd­lig. Vi tving­as hål­la ett snabbt tem­po och då häng­er de sva­ga­re in­te med.

I kur­ser­na är stof­fet om­fat­tan­de men det gäl­ler ock­så att snabbt bör­ja trä­na på pro­ven. Det krävs tid och öv­ning att lä­ra sig hur man skri­ver det ana­ly­tis­ka läs­kom­pe­tens­pro­vet och det re­flek­te­ran­de el­ler ställ­nings­ta­gan­de skriv­kom­pe­tens­pro­vet. Skill­na­den mel­lan pro­ven är in­te själv­klar för stu­de­ran­de­na, in­te ens ef­ter någ­ra kur­ser.

Språ­ket är ett centralt be­döm­nings­kri­te­ri­um och för många är just språ­ket en stö­tes­ten. Vi bor­de hin­na dis­ku­te­ra språk- och stil­frå­gor och var­för en va­ri­ant fun­ge­rar bätt­re än en an­nan. För att kun­na ta­la om språk be­hövs ock­så en be­grepps­ap­pa­rat som in­te al­la har med sig från den grund­läg­gan­de ut­bild­ning­en.

Det ver­kar som om man i bå­de lä­ro­plan och slut­prov glöm­mer bort, el­ler in­te alls är med­ve­ten om den ni­vå som väl­digt många som bör­jar gym­na­si­et be­fin­ner sig på. Var­je ny lä­ro­plan är li­te mer am­bi­tiös än den fö­re­gå­en­de och de krä­van­de stu­dent­upp­gif­ter­na som ibland mer lik­nar uni­ver­si­tets­upp­gif­ter gör att många blir fru­stre­ra­de. Upp­gif­ter­na är in­te all­tid en­ty­di­ga ens för lä­ra­re. I Sve­ri­ge är de na­tio­nel­la pro­ven ut­prö­va­de på en test­grupp, me­dan en lik­nan­de test­ning oss ve­ter­li­gen in­te görs i Fin­land. Om prov­upp­gif­ter­na tes­ta­des på en grupp kun­de sä­kert mind­re lyc­ka­de for­mu­le­ring­ar upp­täc­kas.

I Sve­ri­ge och Nor­ge upp­märk­sam­mas de ung­as skri­van­de stort just nu. UR (Sve­ri­ges ut­bild­nings­ra­dio) pro­du­ce­rar i år in­ne­håll som stöt­tar ele­vers skri­van­de. I blog­gin­läg­get När skrivglap­pet är ett fak­tum – och vad UR ska gö­ra åt det kon­sta­te­rar ut­buds­chef An­na Rast­ner att det rå­der en skriv­kris i den svens­ka sko­lan, ett ”skrivglapp” mel­lan de höj­da kra­ven på att man ska kun­na skri­va, och en mins­kan­de för­må­ga att kun­na ut­tryc­ka sig i skrift.

Stu­de­ran­de­na är med­vet­na om äm­nets be­ty­del­se men ock­så om bris­ter­na i det eg­na skri­van­det. Det här väc­ker käns­lor av otill­räck­lig­het och stress. Ty­värr har vi märkt att många stu­de­ran­de säl­lan får upp­le­va att de be­härs­kar det som krävs av dem och att de lyc­kas. Un­der de se­nas­te åren har ung­do­mars väl­be­fin­nan­de dis­ku­te­rats och med tan­ke på det sto­ra språng de för­vän­tas ta un­der gym­na­si­e­ti­den är det för­stå­e­ligt att många upp­le­ver press.

Borgå gym­na­si­um har, som många and­ra sko­lor, bör­jat ar­be­ta språk­med­ve­tet. Vi har fått ex­tra re­sur­ser för skol­språ­ket och lä­rar­kol­le­gi­et har ut­ar­be­tat stra­te­gi­er som ska stöd­ja stu­de­ran­des skri­van­de i al­la äm­nen. Vi har ock­så satt in in­di­vi­du­ellt stöd för att ska­pa en ge­men­sam grund. Det egent­li­ga pro­ble­met kvar­står dock, allt­för många kla­rar in­te av att un­der sin gym­na­si­e­tid ta språng­et upp till den ni­vå som för­vän­tas av dem.

Det finns un­der­sök­ning­ar som vi­sar att det är en stor skill­nad i kun­nan­de­ni­vån bland stu­de­ran­de i bör­jan av gym­na­si­et. I Na­tio­nel­la cent­ret för ut­bild­nings­ut­vär­de­rings pub­li­ka­tion Små­ska­lig lon­gi­tu­di­nell ut­vär­de­ring i mo­ders­mål och lit­te­ra­tur 2014–2017: Från ni­on­de klas­sen till stu­den­ten slås fast att det en elev tilläg­nar sig i den grund­läg­gan­de ut­bild­ning­en har lång­va­ri­ga följ­der för de fort­sat­ta stu­di­er­na. Kun­skaps­ni­vån i mo­ders­mål och lit­te­ra­tur som mätts hos dem som bör­jar gym­na­si­et för­ut­sä­ger starkt re­sul­ta­tet i stu­dent­pro­vet. Re­sul­ta­tet ta­lar för att vi be­hö­ver en sats­ning på skriv­ning i den grund­läg­gan­de ut­bild­ning­en. Pro­jek­tet Skri­van­de sko­la är sä­kert en ut­märkt bör­jan!

Mo­ders­mål och lit­te­ra­tur är ett fan­tas­tiskt äm­ne men vi svi­ker gym­na­sis­ter­na då vi ut­sät­ter dem för gym­na­si­ets kom­pak­ta kur­ser och krä­van­de slut­prov och då vi sak­nar en pro­gres­sion mel­lan sta­di­er­na. ”Skrivglap­pet” finns ock­så hos oss. Det be­hövs sats­ning på skriv­ning i den grund­läg­gan­de ut­bild­ning­en och det be­hövs ar­be­te över sta­di­e­grän­ser­na. Vi öns­kar slut­prov som be­ak­tar skri­ben­ter­nas ål­der och där upp­gif­ter­na är tyd­ligt for­mu­le­ra­de. Vi lä­ra­re gör vårt yt­ters­ta för att för­be­re­da stu­de­ran­de­na in­för stu­dent­pro­vet men ris­ke­rar i värs­ta fall att få ut­mat­ta­de stu­de­ran­de som in­te blir in­tres­se­ra­de av lit­te­ra­tur och språk och som går vi­da­re ut­an en skriv­för­må­ga som de be­hö­ver fram­ö­ver.

Så kan vi in­te ha det.

”Vi öns­kar slut­prov som be­ak­tar skri­ben­ter­nas ål­der och där upp­gif­ter­na är tyd­ligt for­mu­le­ra­de. Vi lä­ra­re gör vårt yt­ters­ta för att för­be­re­da stu­de­ran­de­na in­för stu­dent­pro­vet men ris­ke­rar i värs­ta fall att få ut­mat­ta­de stu­de­ran­de som in­te blir in­tres­se­ra­de av lit­te­ra­tur och språk och som går vi­da­re ut­an en skriv­för­må­ga som de be­hö­ver fram­ö­ver.”

MA­RIA GRANDELL-STRöM­GåRD

är lä­ra­re i mo­ders­mål och lit­te­ra­tur. CE­CI­LIA HOLM­BERG är spe­ci­allä­ra­re.

KSF ME­DIA ARKIV

Stu­dent­di­mis­sion i Eke­näs boll­hall 2014.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.